Vad är det för en dag? Det är ”Bookface Friday”! Till idag har jag läst barnboken Falafelflickorna som är skriven av Christina Wahldén. Boken nådde hyllorna i år och den har blivit nominerad till Årets barndeckare. På Bokmässan i september avslöjas vinnaren i kategorin. Fortsätt läsa
Det var det här med fördelen att vara med i en bokcirkel. Tills nästa gång vi ses ska vi ha läst Jonathan Strouds bok Den skrikande trappan. Den översattes till svenska 2013. Fortsätt läsa
När den sjunde delen i serien Zombiedjur Marsvinets sista suck kom in till jobbet var jag tvungen att låna hem den. Boken är skriven av Sam Hay. Om du vill veta mina tankar om del fem kan du klicka här. Fortsätt läsa
I dag är det fredag och det är den första fredagen på det nya året. Givetvis har jag ett ”Bookface” att bjuda på. Till denna fredag blev det en film som får figurera som ”Bookface”. Vill du se hur den blev kan du klicka här.
Jag har hittat ännu ett fynd från rea-lådan nämligen filmen Veronica Mars. Jag såg filmen när den kom 2014 och kände att jag ville se om den. Filmen är regisserad av Rob Thomas som även har regisserat serien.
Veronica Mars, Kristen Bell, är vuxen och har lämnat både hemstaden Neptune och sitt förflutna bakom sig. När en före detta klasskamrat hittas mördad och ex-pojkvännen Logan, Jason Dohring, är den misstänkta dras Veronica motvilligt tillbaka till Neptune. Veronica tar sig an fallet som redan verkar löst, men i korrupta Neptune är ingenting som det ser ut att vara. Veronica vet att under ytan lurar intrigerna och det är bara en tidsfråga innan hon hittar den skyldige.
Jag har alltid varit ett fan av serien Veronica Mars och jag kommer antagligen alltid att vara det. Med andra ord har jag alltid längtat efter att de ska göra en film, eftersom säsong tre av serien slutade med ett öppet slut. Gissa om jag blev glad när jag fick reda på att de skulle göra en film av serien. Dessutom är den finansierad av fansen. Det är ett annorlunda sätt att göra film på. Detta öppnar nya dörrar för hur mycket fansen kan påverka filmbranschen. Lite kuriosa är att målet med kickstarten för att finansiera filmen var två miljoner och efter elva timmar var de i mål. Slutresultatet blev cirka fem miljoner dollar.
Veronica Mars är en imponerande välgjord film med tanke på den lilla budgeten som den hade. Filmen ser ut som en storproduktion. Jag antar att alla skådespelarna inte fick något stort gage för sin insats, vilket betyder att de gjorde filmen för att de älskar serien och tror på projektet.
Skådespelarinsatserna är lite varierande, men ändå på en hyfsad nivå. Det är kul att se att nästan alla som var med i serien är med i filmen.
Jag blir väldigt nostalgisk när jag skriver detta inlägg och jag hoppas att det blir en till film. Jag rekommenderar filmen Veronica Mars till dig som gillade serien. Filmen funkar även för dig som inte sett serien.
Betyg: 3 av 5
I går var det biodags igen. Den här gången blev det Mordet på Orientexpressen. Filmen bygger på boken med samma namn, som är skriven av deckardrottningen Agatha Christie. Filmen är regisserad av Kenneth Branagh. Han har även regisserat filmer som Thor, Berättelsen om Askungen och Jack Ryan: Shadow recruit. Det är inte första gången som Mordet på Orientexpressen gestaltas på film. Den här gången får Kenneth Branagh axla rollen som de eminenta detektiven Hercule Poirot.
Hercule Poirot kallas motvilligt till ett nytt fall. Själv vill han ha semester, men utav pliktkänsla antar han fallet som är i London och vägen går dit går med hjälp av Orientexpressen. Under tågfärden är tragedin framme och en man hittas mördad. Poirot får ett oväntat fall lagt i sina händer.
Agatha Christie är min absoluta favoritförfattare. Jag hyser stor respekt för denna kvinna som minst sagt var väldigt produktiv under sina levnadsår. Cirka 80 böcker hann hon med att skriva. Levde filmen upp till mina förväntningar kan jag fråga mig? Ja, det gjorde den faktiskt. Jag har läst boken en gång i tiden och därmed kom inte slutet som en överraskning.
Vad kan jag skriva om hantverket? Bildkompositionen är väl genomtänkt. Kameran är välplacerad i varje bildruta. I korridorerna ser det tajt ut och jag som tittar känner hur litet utrymmet är samt att det är skakigt. Tåget kränger till i flera bildrutor allt för att tillföra ännu mer realism. I salongerna skakar porslinet till vid flertalet gånger. Naturvyerna ser ur som vykort. Färgerna är intensiva och snygga. De inger en känsla av lyx och elegans.
Rollistan är fullpackad av Hollywoods elit. Skådespelarna drar verkligen sitt strå till stacken. Michelle Pfeiffer som det var ett tag sedan jag såg i en större produktion är duktig. Hon tar sig an sin rolltolkning riktigt bra. Hon spelar en kvinna som ger intrycket av att vara ett ”våp”. Ingen tror på henne i hennes vittnesmål. Hon tar desperationen och gör den till trovärdig och ärlig. Jag tycker att det är på tiden att Johnny Depp är med i en film som är bra. Han har bara varit med i skitfilmer den senaste tiden tycker jag förutom den senaste Priates-filmen. Jag gillar Depps sätt att tolka sina roller, det är synd att han har haft otur med de olika filmprojekten. Han gör sin roll bra om det beror på att det är att han har hittat tillbaka till sin talang eller om det beror på att de andra är bra och filmen är bra är svårt att svara på. Judi Dench är helt klart stjärnan i gänget. Hennes sätt att tolka denna överklass dam med orimliga krav gör hon imponerande. Kenneth Branagh är riktigt bra. Han tar med Poirot egenheter som hans enorma självförtroende som är på gränsen till överdrivet med samma finess som i böckerna. Det är det som jag uppskatta mest. Den Hercule Poirot som jag har i mitt huvud är den som jag ser på vita duken.
Jag är imponerad av Kenneth Branagh som tar sig an två olika roller i filmen. Dels är han regissören och dels är han huvudrollsinnehavaren. Han sitter på olika stolar och det jag får känslan av att han har inte sparat på det kreativa krutet. Detta är en film som kommer ta sig in i min filmsamling. Det är en film som håller att se på om och om igen. Sätt dig ner i en röd biofåtölj och följ med på ett deckardrama av bästa klass. Bättre än så här blir det inte.
Betyg: 4 av 5
Jag har alltid älskat böckerna om Sherlock Holmes. Av en slump upptäckte jag att Bonnie Macbird tagit sig an uppdraget att fortsätta skriva om den hispige och lite halvgalne detektiven. Till en början blev jag lycklig och samtidigt lite skeptisk. Tänk om hon misslyckas fatalt och förstör min uppfattning om denna karaktär. Trots detta tvivel gav jag En studie i blod en chans.
Sherlock Holmes har återigen fallit tillbaka i sitt kokainmissbruk. Watson återvänder till Baker Steet 221B för att få ordning på Holmes. Ett brev anländer till bostaden adresserat från den franska kabaréstjärnan La Victorie. Hennes barn är borta. Antagligen kidnappat. Detta är räddningen för Holmes. Han och Watson beger sig till Frankrike för att lösa fallet. Ett fall som visar sig vara fullt av lögner och mordbenägna karaktärer.
Va detta bra? Självklart var det bra. Bonnie Macbird har verkligen varit trogen Sir Arthur Conan Doyle när hon skapat ett nytt fall för Holmes. En studie blod innehåller många tvister och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Precis som det ska vara när man läser en Holmes-bok.
Macbird har skrivit på samma vis som Doyle. Det är svårt att förutse hur boken ska sluta. Rappa dialoger blandas med långa, men inte överdrivna miljö- och karaktärsbeskrivningar. Boken är som en komplicerad knut som undan för undan löses upp.
Detta är en bok för dig som alltid gillat denna egendomliga karaktär med storhetsvansinne. För dig som inte är van vid den fiktive detektiven kan denna bok vara en bra inkörsport. Det är bra skrivet och spännande nästan till sista sidan.
Betyg: 4 av 5
Ibland hittar man böcker som är omöjliga att lägga ner. Skarven av Sara Lövestam är en sådan bok. Jag sträckläste den. Den var otroligt spännande och välskriven. Detta är en detektivhistoria som påminner om Fem-böckerna. Detta är en bok för er som vill ha en nostalgitripp och för er som vill läsa en bra mysteriebok.
I Skarven får du följa Johanna som har sommarlov och hon sitter på färjan ut till Sländö. Familjen är på väg till sommarstället. Johanna längtar. Hon vill träffa Ludde och berätta sin innersta hemlighet för honom. En hemlighet som kan rasera hela deras vänskap eller göra den starkare.
Johanna ska precis berätta allt för Ludde när Olivia kommer och tar all uppmärksamhet. Olivias familj har köpt ett sommarhus och på deras tomt sitter det två killar och snackar. Olivia undrar genast vilka det är och om de kan bli kompisar så att hon slipper vara ensam hela sommaren med sina överbeskyddande föräldrar. Hon inser ganska snabbt att hon trampat killen med det långa rosa håret på tårna när hon kom och avbröt deras samtal. Mot all förmodan får hon vara med killarna som ska utforska ett mysterium. Johanna såg en man på Skarvön när hon åkte med färjan. Trion tar upp jakten på den mystiska mannen. Vem är han? Vad gör han på en obebodd ö som ingen vill sätta sin fot på?
Skarven är en bok som riktar sig till en yngre publik, men det struntar jag i. Jag ville läsa den och så blev det. När jag var yngre läste jag mammas Kitty-böcker och Skarven är skriven i samma anda. Det är spännande och karaktärerna får ta mycket plats i boken. Jag gillar hur jag som läsare får följa en karaktärs utveckling. Mer sådant tack!
Betyg: 4 av 5
Georges Simenons böcker ges ut på nytt om Maigret. Dessa är riktigt snygga. Jag har inte tidigare läst en enda bok av Simenon. Jag föll för omslaget på Maigret på nattklubb och lånade hem den.
Strippan Arlette går till polisen för att anmäla ett stundande mord. Hon hävdar att två män planerar att mörda grevinnan. Polisen tror inte på den höga strippan och skickar hem henne. Snart hittas både grevinnan och strippan mördade. Båda har blivit strypta. Kommissarien Maigret kopplas in på fallet. Han ger sig in i Paris klubbvärld för att hitta de skyldiga.
Jag är inget stort fan av deckare, men jag gillade denna. Jag tror att det beror på att det är samma stilar som Christie och Lang. Det är inte blodigt, det är mer polisarbete och huvudpersonen är lite dryg precis som Poirot är. Detta är en bok för er som vill ha en deckare som inte är blodig och med ett långsamt berättande.
Betyg: 3 av 5
Ibland kan det vara skönt att varva sitt läsande med en serieroman tycker jag. Jag letade i gömmorna på jobbet och hittade en deckarhistoria.
Badgäster och bedragare är ett spännande serieäventyr. Detektivhistorien utspelar sig för hundra år sedan i Hjo. Historien börjar med att gästerna anländer till det exklusiva badhotellet. Snart börjar några stölder äga rum och stämningen blir orolig. En kvinna hittas brutalt mördad på området och historien tar en ny vändning. Vem är denna kallblodiga mördare?
Christina Jonsson står bakom denna fantastiska serieroman. Hon fångar läsaren från första sidan. De vackra illustrationerna drar en vidare in i dess värld och dessutom är historien spännande. Du vill ju ha reda på vem som begår alla brott. Jag hoppas på en fortsättning.
Betyg: 4 av 5
Zidsel 