En reaktion på skjutningen i Orlando

Recension av Love is love

Kvällens boktips är en serieantologin Love is love som kom förra året. Olika serieillustratörer har ritat sitt bidrag och det har blivit boken Love is love. Boken är ett svar på skjutningen mot en nattklubb som skedde i Orlando 2016. Fortsätt läsa

Att återväcka minnen kan vara farligt

Recension av Amulett 7 Eldsfågeln

Äntligen är det dags för ett tips på en serieroman. Det var ett tag sedan jag läste en sådan. Av en olyckshändelse hittade jag den senaste delen i serien Amulett. Jag hade totalt missat att vi fått den den och blev väldigt lycklig när jag insåg mitt misstag. Eldsfågeln är den sjunde delen i serien Amulett som är skapad av Kazu Kibuishi. Boken gjorde entré på marknaden tidigare i år. Fortsätt läsa

Alla kan hitta sin inre hjälte

Recension av Ant-Man

Kvällens filmtips Ant-Man är en film jag såg när den nådde vita duken 2015. Den är regisserad av Peyton Reed. Han har även regisserat filmer som Yesman, The break-up och Bring it on. Snart är det dags för uppföljaren till denna superhjältefilm och jag tänkte att det kan vara bra att färska upp sitt minne lite grann. Fortsätt läsa

”Skurkgänget” ska vända ryktet

Recension av Tuffa gänget – En ruggig historia

Jag passade på att ta mig an del två i Tuffa gänget-serien. Tuffa gänget – En ruggig historia är skriven och illustrerad av Aaron Blabey. Även den andra boken nådde den svenska marknaden 2017. Om du vill veta mina tankar om den första boken kan du klicka här. Fortsätt läsa

Våga tro på dig själv

Recension av Vaiana

Som ni märker har det varit lite dåligt med bloggandet den senaste tiden. Anledningen är enkel. Jag har helt enkelt tappat inspirationen. Jag ska försöka hitta tillbaka till den igen och det kanske blir färre inlägg i vecka framöver, för att sänka pressen på mig själv. Nog om detta och till kvällens recension.

Jag tycker att det lika kul varje gång som Disney gör en film med en stark kvinnokaraktär i huvudrollen. Vaiana kom förra året och jag är en av dem i världen som inte såg den på bio. Filmen är regisserad av radarparet Ron Clements och John Musker. De har bland annat regisserat Prinsessan och grodan, Aladdin och Lilla sjöjungfrun tillsammans.

20170828_202012Vaiana är hövdingens dotter och hon är i träning för att ta över tronen. I hennes hjärta finns en helt annan dröm. Hon vill ut och segla på det mäktiga havet, något som är förbjudet. En dag finns det ingen fisk längre och skördarna börjar bli dåliga. Långsamt dör deras ö. Vaiana inser att hon måste göra något radikalt för att rädda ön och sina vänner. Hon ger sig ut på havet och möter halvguden Maui. Hon ska få honom att rätta till ett misstag som han gjorde för många år sedan och retade upp den mäktiga gudinnan.

Jag gillar budskapet med filmen att man ska våga tro på sig själv och att vi ska vara rädda om naturen. Det är bra att det kommer fler Disneyfilmer med starka kvinnliga hjältar i.

Jag tycker att filmen är snyggt gjord och manuset är helt ok. Jag hade låga förväntningar på filmen och det var ett smart drag. Jag är inte lika imponerad som alla andra av filmen. Jag tyckte att den var en typisk Disneyfilm. Jag visste hur den skulle sluta och vad som skulle ske. Det går att argumentera att det är tryggt att det är på det viset, tittaren får det som väntas utav filmen. Det är sant, men är det inte på tiden att Disney bryter sitt traditionella sätt att göra film på?

Jag tycker att Disney är lite enformiga i sina filmers uppbyggnad. Det är det klassiska tre akts tänket med en oväntad vändning som bygger upp för slutet där mannen är en självklar hjälte. Det jag stör mig på är att Vaiana kommer i skymundan när det gäller kampen mot ärkefienden. Det är den manliga halvguden som ska bestämma hur striden ska gå till. Han har fel i sin taktik och erkänner inte det. Hon framstår som den som gjort bort sig och får be om ursäkt. Hon ifrågasätter sina val och hela sin existens. Han bara drar. Sedan kommer han självklart tillbaka för att rädda henne från monstret. En aning klichéartat.

Ska det fortsätta på detta vis kommer jag inte titta på några fler Disneyfilmer. Det får bli Pixar istället och jag vet att Disney äger Pixar och därmed blir mitt uttalande lite motsägelsefullt. Jag tycker bara att det finns ett annat tänkt i Pixarstudion.

Betyg: 3 av 5

Hur dödlig kan huden bli?

Recension av Rädda mig inte

Jag lyckades klämma en bok till i augustiutmaningen. Den här gången blev det Rädda mig inte som är skriven av Tahereh Mafi och den kom 2014. Det är del två i hennes trilogi om Juliette. Vill du veta vad jag tyckte om den första boken Rör mig inte kan du läsa den här.

20170831_195119Juliettes hud är livsfarlig för alla som rör henne utom två personer. En av dem är hennes kärlek Adam och den andre är hennes värsta fiende Warner. Den unge man som höll henne fånge i et torn och isolerad från omvärlden. Han ville göra Juliette till sitt vapen i kriget. Juliette rymde med Adam.

Juliette och Adam lever bland rebellerna och där måste de hålla sin kärlek hemlig. Juliette tränar varje dag för att lära sig mer om sin förmåga och se hur långt hon kan utveckla den. Kriget i landet kommer allt närmare. En dag knackar kriget på rebellernas dörr. Striden är ett faktum och frågan är vilka kommer levande ur den?

Jag tycker att del två är aningen mer spännande än den första. Det är ett långsamt berättande i Rädda mig inte. Spänningen stiger och når toppen tre fjärdedelar in i boken tycker jag. Det gör ingenting. De första delarna handlar mycket om lögner, hemligheter och planerandet inför attacken. Det är skrivet på ett sådant vis som gör att mitt intresse är konstant triggat.

Boken är lättläst och språket är helt ok. Här finns inga målande miljöbeskrivningar eller långa utsvävningar. Precis som den första boken är texten överstucken på vissa ställen. Mafi spär på och håller fast vid dagbokskänslan. Det är ett smart sätt att skriva på. Jag som läsare upplever texten som levande och realistisk. Dessutom blir texten nästan lite förbjuden, eftersom att det är oartigt att läsa andras dagböcker eller vad folk väljer att kalla de för.

Jag är glad att Tahereh Mafi har tuffat till Juliette i den andra boken. Jag tyckte att hon var lite mesig i den första och hon lät sig styras av de andra karaktärerna. I den andra boken är hon lite mera självständig, tuffare och kommer med idéer. Jag upplever Juliette som att hon har fått ett självförtroende.

Jag rekommenderar den här dystopi-serien till dig som vill läsa något som är lättläst med en huvudkaraktär som är muterad. Rädda mig inte påminner lite om X-men. Boken handlar om missförstådda hjältar som gör allt för att rädda sig själva och bli accepterade i en dystopisk framtid.

Betyg: 3 av 5

Varför sover prinsen i en glaskista?

Recension av Den mörkaste delen av skogen

När Den mörkaste delen av skogen av Holly Black kom till jobbet tänkte jag att den här boken måste jag bara läsa. Sedan glömde jag bort den. Som tur är så är jag med i en bokcirkel och blev snart påmind om att denna bok var ett måste. Sagt och gjort den fick följa med mig hem och jag sögs in i ett äventyr jag inte räknat med.

20170712_215033I Den mörkaste delen av skogen ligger en prins i en glaskista och sover. Han är övernaturligt vacker med horn i pannan och ett mystiskt förflutet. Både Hazel och Ben är kära i prinsen. De besöker kistan frekvent och berättar sina innersta hemligheter för honom.

I den lilla och magiska staden Fairfold bor syskonparet. De är vana att turister försvinner och mördas av skogsfolket. Som små lekte Hazel och Ben att de var riddare och gav sig ut på jakt efter magiska varelser, som de sedan dödade. Nu är de större och leken är förbi, ända tills prinsen vaknar och de måste hitta honom bland alla faror som lurar i skogen.

Den mörkaste delen av skogen är som en blandning av en Bröderna Grimm-saga och Disneys version av Snövit. Det är en spännande mörk saga som trollbinder dig nästan från första sidan. Du kommer föras in i en magisk värld full av väsen som inte alltid är snälla. Jag vill ge dig ett smakprov på Blacks sätt att skriva, på så vis kanske du kan uppskatta hennes språk lika mycket som jag. På sidan 19 skriver hon: Hon önskade att hon hade kunnat göra allt ogjort, att hon hade kunnat repa upp tiden som garnet i en stickad tröja.

Visst är det snyggt?! Jag gillar hennes liknelse med tid och hantverk. Det blir lätt att relatera till. Tiden som oftast är abstrakt blir här en fysisk sak som jag kan ta på.

Holly Black skriver verkligen in sig bland mina favoritförfattare. Hennes berättelse är helt magisk. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Jag ville verkligen veta hur det slutade, men jag kom till en punkt där jag tvingade mig själv att lägga ifrån mig boken. Jag var helt enkelt inte redo att släppa världen. Efter ett par dagar tog jag upp boken igen och läste till sista sidan. Detta är en av få böcker som jag antagligen kommer att läsa om.

Den mörkaste delen av skogen är en bok för dig som gillar fantasy med sagoinslag och som vill följa med på ett riddaräventyr. Där monstren ser olika ut och det är inte självklart vem som är fiende eller vän.

Betyg: 4 av 5

Rymden är inte stor nog för två gudar

I går var det dags för Guardians of the galaxy vol 2 för min del. James Gunn står även för regin i denna film. Om du vill läsa om vad jag tyckte om ettan kan du göra det här.

Star-Lord och gänget ger sig ut på ett nytt äventyr. Den här gången är det lite ofrivilligt till en början. Rocket snor batterier från deras senaste uppdragsgivare och det uppskattas inte av någon. Snart är jakten i full gång och rymden verkar inte vara stor nog att gömma sig i. Samtidigt kommer Peters pappa Ego in i bilden. Peters dröm går i uppfyllelse att träffa sin far. Gamora anser att drömmen är för bra för att vara sann. Vem av dem har rätt?

I Guardians of the galaxy vol 2 är det full action från första bildrutan. Hantverket i tvåan är snyggt. Snygga animeringar blandas med ett bra skådespel från alla inblandande. Det är manuset som gör filmen. Den andra filmen är mer komisk än den första tycker jag.

Första filmen är snäppet vassare, men den andra är otroligt bra den med. I första filmen är allt nytt och man får lära känna alla karaktärerna. Vi tittare kastas in i ett nytt äventyr. I den andra filmen känner vi redan karaktärerna och vet vad de går för. Vi tittare förväntar oss ett äventyr som är lite större och lite häftigare än det vi fick se första gången. Något som är svårt att leva upp till när man lägger ribban ganska högt. Jag tycker att Guardians of the galaxy vol 2 levererar ett spännande rymdäventyr av bästa klass.

Även i tvåan flirtar filmmakarna med populärkulturen. Ett av favoritskämten är när Star-Lord blir Pac-Man. Ett skämt som inte alla kommer att förstå. Jag hörde en kille fråga sin pappa vad det var för roligt med en stor gul boll med en jätte mun? Pappan lovade att berätta efter filmen.

Eftersom jag älskar Marvel-filmer så vet jag att det kommer att komma extra scener. Det är tur att man sitter kvar. Sitt igenom alla eftertexter du kommer att bjudas på flera extra scener.

Betyg: 4 av 5

Lita på magkänslan

Recension av Mästerdetektiven Blomkvist

Jag är lite imponerad av mig själv nu. Jag hann med att läsa en bok till i aprilutmaningen. Den här gången blev det Mästerdetektiven Blomkvist som bästa Astrid Lindgren har skrivit. 1946 kom denna bok.

20170429_153447

Kalle Blomkvist gillar att dagdrömma. Han fantiserar ofta om hur han löser olika brott. Tillsammans med sina kompisar Eva-Lotta och Anders fördriver de sommardagarna med olika påhitt. Röda vita rosen är en favorit och gänget gillar att leka med motståndarlaget.

Dagarna rullar på tills en dag när Einar kommer på besök, Eva-Lottas farbror. Kalle fattar misstankar direkt mot Einar. Är det Kalles fantasi som skenar eller finns det belägg för hans misstankar?

Anledningen till mitt bokval var att jag inte kunde minnas om jag läst Mästerdetektiven Blomkvist eller inte. En liten bit in i boken insåg jag att detta var en ny bokvärld för mig. Jag blev både förvånad och lycklig på samma gång. Jag trodde att jag hade läst allt av Astrid, men jag hade fel och det gjorde mig glad. Jag fick nämligen kasta mig in i en ny fantastisk berättelse. Astrid visste hur man gjorde för att skapa en värld som är realistisk och fantasifull på samma gång.

Mästerdetektiven Blomkvist är en sprallig berättelse full med lek, spänning och igenkänning. Den får en trea eftersom boken känns lite daterad och det är språket som gör det.

Betyg: 3 av 5

Vad gör du när du inser att du har en dubbelgångare?

Recension av Agaton Sax och de slipade diamanttjuvarna

Jag är glad att jag hann med att läsa en till bok skriven innan 1960 i min aprilutmaning. Efter att jag läst ut min förra Agaton Sax-boken kände jag att jag saknade honom. Beslutet blev att försöka hinna med att läsa en till. Denna gång blev det Agaton Sax och de slipade diamanttjuvarna.

20170426_143835

Mr Slogan tar kontakt med Agaton Sax för att sälja illustrationer till hans tidning. Sax blir imponerad av Mr Slogans arbete och säger ja till ett samarbete. Agaton upptäcker att illustrationerna innehåller hemliga meddelanden. En liga är ute efter världens mest värdefulla diamant. Agaton Sax blir ofrivilligt en del av diamantkuppen. Där skurken poserar som självaste Agaton Sax för att komma undan. Nu är det upp till vår hjälte och detektiv att hitta bovarna innan det är försent.

Jag blir lite kär i böckerna eftersom språket är lite komiskt. På sidan 48 står följande ”Octopus Scott slog näven i bordet och ropade: – Agaton Sax? Är du rädd för den fetknoppen? Den ska jag nog nypa i näsan när jag får syn på honom!” Det är kul att veta att 1959 var det brutalt att skriva att man skulle nypa någon i näsan. I dag betraktas inte den våldshandlingen som brutal. Det är skönt att läsa böcker med få våldshandlingar.

Att läsa böcker skrivna innan 1960 är lite som att åka tidsmaskin i både språkets värld och samhällets. Det hör inte till min vardag att jag läser böcker skrivna innan 2000-talet nu för tiden. Med andra ord är Aprilutmaningen min favorit hittills.

Betyg: 3 av 5