Hur snurrigt kan någonting bli?

Recension av Fars lilla tös

Under semestern uppfyllde jag en utav mina drömmar och det var att gå på Fredriksdalsteatern och se en föreställning med Eva Rydberg. Årets föreställning heter Fars lilla tös och den har gått upp två gånger innan på teatern. Den första gången den spelades var 1975 med Nils Poppe i en av huvudrollerna. Då hette föreställning Fars lilla påg. Den andra gången var 1999 med Eva Rydberg. Farsen är från början skriven av Franz Arnold och Ernst Bach, 1926. Fortsätt läsa

Agenter, vänner och mysterier – inget fattas i detta teateräventyr

20180316_100342

Teater Martin Mutter. Ensemblen tog med sin publik på ett spännande äventyr i sann detektivsanda.

Recension av Nelly Rapp och trollkarlens bok 

I fredags hade jag förmånen att få titta på Teater Martin Mutters version av Nelly Rapp och trollkarlens bok. Pjäsen är baserad på boken med samma namn som är skriven av Martin Widmark. I ensemblen ingår Åsa Gustafsson, Pascal Crepault Wibe, Amanda Jansson och Anton Häggblom.

Fortsätt läsa

Storasyster ser dig – Vad gör du åt saken?

Collage

Teater. Tage Granit tog med oss på ett dystopiskt äventyr ända till 2084.

Recension av 2084

En av fördelarna med mitt jobb är att jag ibland under arbetstid får lyxen att titta på teater. Under den här veckan har vi erbjudit alla elever på högstadiet att se pjäsen 2084 av Tage Granit. Denna framtidspjäs har många likheter med romanen 1984 skriven av George Orwell.

I denna dystopiska framtidspjäs tilltalas alla med en sifferkombination. Mänskligheten har tagit många steg från sin vanliga natur och rört sig mer åt ett robotliknande tillstånd. Känslor är ett minne blott och hjärntvättning är en del av invånarnas vardag. Vi får följa Winston som jobbar med att skriva koder dagarna i ända. Han vet inte vad sina koder används till och han ifrågasätter inte sitt jobb, utan gör som han blir tillsagd. Hela hans värld vänds upp och ner när hans halvsyster Lea tar sig in i hans liv. Hon betraktas som rebell och hennes mål är att störta Storasyster och hennes välde. Alla har rätt till att veta sanningen?!

2084 är en interaktiv pjäs, vilket jag inte är van vid att titta på. För er som inte vet vad det betyder kan jag kort förklara att publiken är en del av pjäsen. Under pjäsens gång frågade skådespelarna flera gånger publiken hur berättelsen skulle utveckla sig. Det är ett annorlunda sätt att hålla publikens intresse vid liv. Det fungerade i det här fallet.

Båda skådespelarna var duktiga och trovärdiga i sina roller. Flera gånger under pjäsen tänkte jag detta skulle jag vilja se filmatiserat. Ulrika Lindberg och Daniel Dahlin fick bra kontakt med publiken. Extra underhållande blev det när Daniel klev ut i publikhavet och trängde sig in mellan två tjejer. Hans respons till att stå där var..Vad trångt det är jag får inte plats. Det satte en prägel på pjäsen som gjorde att den gick ifrån att vara dramatisk till lite komisk. Skådespelarna fångade publiken.

I skrivande stund ska jag erkänna att jag påbörjat min läsning av 1984. Den får bli en del i min Hyllvärmareutmaning för detta år. Det som är fantastiskt med kulturupplevelser är att de kan bidra eller inspirera till andra upplevelser. Teaterversionen var spännande och välgjord, vilket i sin tur inspirerade mig till att börja läsa boken. Det vill jag tacka Tage Granit för det. För er som har chansen att se pjäsen se den.

Betyg: 4 av 5

Romantiskt drama får nytt liv på teaterscenen

Recension av Broarna i Madison County

Jag hade turen att få gå på premiären av teateruppsättningen av Broarna i Madison County. Pjäsen spelas på Västmanlands Teater och Niklas Hjulström är regissören.

20171117_153210Francesca är en hemmafru med drömmar om världen. Hon träffade en man och lät sina drömmar stå åt sidan. När Robert kommer in på hennes gård och frågar om vägen till de övertäckta bronarna är det kärlek vid första ögonkastet. Hon bjuder denna främling att stanna på middag och han tackar ja. De ses de resterande dagarna och när Francesca man kommer tillbaka är verkligheten i fatt henne. Hon slits mellan att följa sitt hjärta och leva med man där kärlek är allt och ovissheten om hur länge det varar eller stanna och leva i tryggheten med sin man och barn där kärleken inte sätts i det främsta rummet.

Jag var lite tveksam till hur pjäsen skulle fungera som tolkning av texten. Själv har jag inte läst boken utan endast sett filmen, vilken jag gillar. En kollega till mig har läst boken och hon tyckte att den var skittråkig. Jag lyder hennes råd och undviker boken. Pjäsen däremot tänker jag nog se en gång till.

Niklas Hjulström har gjort ett genidrag när han regisserat på ett sådant vis så att både den unga och den gamla Francesca är på scenen samtidigt. Deras dialoger är det bästa i hela pjäsen. De pikar varandra för deras val och ibland är det väldigt ironiskt.

Det enda negativa jag har att säga om uppsättningen är att skådespelarna använde inga mikrofoner. Jag satt nästan längst bak i salongen och jag hade väldigt svårt ibland att höra vad Samuel Fröler sa. Han mumlade och talade väldigt lågt på några ställen. Det känns synd när det andra var bra. Musiken kommer ut ur högtalarna samtidigt som de talar på scenen och det blir lite svårt att höra till och med för mig som har en ganska bra hörsel än så länge.

Alla skådespelarna var duktiga fast jag vill ge Kajsa Ernst extra beröm. Hon var den stjärna som lös starkast. Tog sig an sin roll som den äldre Francesca med bravur. Hon artikulerade och använde sin röst på ett sådant vis att jag alltid hörde henne klart och tydligt. Hon har en enkelhet i sitt skådespel som gör att jag kan inte sluta titta på henne. Med sitt kroppsspråk och utstrålning får hon mig att glömma att det är en pjäs jag ser på.

Jag måste ge en eloge till det otroligt snygga bakgrunden och resten utav scenografin. Den bidrog till att jag trodde att jag var på farmen. Bakgrunden skiftade från dag till natt, moln åkte över himlen och ibland stod ett extra hus där. Bakgrunden tillförde otroligt mycket till upplevelsen. I och med att de bytte bakgrund var jag i en helt annan miljö. Det visuella var det som satt pricken över i:et.

Broarna i Madison County är en pjäs för dig som vill se ett klassiskt kärleksdrama komma till liv på ett nytt sätt. För er som tror att ni kommer sakna Clintan kan jag bara säga att Samuel Fröler fyller hans skor rätt bra.

Betyg: 4 av 5

 

”Det är Robin Hood jag vill ha”

Recension av Robin in the Hood

Det är något magiskt med att gå på teater. Det första jag ser när jag går in i salongen är de röda, sköna sammetsfåtöljerna. Sedan är det scenen. De som ska inta scenen är de som ska förmedla magin. Att sitta och vänta på att det ska börja är lite tråkigt. I går på premiären på Robin in the Hood på Västmanlands Teater hade de en bra lösning. Två stycken musiker roade oss tills pjäsen tog sin början.

20170311_174037

Robin in the Hood är en modern tappning om legenden om Robin Hood. Mannen som stal från de rika för att ge till de fattiga. I den här tappningen är Robin en tjej som gör allt för att hjälpa de som är i nöd. PJ är en överklasskille som mer eller mindre saknar hjärna. Till sin hjälp har PJ Sir Väse och Nottingham, två kvinnor som gör allt för att behaga sin dumma chef. Marian ses som en docka av PJ.

PJ bestämmer sig för att köpa marken vid en lekplats och göra om den till ett lekland där entrén är dyr. Lekplatsen är Robin och hennes gängs hem. Jay, Robins vapendragare, får reda på PJ:s hemliga projekt. Robin och gänget börjar smida en plan för att stoppa PJ. Något som inte är helt okomplicerat.

Svek, lögner och vänskap är några av ledorden i denna moderna tappning av Robin Hood. Det är en sevärd pjäs som riktar sig till en bred publik. Ta med dig familjen eller gå själv. Historien kan de flesta, men musiken är ny och skådespelet är fantastiskt. Det är Marit Bergman som har gjort musiken och den lyfte hela pjäsen. I går satt många med mig trollbundna i de röda, sköna sammetsfåtöljerna.

Betyg: 4 av 5