Livet är inte spikrakt utan fullt av dalar

Recension av Leo

Så var det fredag igen och det firar jag med ett ”Bookface”. Jag har läst Leo som är den andra delen i Katarina von Bredows trilogi. Den första delen Ellinor kan du läsa om här. Del två Leo kom ut i år och i den kommande och avslutande delen är Viktor huvudperson. Fortsätt läsa

Ett imponerande hantverk av Lelio

Recension av En fantastisk kvinna

Så var det fredag igen. Idag tyckte jag att det var dags för ett ”Movieface”. Vill du se hur det blev får du klicka här. Jag har sett filmen En fantastisk kvinna som kom ut i år. Den är regisserad av Sebastian Lelio. Han har även regisserat filmer som Gloria, The year of the tiger och Navidad. Fortsätt läsa

Klassiker får nytt ansikte

Recension av Sanning och skvaller

Under semestern tog jag mig an en klassiker i modern tappning som är en riktigt feelgoodbok. Jag har lyssnat på Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld. Boken nådde den svenska marknaden 2017 och inläsare är Gunilla Leining. Fortsätt läsa

Drömmar kan slå in

Recension av Kalle och chokladfabriken

Det är dags för ett tips på en riktigt klassiker. Jag och en kollega höll i en animationskurs i början av sommaren för några barn och jag hade som uppgift att ta ut några exempel på böcker som blivit film. Sedan tittade vi på scener ur filmen och läsa samma scen i boken. Vi jämförde vad som var likt respektive olikt. Det blev en givande diskussion och när jag läste ur Kalle och chokladfabriken insåg jag att jag har aldrig läst boken. Den fick följa med med mig hem och nu har jag läst den. Fortsätt läsa

När du tror på dig själv är ingeting omöjligt

Recension av Not that kind of girl – En ung kvinna berättar vad hon lärt av livet 

Det är dags för ett boktips. Till i dag har jag tagit mig an en biografi igen. Denna gången blev det Lena Dunhams biografi Not that kind of girl – En ung kvinna berättar vad hon lärt av livet. Boken är skriven av Lena Dunham och den gavs ut på svenska 2014. Fortsätt läsa

Sanningen kommer alltid fram

Recension av Kanske är det allt du behöver veta

Det är fredag igen och det betyder ”Bookface Friday”. Vill du veta hur det blev klicka här. Jag har tagit mig an ännu en ungdomsbok. Den här gången blev det E Lockharts bok Kanske är det allt du behöver veta. Boken nådde hyllorna 2014. Jag tycker att det är kul att upptäcka nya författare eller nya och nya. Nya för mig i alla fall. Nu är det så att E. Lockhart inte är helt främmande för mig. Om du vill veta vad jag tycker om hennes bok Fejk och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks klicka på respektive titel.

Fortsätt läsa

Vem är den mystiska damen i vindsvåningen?

Bloggbilder4

Magisk. Boken om Mademoiselle Oiseau är ett äventyr i Mary Poppins-anda. 

Recension av Boken om Mademoiselle Oiseau

Nu har jag hittat en pärla bland alla sandkorn. Kan man säga så? I alla fall en dag på jobbet hittade jag en bok som hade en framsida som lockande mig. Det var Boken om Mademoiselle Oiseau. Det är den första boken i trilogi. Boken gjorde entré på den svenska marknaden 2016. Den är skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil och illustrerad av Lovisa Burfitt. Fortsätt läsa

En musikresa för alla åldrar

20180220_093555

Recension av Den du är

 Som jag skrev i förra veckan har jag som förmån i mitt jobb att ta del av kulturupplevelser på arbetstid. Den här veckan har vi en musikföreställning som vi erbjuder till barnen som går i fyran till och med sexan. Föreställningen går under namnet Den du är och framförs av Lönnebergakvartetten.

 I Den du är tas publiken med på en resa den klassiska musikens historia. Föreställningen blandas av klassiska verk och moderna med inslag av barns tankar. Det kan handla om familjens uppbyggnad, intressen eller vilka personer de är. Det är ett möte mellan barns tankar och musiken som gör att tittarens uppmärksamhet fångas. Den du är är en musikresa med målet inställt på att visa att det är ok att vara som du är. Alla är olika och alla är unika. Det finns inget som säger att du måste vara som alla andra.

Det är ett fint och viktigt budskap som förs fram. Min favoritdel i föreställning var när de sjöng ”Bara sport”. Det är en låt som för mina tankar till Galenskaparna och i min värld är det Sveriges i särklass bästa humorgrupp genom alla tider. Igenkänningsfaktorn i musiken dyker upp på flera ställen och gör sin publik glad. Publiken rycks med och håller takten.

Lönnebergakvartetten är en fantastik grupp på fyra kvinnor som både spelar och sjunger. Det märks att de är proffs och de vet verkligen hur de ska ta sin publik. När föreställning var över var det cirka 200 elever som applåderade för glatta livet och visslade. Den du är var uppskattad av både barnen och lärarna. För dig som har chansen att se föreställningen, se den. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.

Betyg: 3 av 5

Våga tro på dig själv

Recension av Vaiana

Som ni märker har det varit lite dåligt med bloggandet den senaste tiden. Anledningen är enkel. Jag har helt enkelt tappat inspirationen. Jag ska försöka hitta tillbaka till den igen och det kanske blir färre inlägg i vecka framöver, för att sänka pressen på mig själv. Nog om detta och till kvällens recension.

Jag tycker att det lika kul varje gång som Disney gör en film med en stark kvinnokaraktär i huvudrollen. Vaiana kom förra året och jag är en av dem i världen som inte såg den på bio. Filmen är regisserad av radarparet Ron Clements och John Musker. De har bland annat regisserat Prinsessan och grodan, Aladdin och Lilla sjöjungfrun tillsammans.

20170828_202012Vaiana är hövdingens dotter och hon är i träning för att ta över tronen. I hennes hjärta finns en helt annan dröm. Hon vill ut och segla på det mäktiga havet, något som är förbjudet. En dag finns det ingen fisk längre och skördarna börjar bli dåliga. Långsamt dör deras ö. Vaiana inser att hon måste göra något radikalt för att rädda ön och sina vänner. Hon ger sig ut på havet och möter halvguden Maui. Hon ska få honom att rätta till ett misstag som han gjorde för många år sedan och retade upp den mäktiga gudinnan.

Jag gillar budskapet med filmen att man ska våga tro på sig själv och att vi ska vara rädda om naturen. Det är bra att det kommer fler Disneyfilmer med starka kvinnliga hjältar i.

Jag tycker att filmen är snyggt gjord och manuset är helt ok. Jag hade låga förväntningar på filmen och det var ett smart drag. Jag är inte lika imponerad som alla andra av filmen. Jag tyckte att den var en typisk Disneyfilm. Jag visste hur den skulle sluta och vad som skulle ske. Det går att argumentera att det är tryggt att det är på det viset, tittaren får det som väntas utav filmen. Det är sant, men är det inte på tiden att Disney bryter sitt traditionella sätt att göra film på?

Jag tycker att Disney är lite enformiga i sina filmers uppbyggnad. Det är det klassiska tre akts tänket med en oväntad vändning som bygger upp för slutet där mannen är en självklar hjälte. Det jag stör mig på är att Vaiana kommer i skymundan när det gäller kampen mot ärkefienden. Det är den manliga halvguden som ska bestämma hur striden ska gå till. Han har fel i sin taktik och erkänner inte det. Hon framstår som den som gjort bort sig och får be om ursäkt. Hon ifrågasätter sina val och hela sin existens. Han bara drar. Sedan kommer han självklart tillbaka för att rädda henne från monstret. En aning klichéartat.

Ska det fortsätta på detta vis kommer jag inte titta på några fler Disneyfilmer. Det får bli Pixar istället och jag vet att Disney äger Pixar och därmed blir mitt uttalande lite motsägelsefullt. Jag tycker bara att det finns ett annat tänkt i Pixarstudion.

Betyg: 3 av 5

För att nå toppen finns inga hinder?

Recension av White Gold

I dag har det varit en fin sensommardag i alla fall där jag bor. Det som är synd är att det blir mörkare och mörkare på kvällarna. Jag gillar när det är ljusa kvällar och jag kan njuta på sin balkongen med en bok.

En fördel med mörka kvällar är att jag kan gosa ner sig i soffan med en bra serie utan att det tär på samvetet. Jag har sett Netflix-serien White Gold som är skapad av Damon Beesley. Han har både producerat och regisserat den. På sitt cv som regissör har han ytterligare en serie, The Inbetweeners och filmen The Inbetweeners 2.

White Gold utspelar sig 1983 i Essex på en firma som säljer fönster. Där jobbar den charmige familjefadern Vincent Swan, Ed Eastwick, som är mer en skojare än en försäljare. Han gör allt för att få upp sina försäljningssiffror och skyr inga medel för att nå toppen. Samvete finns inte i hans vokabulär och familjen kommer i andra eller i bästa fall tredje hand beroende på vilket humör han är på.

Han och delar av hans team är villiga att bryta reglerna för en garanterad försäljning. I teamet finns Brian Fitzpatrick, James Buckley, vars självförtroende är större än störst. Han är elak, älskar att spela spratt och slå vad. Vid sin sida har han Martin Lavender, Joe Thomas, en misslyckad musiker. Martin har svårare att sälja eftersom han har ett samvete. Något som ställer till problem när han ska ro i land affärer.

När jag ser White Gold drar jag paralleller till filmen Glengarry Glen Ross från 1992. Både serien och filmens huvudkaraktärer är skitstövlar som gör allt för klättra i hierarkin. Alla medel är tillåtna för att lura på kunderna något som de egentligen inte behöver. Säljtekniken är enkel: Snacka omkull kunden med en massa skitsnack och låt de viktiga detaljerna slinka omärkt förbi.

Jag tycker att det är intressant att se Ed Eastwick spela Vincent Swan. I serien Gossip Girl spelade han den framgångsrike Chuck Bass som utan samvete eller känslor gjorde allt för att nå framgång. Skitstövelrollen är tydligen en karaktär som passar honom. Han gör sin rolltolkning bra och trovärdig.

White Gold är bra underhållning och vissa scener fick mig att gapskratta. Serien är välgjord och snyggt klippt. Regin är helt ok. Jag tror att det är manuset som tillför serien otroligt mycket. Jag gillar att Ed Eastwick ofta talar rakt in i kameran. Det känns som att jag som tittare blir delaktig på ett helt annat sätt. I filmvetenskapens värld kallar man detta för att remedieringen bryts. Tittaren blir uppmärksam på att det är en serie denne tittar på. Jag håller inte med. Jag gillar detta stildrag och jag tycker att jag sugs in i serien på ett annat sätt. Jag som tittare blir en del av säljarteamet.

Enligt BBC kommer det att bli en säsong till som ska sändas nästa år. Jag längtar redan. Se den vettja. Jag tror inte att du kommer att bli besviken förutsatt att du gillar dramaserier med lite krydda i.

Betyg: 4 av 5