Vem är fienden?

Recension av Hidden

Jag har sett en skräckfilm/thriller. Det hör absolut inte till vanligheterna att jag ser en skräckfilm. Det är en genre jag brukar undvika. Filmen jag har sett heter Hidden som kom 2015. Den är regisserad av bröderna Matt och Ross Duffer. De har bland annat regisserat serien Stranger things.

20171015_172305I Hidden möter tittaren Ray, Alexander Skarsgård, en familjefar som gör allt för sin familj. Familjen har tvingats ner i underjorden för att överleva det farliga viruset. Ett virus som antingen dödade eller muterade människor till monster. Claire, Andrea Riseborough, och Ray gör allt för att skydda sin dotter Zoe, Emily Alyn Lind, som är livrädd för alla monster.

När maten börjar sina är familjen plötsligt utsatt för två hot. Ett ovan jord och ett under. Familjen måste ta sig vidare för att hitta mat på andra ställen, vilket är ett problem när monstren vaktar den enda vägen ut.

Hidden är en rätt tråkig film. Det är lätt att förutspå vad som kommer att ske i nästa scen och slutet var glasklart. Skådespelarna gör mediokra insatser för utom Emily Alyn Lind som var urusel. Det kanske egentligen inte är hennes fel utan regissörernas och manuset. Hon får agera på ett sådant vis som jag som tittare blir irriterad på. Båda föräldrarna säger åt henne att inte skrika när monstren går runt brunnslocket. Vad gör barnet? Skriker upprepade gånger. Jag förstår att det är ett sätt att höja spänningskänslan i filmen, men det blir platt fall. Det finns andra knep att ta till. Det är flera sådana incidenter som känns onödiga och bidrar till att sänka kvalitén på filmen.

Hidden känns som ett hafsigt arbete. De har skyndat sig igenom processen med filmen och det känns som att ingen hade kul på jobbet. Det som jag gillar med filmen är att det är en hel del återblickar. Det är schysst att de har jobbat med att inte få en rak berättelse, dock är det för många återblickar. Det blev lite för mycket av det goda helt enkelt.

Nu i efterhand när jag sett Hidden skulle jag vilja påstå att det är mer en thriller än en skräckfilm.

Hidden är väldigt lik 10 Cloverfield lane som är mycket bättre. Om du är ute efter att se en film med klaustrofobisk känsla skulle jag vilja råda dig att se 10 Cloverfield lane i stället, som antagligen hade en enorm budget i jämförelse med Hidden.

Betyg: 1 av 5

Clownen är här igen!

Recension av Det

I fredags blev jag medtvingad på nyversionen av Det. Jag har sett den första från 1990 och den skrämde skiten ur mig på ren svenska. Nu var det alltså dags igen för att bli vettskrämd och spe på clownfobin. Det är regisserad av Andy Muschietti och filmen bygger som de flesta vet på boken med samma namn av Stephen King.

20170915_214057Barn försvinner mystiskt i den lilla staden Derry. Den nya killen i klassen Ben, Jeremy Ray Taylor, är utfryst. Hans fristad är biblioteket där han begraver sig i stadens historik. Han hittar ett mönster i alla barns försvinnanden. Vart 27:de år är det något som kommer till staden och tar en massa barn. Frågan är bara vad?

Ben lär känna de andra utstötta i skolan och tillsammans beger de sig ut på jakt efter Bills, Jaeden Lieberher, lillebror Georgie, Jackson Robert Scott. De hittar clownen Pennywise, Bill Skarsgård, som älskar att sätta skräck i alla och speciellt barn. Den skepnadsskiftande clownen gör allt för att sätta skräck i barnen och han njuter av att jaga sin föda. Vem klarar sig från rovdjurets käftar?

När eftertexterna började rulla konstaterade jag följande. Clowner är skitläskiga, filmen var skrämmande och det blir en del till. Hur ska jag klara av att se den? Filmen är snygg, hantverket är bra och skådespelet är mer än bra både från barnen och de vuxna. Bill Skarsgård är fruktansvärt läskig som Pennywise. Han hade ganska stora skor att fylla efter Tim Curry och det lyckades Skarsgård med bravur. Han är galen och skrämmande på en och samma gång.

Flera gånger hoppade jag till i stolen eftersom att skrämselfaktorn är hög i denna skräckfilm. Vissa av gångerna var det inte självklart att monstret skulle komma. Filmen är väldigt trogen boken och det ger jag en extra guldstjärna för.

Filmandet är snyggt. Jag gillade inledningsscenen mest. Jag förstår varför det alltid är med regn i läskiga filmer, det tillför det där extra för att fånga känslan. Jag imponeras av Andy Muschiettis bildberättandet. Det är snyggt, snabbt och ibland otroligt långsamt. Han har verkligen tagit tid på sig på att göra en snygg film. Där huvudingredienserna är spänning, bra berättande, bra skådespel och skrämselfaktor.

Det är många referenser till populärkulturen i filmen, bland annat till Kings egna skapelser och populärkulturikoner i allmänhet. Vid ett tillfälle skämtas det om Molly Ringwald. Det jobbiga var att det jag och cirka tre personer till i publiken som fattade skämtet. Hmmmm….tänker inte utveckla vad jag tycker om det.

En sak som är lite komiskt är att vart 27:de år dyker den galna clownen upp och kidnappar en massa barn. Det har gått 27 år mellan den första och den andra Det-filmen. Nu ska detta mönster inte upprepas en gång till eftersom det är mer eller mindre är klart att del två kommer nästa år. Vilket betyder att jag har ganska mycket tid på mig att återhämta mig och skaffa lite mod inför nästa del. Med andra ord ni som inte sett Det än: Gå och se den! Detta är en blivande klassiker.

Betyg: 4 av 5

Förbannelsen som inte ger sig….

Recension av It follows

Det hör inte till vanligheten att jag ser en skräckfilm. Det händer, men inte ofta. Jag tog mig an filmen It follows för att det lät som en skräckis jag skulle kunna gilla. David Robert Michell står för regin och It follows nådde biodukarna 2014.

20150406_111622It follows börjar med att en skärrad tonårstjej som flyr i panik. Vad hon är rädd för vet vi ännu inte. Paniken är total och musikens stressfaktor ökar paranoian. Snart inträffar döden och filmens upplägg är klart.

Jay och Hugh är på date. Han blir plötsligt rädd. Hugh ser en kvinna som ingen annan uppfattar. Jay tycker att Hugh är underlig, men väljer att fortsätta träffa honom. Efter några dejter har de sex och Hugh kväver Jay. När hon vaknar upp sitter hon fastbunden i en rullstol och stirrar in i en naken kvinnas ögon. Hugh berättar att det vilar en förbannelse över honom och nu har han fört den vidare till henne. Nu är det upp till Jay att överleva och föra förbannelsen vidare. Jakten är i gång.

David Robert Michell gör en tryckande skräckfilm. Själv skulle jag kalla den för en rysare. Michell har verkligen fångat den paranoida stämningen. Han får tittaren att dela offrens otrygghet genom ett gediget kameraarbete. Själva hantverket är otroligt snyggt med långa svepande tagningar och få klipp. Det är många klipp i vissa sekvenser där det förväntas vara det. Miljön visas med roterande kamera för att sedan stanna och zooma in på den faktiska händelsen. Detta gillar jag. Det är både lite Hitchcock och Mamet över filmandet.

För ovanlighetens skull förs berättelsen fram via bilderna och inte storyn. Som betraktare imponeras jag av kameravinklar och det långsamma berättandet. Sakta men säkert byggs stämningen upp. Michell tar tid på sig. Det är själva poängen med filmen. Något som är ovanligt i dagens Hollywoorullar. Receptet på en bra rulle enligt Hollywood verkar en snabb handling, många klipp, mycket action och haglande klyschyr.

Filmen innehåller väldigt få klyschor något jag inte hade väntat mig. Betyget dras ner lite för att jag hade för höga förhoppningar på filmen och den levererade inte den fulla skräckstämningen. Det är en sevärd film, eftersom känslan fångas fint med ett snyggt bildberättande. Fast filmen handlar om att man inte ska ha sex innan äktenskapet så genomsyras inte denna moral i filmen. Något jag tycker är bra.

Betyg: 4 av 5

För att hitta en mördare måste en annan mördare leda dig?

Recension av När lammen tystnar

Det är fredag och jag har som vanligt hittat ett ”Bookface”. I dag är det ingen bok jag tänker tipsa om utan en film. Det är en spännande thriller från 1990 som är regisserad av Jonathan Demme. Fredagens tips är När lammen tystnar. Vill du se hur ”Bookfacet” blev får du surfa in på mitt Instagram-konto.

I filmen följer vi FBI agenten Clarice Starling som får i uppdrag att hitta psykopaten Buffalo Bill. En mördare som tycker att det är kul att kidnappa kvinnor och tortera dem innan han 20170507_211515tar deras liv. För att hitta Buffalo Bill intervjuar Starling den galna fången Dr Hannibal Lecter. Han går med på att hjälpa henne hitta seriemördaren om hon avslöjar sina innersta hemligheter. Starling har inget val än att låta en psykopat och kannibal få veta hennes djupaste hemligheter.

Jag förstår att Jodie Foster blev rädd för Anthony Hopkins på riktigt efter den här filmen. Jag kollade på en intervju med Foster. Där hon berättade att hon fick gå till psykolog efter att de spelat in När lammen tystnar och att hon knappt klarade av att vara i samma rum som Hopkins. Han gör rollen som Hannibal Lecter sinnessjukt bra. Han är skrämmande på ett vis som får håret på ryggen att resa sig.

Detta är en film för alla er som vill se en av filmhistoriens mest psykopatiska bov. Hantverket är bra, bildberättandet är snyggt och manuset är briljant. Spänningen genomsyrar hela filmen. I vissa scener sitter man på nålar och nästan alla scener med Hopkins i får håret i nacken att resa sig. För er som inte sett den än: Ni vet inte vad ni har missat. För er som sett den: Den är värd att se om, lika äcklig som första gången jag såg den. Detta är ingen mysfilm, men det är en av de bästa genom tiderna.

Betyg: 5 av 5

Vem räddar dig?

Recension av 10 Cloverfield Lane

Jag kollade tv-tablån i dag och inget lockade mig i alla fall. Känner du likadant? Har du inte kommit på något du vill se? Jag har ett filmtips till dig. Förra året kom 10 Cloverfield lane som är regisserad av Dan Trachtenberg. Det har tagit mig ett tag att se denna film. Det är en thriller med inslag av sci-fi och det är inte en av mina favorit genrer. Eftersom jag gillar Mary Elizabeth Winstead ville jag se hur hon tog sig an denna roll.

20170429_153528

Michelle, Mary Elizabeth Winstead, vaknar upp på en madrass i en bunker fastkedjad i ett rör. Hennes ben värker och minns inte hur hon kom dit. Howard, John Goodman, hävdar att han räddat henne från en kemisk attack. Hon tror inte på honom och gör allt för att rymma. Efter ett par rymningsförsök inser hon att han har rätt. Någon form av attack har skett. Trion försöker att leva ett normalt liv i bunkern, något som visar sig vara en utmaning. Michelle och Emmett, John Gallager Jr, får reda på att Howard ljuger om det mesta. Nu måste de överlista Howard för att överleva.

10 Cloverfield lane är skrämmande på flera plan. Dels spelar filmen på ovissheten och på klaustrofobi-känslan, som de flesta av oss någon gång har upplevt. Ovissheten visas i filmen i form av att man hör skarpa ljud utanför, men man kan inte på något vis ta reda på vad ljuden tillhör. Det finns ett fönster och det är på dörren som går till friheten. I det här fallet är friheten en ridå eftersom luften är giftig. Med andra ord finns friheten och säkerheten i en bunker förlagd under jord, ironiskt kan tyckas. Klaustrofobin gör sig påmind genom att tre personer ska samsas på en liten yta och det finns ingenstans att ta vägen om man vill vara ifred.

Detta är en film jag rekommenderar till er som vill se en annorlunda thriller. Skådespelet från John Goodman är riktigt bra. Han är skrämmande och övertygande på en och samma gång. Jag lurades till att sympatisera med honom och det brukar vara ett bra tecken på att filmen är helt ok. Det är snyggt filmat nere i bunkern. Det är en tajt bildruta och det gör att man upplever att det är trångt. Det är nästan så att klaustrofobin kommer krypandes. Ha popcornen redo och sätt dig till rätta i soffan. 10 Cloverfield lane är sevärd.

Betyg: 4 av 5

Skrämmande kul…

Recension av Gremlins

Jag tänkte rekommendera två av mina favoritfilmer. Dessa två skräckkomedier är riktigt kul och nu är det hög tid att damma av dem inför helgen. Gremlins kom 1984 och Joe Dante står för regin. Denna skräckkomedi har en uppföljare som kom 1990, den går under namnet Gremlins 2 – det nya gänget. Joe Dante regisserade även den. Fortsätt läsa