Ens förflutna kommer alltid ifatt en

Recension av Dark places

Idag är det fredag och i min värld betyder det ”Bookface Friday” eller ”Movieface Friday”. Idag blir det ett ”Movieface”. Dark places är ännu ett utav mina rea-fynd. Filmen bygger på Gillian Flynns roman med samma namn som kom 2009. Filmen kom 2015 och Gillles Paquet-Brenner står för regin. Han har tidigare regisserat filmer som Sarahs nyckel, Walled In och Crooked house. Fortsätt läsa

Håll dina vänner nära och dina fiender ännu närmre

Recension av Now you see me 2

Återigen har jag rotat runt i rea-lådan och där hittade jag kvällens filmtips Now you see me 2. Vill du veta vad jag tycker om den första filmen kan du läsa om det här. Now you see me 2 är regisserad av Jon M Chu och filmen nådde marknaden 2016. Han har också regisserat filmer som Step up 3, Step up 2 the streets och G.I Joe: RetaliationFortsätt läsa

Allt är inte sant som du ser

Recension av Now you see me

Det är dags för ett filmtips igen. Jag tänkte tipsa om filmen Now you see me som kom 2013. Den är regisserad av Louis Leterrier och han har även regisserat Clash of the titans, The incredible Hulk och The Transporter. Fortsätt läsa

Vilka känslor puttrar under ytan

20180122_070556

Recension av Nocturnal animals

Nu är fredagen äntligen här. Jag har återigen gett mig i kast med min fredagsutmaning. Dagens ”Bookface” är Nocturnal animals, om du vill se hur det blev kan du klicka här. Filmen kom förra året och den är regisserad av Tom Ford. Han har även regisserat filmen En enda man.

I Nocturnal animals möter tittaren konsthandlaren Susan, Amy Adams. Hon lever det perfekta livet, men under ytan är det allting annat än perfekt. Äktenskapet är kyligt och mannen befinner sig i en desperat jakt efter framgång. Det enda som kan rädda hans självkänsla. Susan är bitter och suktar efter en ny vändning. Hennes före detta man Edward, Jake Gyllenhaal, skickar sitt färdiga manuskript till henne. Han vill veta hennes åsikt. Den råa och våldsamma historien tar med henne i en känslokarusell hon inte var beredd på.

Nocturnal animals utspelar sig på tre olika plan, nutid, manuset och dåtiden. Manus-delen är det centrala i filmen och de andra två världarna kommer i skymundan. Det är metafilmen som dominerar handlingen. Jag förstår inte poängen med det. Det är ett stildrag som jag har svårt för. För mig får metafilmen för mycket uppmärksamhet och de andra karaktärerna kommer bort i handlingen och även huvudberättelsen försvinner. Det primära i filmen är att få reda på hur det ska gå för fiktiva Gyllenhaal.

Amy Adams och Jake Gyllenhaal gör otroligt bra rollprestationer. Gyllenhaal är trovärdig i sin roll som desperat änkling som söker hämnd. Adams spelar en bräcklig och vilsen kvinna som vill hitta tillbaka till kärleken och tryggheten igen. Hon gör det bra, men det känns som att fiktiva manuset påverkar henne överdrivet mycket. Michael Shannon tolkar sin roll som hårdkokt snut vasst. Han är beredd att gå över lagens gräns för att få rättvisa.

Jag rekommenderar Nocturnal animals till dig som vill se en annorlunda thriller. Det är den tryckande stämningen och spännande historien i manus-delen som gör filmen värd att se. Resten hade Tom Ford kunnat hoppat över.

Betyg: 2 av 5

Hur korrupt kan en stad bli?

Recension av Veronica Mars

I dag är det fredag och det är den första fredagen på det nya året. Givetvis har jag ett ”Bookface” att bjuda på. Till denna fredag blev det en film som får figurera som ”Bookface”. Vill du se hur den blev kan du klicka här.

20180105_201031Jag har hittat ännu ett fynd från rea-lådan nämligen filmen Veronica Mars. Jag såg filmen när den kom 2014 och kände att jag ville se om den. Filmen är regisserad av Rob Thomas som även har regisserat serien.

Veronica Mars, Kristen Bell, är vuxen och har lämnat både hemstaden Neptune och sitt förflutna bakom sig. När en före detta klasskamrat hittas mördad och ex-pojkvännen Logan, Jason Dohring, är den misstänkta dras Veronica motvilligt tillbaka till Neptune. Veronica tar sig an fallet som redan verkar löst, men i korrupta Neptune är ingenting som det ser ut att vara. Veronica vet att under ytan lurar intrigerna och det är bara en tidsfråga innan hon hittar den skyldige.

Jag har alltid varit ett fan av serien Veronica Mars och jag kommer antagligen alltid att vara det. Med andra ord har jag alltid längtat efter att de ska göra en film, eftersom säsong tre av serien slutade med ett öppet slut. Gissa om jag blev glad när jag fick reda på att de skulle göra en film av serien. Dessutom är den finansierad av fansen. Det är ett annorlunda sätt att göra film på. Detta öppnar nya dörrar för hur mycket fansen kan påverka filmbranschen. Lite kuriosa är att målet med kickstarten för att finansiera filmen var två miljoner och efter elva timmar var de i mål. Slutresultatet blev cirka fem miljoner dollar.

Veronica Mars är en imponerande välgjord film med tanke på den lilla budgeten som den hade. Filmen ser ut som en storproduktion. Jag antar att alla skådespelarna inte fick något stort gage för sin insats, vilket betyder att de gjorde filmen för att de älskar serien och tror på projektet.

Skådespelarinsatserna är lite varierande, men ändå på en hyfsad nivå. Det är kul att se att nästan alla som var med i serien är med i filmen.

Jag blir väldigt nostalgisk när jag skriver detta inlägg och jag hoppas att det blir en till film. Jag rekommenderar filmen Veronica Mars till dig som gillade serien. Filmen funkar även för dig som inte sett serien.

Betyg: 3 av 5

Det förflutna kommer alltid ifatt dig

Recension av Snömannen

I går var det biodags igen. Den här gången blev det Snömannen som bygger på Jo Nesbø bok med samma namn. Regissör för filmen är Tomas Alfredson. Han behöver egentligen ingen närmare presentation, men här kommer ett axplock av de filmer han har regisserat. Torsk på Tallinn, Fyra nyanser av brunt och Tinker tailor soldier spy.

snömannenHarry Hole, Michael Fassbender, är nere i en riktig svacka. Han super och har ingen kontroll vare sig över sig själv eller sitt missbruk. För att komma på rätsida med livet serveras han ett okomplicerat fall. En kvinna saknas.

Katrine Bratt, Rebecca Ferguson, lyckas få Harrys uppmärksamhet och de börjar jobba ihop. De inser att kvinnans försvinnande har ett samband med ett ”cold case”. De är en seriemördare på spåren. Denna seriemördare har som signum att lämna en snögubbe vid brottsplatsen. Hens offer är kvinnor som styckas. Denna katt och råtta lek vänder snabbt och snart är Harry och Katrine de som är jagade.

När ljuset tändes i biosalongen var min första känsla: Åh vad var det här för b-film? Detta är mina svar till denna fråga:

Snömannen är definitivt på en högre nivå än vilken Beck-film som helst, dock betyder inte detta att det är bra kvalité rakt igenom. Jag irriterar mig väldigt mycket på filmfel. Till exempel när de tittar på kulhålen i en vägg. Träflisorna i hålet går in i rummet. De borde gå in i hålet med tanke på att det är den vägen som kulan har färdats. I inledningsscenen går Harry och röker i nästa klipp inte och i nästa har han ciggen i munnen igen. Jag upplever detta som konstigt eftersom ciggen är inte tänd och de byter endast vinkel vid klippen. Detta är ett par exempel på detaljer som jag stör mig på. Synd på en film som kunde ha blivit bättre.

Jag tycker att trailern är bättre än filmen i det här fallet. Den är helt enkelt mer spännande. Filmen är trög och jag trodde att den skulle vara mycket äckligare än den var. Dessutom känns slutet slarvigt. Det har lagts för mycket krut på början och mitten av filmen.

Filmen har otroligt snyggt filmfoto. Speciellt när de är uppe på fjället och fångar denna mäktiga miljö. Det är en vacker film att se på i den meningen. Snygga naturbilder är det som drar upp betyget. Jag måste ge en eloge till Michael Fassbenders rollgestaltning av denne försupne och inpyrda man. Jag kan känna doften av en vodkamarinerad böckling.

Jag vill poängtera att betyget är en stark tvåa. Svd:s recensent hakade upp sig på att Harrison Ford hade en köttig näsa i Blade runner 2049. Den störde inte jag mig så mycket på. Däremot kunde jag inte sluta stirra på Val Kilmers hakparti i Snömannen. Det ser verkligen ut som ett resultat av för mycket missbrukande av botox och fillers. Han är ett vandrande varningsexempel. Hans glansdagar är över kan man milt sagt säga. Det ser ut som att de har vattenfyllt hans kinder och de hänger ner en bit under käken medan resten utav ansiktet är fast. Jag kom på vem han ser ut som. Den tecknade Karl-Alfred. Fram med spenaten nu blir det åka av…eller fast det blev det ju aldrig.

Betyg: 2 av 5

Vem är fienden?

Recension av Hidden

Jag har sett en skräckfilm/thriller. Det hör absolut inte till vanligheterna att jag ser en skräckfilm. Det är en genre jag brukar undvika. Filmen jag har sett heter Hidden som kom 2015. Den är regisserad av bröderna Matt och Ross Duffer. De har bland annat regisserat serien Stranger things.

20171015_172305I Hidden möter tittaren Ray, Alexander Skarsgård, en familjefar som gör allt för sin familj. Familjen har tvingats ner i underjorden för att överleva det farliga viruset. Ett virus som antingen dödade eller muterade människor till monster. Claire, Andrea Riseborough, och Ray gör allt för att skydda sin dotter Zoe, Emily Alyn Lind, som är livrädd för alla monster.

När maten börjar sina är familjen plötsligt utsatt för två hot. Ett ovan jord och ett under. Familjen måste ta sig vidare för att hitta mat på andra ställen, vilket är ett problem när monstren vaktar den enda vägen ut.

Hidden är en rätt tråkig film. Det är lätt att förutspå vad som kommer att ske i nästa scen och slutet var glasklart. Skådespelarna gör mediokra insatser för utom Emily Alyn Lind som var urusel. Det kanske egentligen inte är hennes fel utan regissörernas och manuset. Hon får agera på ett sådant vis som jag som tittare blir irriterad på. Båda föräldrarna säger åt henne att inte skrika när monstren går runt brunnslocket. Vad gör barnet? Skriker upprepade gånger. Jag förstår att det är ett sätt att höja spänningskänslan i filmen, men det blir platt fall. Det finns andra knep att ta till. Det är flera sådana incidenter som känns onödiga och bidrar till att sänka kvalitén på filmen.

Hidden känns som ett hafsigt arbete. De har skyndat sig igenom processen med filmen och det känns som att ingen hade kul på jobbet. Det som jag gillar med filmen är att det är en hel del återblickar. Det är schysst att de har jobbat med att inte få en rak berättelse, dock är det för många återblickar. Det blev lite för mycket av det goda helt enkelt.

Nu i efterhand när jag sett Hidden skulle jag vilja påstå att det är mer en thriller än en skräckfilm.

Hidden är väldigt lik 10 Cloverfield lane som är mycket bättre. Om du är ute efter att se en film med klaustrofobisk känsla skulle jag vilja råda dig att se 10 Cloverfield lane i stället, som antagligen hade en enorm budget i jämförelse med Hidden.

Betyg: 1 av 5

Är illusionerna sanna?

20171014_140447

Recension av Take shelter

I dag var det på gränsen till en gråtrist dag. Solen har gömt sig bakom alla vita moln och den försöker att lysa upp dagen, men det går inte. Vad kan passa bättre en dag som denna om inte en film som handlar om skumt väder? Jag har sett filmen Take shelter från 2011. Den är regisserad av Jeff Nichols. Han har även regisserat filmer som Mud, Midnight special och Loving.

I filmen Take shelter fruktar huvudpersonen Curits det värsta. Han drömmer ofta mardrömmar om hur hans familj på flera sätt utsätts för fara, bland annat hotas de av tornados. Han börjar bygga ett skyddsrum för att lunga sig själv. När han sedan börjar bete sig underligt och skrika rätt ut för faror som inte finns där börjar invånarna betrakta honom som galen. Han vill bara skydda sin familj. Har han rätt och det är alla andra som är galna?

Till en början satt jag som fastklistrad framför tv:n. Det är en film som konstant retar mitt sinne. Regissören Jeff Nichols försöker hela tiden att lura tittaren genom tvister och vinklar. Det är ett schysst sätt att bygga upp en film, tyvärr håller det inte hela vägen. Jag blev rätt uttråkad. Innan filmen var slut hade jag börjat diska och plockat undan lite. Det är inte ett klockrent betyg för en film. Take shelter har i snitt fått fyror och jag förstår inte hur de har resonerat. Det är en helt ok film att se, men det blir lite uttjatat koncept i filmen till slut.

Jag tycker ändå att den är sevärd. Det är bra skådespelare med i filmen och manuset är helt ok. Även bildberättandet och hantverket är schysst. Det är bara det att det blir för mycket upprepning och filmen är lite för lång för min smak.

Betyg: 3 av 5

Vem driver vem till vansinne?

Recension av Kvinnan på tåget

Trots fina sommarkvällar kan det vara skönt att sätta sig i soffan och njuta av en bra film. Jag har ett filmtips som du kan spara till regniga kvällar om du vill eller se på redan ikväll. Jag har sett Kvinnan på tåget som gick upp på bio förra året. Tate Taylor är regissör. Han har även regisserat Niceville. Här är en kort resumé av filmen:

20170527_205922Rachel, Emily Blunt, är trasig på insidan. Äktenskapsuppbrottet krossade henne och alkoholen är hennes räddning från vardagen. För att hålla fasaden uppe om den fungerande exfrun åker hon tåg in till staden varje dag. Alla tror att hon jobbar. I själva verket sitter hon i parker, på tunnelbanan och super. På tåget stirrar hon på sitt före detta bostadsområde. Hon har svårt att slita ögonen från det perfekta paret. En dag ser hon den perfekta frun vänsterprassla. Kvinnan försvinner spårlöst och Rachel gör allt för att hitta henne. Ju mer hon lär sig om kvinnan desto mer lär hon sig om sitt egna liv. Var skilsmässan det bästa som hänt henne?

Det här en thriller som får dig att undra och sitta lite på nålar. Filmen börjar som ett mysterium och det blir mer och mer komplicerat ju längre in i handlingen vi kommer. Det här gillar jag. Jag får fler och fler frågor och mot slutet kommer alla svaren. Jag tycker inte att det är helt självklart hur allt hänger ihop. Handlingen svänger många gånger innan den tar slut, vilket spär på spänningen. Smart gjort av Paula Hawkins som skrivit boken som filmen grundar sig på.

Emily Blunt tar sig an rollen med bravur. Hon är sårbar, skör och stark på en och samma gång. Justin Theroux är läskigt bra i sin roll. Han är svinig på en helt ny nivå. Alla ni som gillade Gone girl kommer garanterat att gilla Kvinnan på tåget.

Betyg: 4 av 5