En reaktion på skjutningen i Orlando

Recension av Love is love

Kvällens boktips är en serieantologin Love is love som kom förra året. Olika serieillustratörer har ritat sitt bidrag och det har blivit boken Love is love. Boken är ett svar på skjutningen mot en nattklubb som skedde i Orlando 2016. Fortsätt läsa

I skuggan av ett krig

Recension av Their finest hour

Det är dags för ett filmtips tycker jag. Februari är här och trots att det blir ljusare är det ändå mörkt ute på kvällarna. Tur att det ligger snö på backen som lyser upp det mörka landskapet. Det som är mysigt med februari är att ens hem får några extra ljuskällor. Jag har alltid tända ljus på kvällen, det gör atmosfären lite mysigare.

Kvällens filmtips Their finest hour som är en dramafilm med kriget hängande över sig. Filmen gjorde entré på biodukarna i Sverige i april förra året. Den är regisserad av Lone Scherfig som även har regisserat filmer som The riot club, En dag och Italienska för nybörjare.

20171115_134252Andra världskriget är en del av människors vardag. Catrin Cole, Gemma Arterton, anställs som manusförfattare. Hon och ett stort antal personer har i uppdrag att göra propagandafilmer. De ska få Londonborna och nationsinvånarnas att ändra åsikt om kriget. Filmens tema blir räddningen i Dunkerque. Superskådisen Ambrose Hilliard, Bill Nighy, blir minst sagt förnärmad när han får rollen som farfar i filmen. Han vill spela den unga hjälten. Cole kastas in i en värld full av egon och cyniska människor där hon uppskattas för sin talang. Hennes man ser ner på hennes jobb och vill genast att hon ska sluta och följa med honom och leva ett fattigt konstnärsliv. Vad lockar henne mest?

Their finest hour är en dramafilm med ett ganska långsamt berättande. Det är en film som fokuserar på propagandafilmernas framtåg och första världskriget får agera i bakgrunden. Jag gillar filmen samtidigt som att jag tycker att den var lite seg. Det tog ett bra tag innan den tog fart. Berättandet går verkligen långsamt.

Hantverket i filmen är helt ok. Det är fina färger och bra klippning. Skådespelarinsatserna är helt ok förutom Bill Nighy som alltid är fantastisk med sitt minspel och kroppsspel. Gemma Arterton har kommit en lång väg från när hon spelade Kelly i filmen The babes of St Trinian’s, som för övrigt är den bästa high school-filmen jag någonsin har sett. Jag hoppas att Their finest hour är hennes inträde till de mer respekterade filmerna och att hon slipper alla b-filmer.

Jag rekommenderar Their finest hour till dig som vill se en film med mycket drama, lite kärlek och en hel del ifrågasättande utav kriget och normer.

Betyg: 3 av 5

För att nå toppen finns inga hinder?

Recension av White Gold

I dag har det varit en fin sensommardag i alla fall där jag bor. Det som är synd är att det blir mörkare och mörkare på kvällarna. Jag gillar när det är ljusa kvällar och jag kan njuta på sin balkongen med en bok.

En fördel med mörka kvällar är att jag kan gosa ner sig i soffan med en bra serie utan att det tär på samvetet. Jag har sett Netflix-serien White Gold som är skapad av Damon Beesley. Han har både producerat och regisserat den. På sitt cv som regissör har han ytterligare en serie, The Inbetweeners och filmen The Inbetweeners 2.

White Gold utspelar sig 1983 i Essex på en firma som säljer fönster. Där jobbar den charmige familjefadern Vincent Swan, Ed Eastwick, som är mer en skojare än en försäljare. Han gör allt för att få upp sina försäljningssiffror och skyr inga medel för att nå toppen. Samvete finns inte i hans vokabulär och familjen kommer i andra eller i bästa fall tredje hand beroende på vilket humör han är på.

Han och delar av hans team är villiga att bryta reglerna för en garanterad försäljning. I teamet finns Brian Fitzpatrick, James Buckley, vars självförtroende är större än störst. Han är elak, älskar att spela spratt och slå vad. Vid sin sida har han Martin Lavender, Joe Thomas, en misslyckad musiker. Martin har svårare att sälja eftersom han har ett samvete. Något som ställer till problem när han ska ro i land affärer.

När jag ser White Gold drar jag paralleller till filmen Glengarry Glen Ross från 1992. Både serien och filmens huvudkaraktärer är skitstövlar som gör allt för klättra i hierarkin. Alla medel är tillåtna för att lura på kunderna något som de egentligen inte behöver. Säljtekniken är enkel: Snacka omkull kunden med en massa skitsnack och låt de viktiga detaljerna slinka omärkt förbi.

Jag tycker att det är intressant att se Ed Eastwick spela Vincent Swan. I serien Gossip Girl spelade han den framgångsrike Chuck Bass som utan samvete eller känslor gjorde allt för att nå framgång. Skitstövelrollen är tydligen en karaktär som passar honom. Han gör sin rolltolkning bra och trovärdig.

White Gold är bra underhållning och vissa scener fick mig att gapskratta. Serien är välgjord och snyggt klippt. Regin är helt ok. Jag tror att det är manuset som tillför serien otroligt mycket. Jag gillar att Ed Eastwick ofta talar rakt in i kameran. Det känns som att jag som tittare blir delaktig på ett helt annat sätt. I filmvetenskapens värld kallar man detta för att remedieringen bryts. Tittaren blir uppmärksam på att det är en serie denne tittar på. Jag håller inte med. Jag gillar detta stildrag och jag tycker att jag sugs in i serien på ett annat sätt. Jag som tittare blir en del av säljarteamet.

Enligt BBC kommer det att bli en säsong till som ska sändas nästa år. Jag längtar redan. Se den vettja. Jag tror inte att du kommer att bli besviken förutsatt att du gillar dramaserier med lite krydda i.

Betyg: 4 av 5

Mänskligheten enas mot hot

20170506_172453

Recension av The 5th wave

Har du ingen aning om hur du ska fördriva tiden? Eller är du sugen på ett filmtips? I så fall läs vidare. Jag har sett The 5th wave. Den är regisserad av J Blakeson och filmen kom förra året. På rollistan finns kända namn som Chloë Grace Moretz känd från Kick-Ass, Ron Livingston från The Conjuring och Liev Schreiber från X-men origins: Wolverine. Nu kommer några rader om filmens handling:

En dag kommer en främmande farkost och stannar på himlen en bit från Cassie Sullivans hus. Grannarna blir oroliga och börjar ge sig av. Stadigt kommer det nya rapporter om att fler farkoster anländer. Befolkningen flyr från de främmande och även Cassies familj. Hennes far hör talas om ett läger i skogen där överlevande har samlats. Militären kommer och evakuerar alla barn. Cassie missar bussen och ser hur militären skjuter ihjäl alla vuxna. Hon förstår att utomjordingarna har tagit mänskligform. Hon är lämnad ensam åt sitt öde och hon har ett mål: att rädda sin lillebror.

Jag tycker att The 5th wave gör sig bra på teven. Jag gillar manuset till filmen och det kan bero på att den bygger på en ungdomsbok med samma namn. Jag hoppas att de gör film på de andra böckerna i serien också.

Det är en helt ok film att fördriva tiden med en stund om man känner för det. The 5th wave är en typisk utomjordisk film. Främmande varelser gör allt för att inta jorden och alla människorna enas i kriget mot dem. Som sagt det är lätt att förutspå handlingen, men det överraskade inte mig.

Betyg: 3 av 5

Att stå på sig för sin rätt

Recension av Freeheld

Ni vet hur det är ibland när man bara springer på en film och det visar sig vara en riktigt liten filmpärla som man totalt har missat. Jag har ett sådant filmtips till er tror jag. Det är väl mer upp till dig att välja om du gillar den eller inte. Filmen Freeheld kom 2015 och är regisserad av Peter Sollett. Han har regisserat några tv-serieavsnitt, en kortfilm och även långfilmen Raising Victor Vargas från 2002.

20170712_214231I Freeheld möter tittaren Laurel Hester, Julianne Moore, är en hårdhudad polis. Hon lever med vetskapen om att om hennes sexualitet kommer ut vet hon att hon har svårt att avancera i graderna på jobbet. Samhället är inte välkomnande för homosexuella.

Hester har svårt att dölja sin hemlighet när hon en dag möter Stacie Andree, Ellen Page. De blir genast ett par. Det är när Hester insjuknar i en obotlig cancer som problemen uppstår. Kampen mot cancern kommer i skymundan i hennes kamp mot rättssystemet. Laurel vill att Stacie ska få hennes pension något som varit självklart om de hade varit ett heterosexuellt par. Trots att döden står och knackar på hennes axel vägrar hon att ge upp kampen mot orättvisan. Hester visar in i det sista att hon är en hårdhudad snut som vägrar att ge upp sin tro på rättssystemet trots att det gång på gång inte vill bekänna hennes rättigheter.

En av anledningarna till att jag gillar Freeheld är att den är verklighetsbaserad. Jag är lite svag för sådana filmer helt enkelt. Dessutom är det en intressant historia som berättas.

Det märks att filmen är välgjord. Den är snyggt klippt och filmad. På skådespelarsidan finns det några riktiga storspelare som Julianne Moore och Ellen Page. Moore och Page spelar oförskämt bra. Till och med Steve Carell är trovärdig i sin roll som homosexuell aktivist. Jag brukar ha lite svårt för honom i ”seriösa roller”, men i denna petade han mig verkligen på näsan och visade att han är en skådis att räkna med.

Peter Sollett har verkligen förvaltat den berättelse han fått med stor respekt och gjort en film som är värd din tid. Detta är en film jag rekommenderar till dig som vill se en film med kämpaanda, ett jävlaranamma och en film som får dig att fundera över de mänskliga rättigheterna.

Betyg: 4 av 5

Hur fångar man drömmen?

Recension av American Honey

Fredagen är här. Det betyder att det är dags för ännu ett ”book face”. Den här gången blev det en film som får figurera som ”face”. Själva ”book facet” finns att se på mitt Instagram-konto länk till det finns under profilbilden. Jag har sett American Honey som tokhyllas överallt. Den är regisserad av Andrea Arnold och filmen kom förra året. Här följer några korta rader om den.

Star, Sasha Lane, ansluter sig till ett gäng ungdomar som åker genom landet för att sälja tidskriftsabonnemang. Hon lämnar sitt tragiska liv med en supande fosterfar som gillar att tafsa på henne. Hon och hennes fostersyskon letar efter mat i containrar, hon kan inte nå botten för hon är redan där. På hennes resa genom USA stöter hon på den ena efter den andra motgången. Är det värt allt slit för att nå den amerikanska drömmen?

American Honey

Nästan tre timmar har jag ödslat på American Honey. Jag fattar inte vad det är som är speciellt med filmen? Kritikerna har kastat fyror och femmor över den och jag undrar om vi har sett samma film. Filmen har inget budskap, den känns som en väldigt lång reklamfilm för alkohol och narkotika. Jag förstår att Andrea Arnold vill visa det fattiga USA och hur ett gäng missanpassade ungdomar försöker jaga den amerikanska drömmen. De vägrar ge upp. Tanken är fin, men det räcker inte att göra film på i min värld.

Det finns betydligt bättre filmer på temat, bland annat Glengarry Glen Ross från 1992. Det är en klassiker i filmvärlden. Fattiga försäljare bråkar om vem som ska få de mest attraktiva kontrakten. Filmen handlar om ett gäng dörrförsäljare som jagar amerikanska drömmen. Jag tycker att dramaturgin i  Glengarry Glen Ross är betydligt bättre. Den är klassiskt uppbyggd med tre akters drama. I American Honey är akterna utdragna. Det finns en film som heter Kids från 1995. Den är mer realistisk och välgjord. I Kids drar ett gäng missanpassade ungdomar runt och försöker att hitta sig själva.

Den handhållna kameran som dyker upp lite då och då i America Honey är helt omotiverad. Filmen är filmad med en tajt bildruta, jag tror att det är 4:3 format. Vilket gör att tittaren redan känns som att den är i samma rum som karaktärerna, därav känns en handhållna kameran överflödig.

Jag förstår att de är ute efter realism i filmen. Den ska på något vis röra sig mellan fiktiv film och dokumentär utan att bli en mockumentary. Dessutom vill filmen uppfattas som seriös, vilket är svårt när den hamnar i mockumentaryfacket. Det här med realism i film kan slå väldigt bra eller väldigt dåligt. I det här fallet slår det dåligt tycker jag. Det känns oseriöst och onödigt. Den hade fungerat bättre som dokumentär. Kill your darlings finns det något som heter. Det hade passat bra i denna skapelse. Inte ens Shia LaBeouf kunde rädda filmen.

Jag satt bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Som sagt se den jag har uppenbarligen fel enligt alla recensenter eller om du har samma smak som mig: Hoppa över den.

Betyg: 2 av 5

Det oväntade kan ta dig med storm?

Recension av Outsourced

I brist på bra teveprogram kan man se en film i stället. Jag har sett en romantisk komedi som heter Outsourced. Den är regisserad av John Jeffcoat och kom 2006.

20170429_153623

Todd Anderson lever ett uttråkat liv. Han är mellanchef på ett call center. Nyheten vänder upp och ner på hela hans liv när Todd får reda på att hela verksamheten ska flytta till Indien. Han får uppdraget att åka ner och lära upp sin efterträdare något han motvilligt gör. Väl på plats inser Todd att han har mycket att lära om sig själv, USA och Indien. Upplärningen är inte helt smärtfri och problemen hopar sig.

Det här är verkligen inget bra filmtips, men det kan ju vara bra att skriva om de med. Outsourced är full av klichéer och det är lätt att förutspå vad som kommer att ske. Hantverket och skådespelet är nja…det enda som är bra i filmen är hur alla kulturkrockar visualiseras. Det är det enda komiska i hela filmen. Några av scenerna får mig att skratta, men det finns bättre filmer att se.

Betyg: 2 av 5

Skrämmande kul…

Recension av Gremlins

Jag tänkte rekommendera två av mina favoritfilmer. Dessa två skräckkomedier är riktigt kul och nu är det hög tid att damma av dem inför helgen. Gremlins kom 1984 och Joe Dante står för regin. Denna skräckkomedi har en uppföljare som kom 1990, den går under namnet Gremlins 2 – det nya gänget. Joe Dante regisserade även den. Fortsätt läsa