Alla kan hitta sin inre hjälte

Recension av Ant-Man

Kvällens filmtips Ant-Man är en film jag såg när den nådde vita duken 2015. Den är regisserad av Peyton Reed. Han har även regisserat filmer som Yesman, The break-up och Bring it on. Snart är det dags för uppföljaren till denna superhjältefilm och jag tänkte att det kan vara bra att färska upp sitt minne lite grann. Fortsätt läsa

Monsterdjur hotar mänskligheten

Recension av Rampage; Big meets bigger

I helgen var det dags för bio igen och den här gången blev det Rampage: Big meets bigger. Den är regisserad av Brad Peyton. Han har även regisserat San Andreas, Journey to the mysterious island och Incarnate. Fortsätt läsa

Fartfyllt nostalgiäventyr i dystopisk framtid

Recension av Ready player one

I helgen var det dags att se på bio igen. Den här gången blev det filmen Ready player one. Ännu en mastodontfilm med speltema. Filmen är regisserad av Steven Spielberg som knappast behöver någon närmare presentation. 68 titlar har denna väletablerade regissör på sitt cv. Fortsätt läsa

Liten räddar världen?

Recension av Downsizing

I söndags var det dags för bio igen. På spelschemat stod filmen Downsizing som är regisserad av Alexander Payne. Han har bland annat regisserat filmerna Sideways, About Schmidt och The Descendants.

20180121_213202

I Downsizing möter tittaren en värld inte allt för olik vår. Paul Safranek, Matt Damon, lever ett medelklassliv med sin fru Audrey, Kirsten Wiig. De drömmer om den amerikanska drömmen. Ett större hus och mer framgångsrika, något som verkar ligga bortom deras horisont. Samtidigt pågår ett vetenskapligt projekt där människor frivilligt krymper sig själva till cirka en decimeter stora människor. De går från att vara medelinkomsttagare till miljonärer i ett nafs. Paul och Audrey ser sin chans att uppfylla deras högsta dröm om ett problemfritt liv. Är det nya samhället lika utopiskt som det låter? Har alla klasstrukturer försvunnit?

Downsizing är en film som ställer många frågor kring hur vi tar hand om miljön och vad gör vi ska göra när naturresurserna börjar ta slut? Jag tycker att filmen är bra, men det är synd att de mest relevanta frågeställningen skyndas förbi. I en scen på en bar ställer en full man några intressanta frågor. De som är små och inte betalar lika mycket i skatt ska de ha samma rösträtt som de normalstora? Dessutom konsumerar de små inte lika mycket som de stora, vilket gör att de inte påverkar ekonomin lika mycket. Har de rätt till samma rättigheter som de stora när de inte bidrar med lika mycket till samhället? Dessa frågor skyndas bara förbi och tas inte ens upp till diskussion, vilket är synd för det hade varit intressant.

Jag tycker att filmen är välgjord och värd att se. Den är komisk på sina ställen, men den är långt ifrån en komedi på alla sätt och vis. Den bästa i hela filmen är Hong Chau. Hon tolkar sin roll med finess och bravur. Det är extra kul att Rolf Lassgård är med på ett hörn och spelar den galna vetenskapsmannen.

Detta är en sevärd och tänkvärd film som sätter fingret på konsumtionsfrågor och miljöproblem.

Betyg: 3 av 5

Jakten på replikanterna fortsätter

Recension av Blade Runner 2049

I går var jag och såg en av mina mest efterlängtade uppföljare nämligen Blade Runner 2049. Filmen är regisserad av Denis Villeneuve, med 16 filmer i ryggsäcken är han inte helt okänd. Bland annat har han regisserat Enemy, Prisoners och Arrival. Med stjärnor som Ryan Gosling, Robin Wright, Jared Leto och Harrison Ford på rollistan kan väl Blade Runner 2049 bara bli en hit eller?

20171008_214518Blade Runner 2049 utspelar sig 30 år senare. Gränserna mellan människa och robot suddas ut allt mer, men det är fortfarande människan som ser sig som härskaren. Blade runnern K, Ryan Gosling, snubblar över en hemlighet som kan sätta hela maktordningen i gungning. Det är upp till honom att begrava hemligheten och stoppa ett framtida krig.

Det som imponerar mest i filmen är bildkomposionen. Jag upplever att det är  som att Villeneuve haft det gyllene snittet konstant i åtanke. Vissa scener imponerar mer än andra rent visuellt, som när en av karaktärerna tittar in i en eld. Kameran börjar fokusera på små eldsflagor som yr upp i luften. Det ser ut som att stjärnorna glöder och dessa glödande stjärnor övergår till ljus i höghusen i staden. Svårt att förklara, men fruktansvärt snyggt att se. En annan snygg scen är när K går i den röda öknen och på varje sida om honom står ”jättestatyer”. Det blir en surrealistisk känsla med dessa stora statyer som påminner om Cajsa von Zeipels verk. Jag som tittare får en ganska tydlig signal om hur liten människan är och att staden där alla spel är tillåtna är inte längre tillflyktsort för synd.

Sylvia Hoeks, som spelar replikanten Luv, stod i mina ögon helt klart för den bästa rolltolkningen och mest imponerande skådespelarinsatsen. Hon var känslokall, skoningslös och en riktig vinnarskalle. Det var på gränsen att jag bytte sida och vill heja på de”onda”. Detta grundar jag endast på att hon var så pass duktig i sin roll att jag nästan blev övertygad om att tro på hennes kall.

Denis Villeneuve har varit trogen det långsamma berättartempo som finns i den första filmen. Blade Runner 2049 går sakta fram i sin handling och trots det sitter jag som klistrad framför duken.

Blade Runner 2049 är verkligen en biofilm. Det är en film som kräver en stor duk och ett bra ljud. För er som inte sett den ännu har jag bara en sak att säga; ta en tur till bion du kommer inte att ångra dig. För detta är en framtida kultfilm!

Betyg: 5 av 5

Vem är människa, vem är robot?

Recension av Blade Runner

Ikväll ska jag gå och se Blade Runner 2049. Eftersom jag inte kom ihåg hur den första filmen var fick jag helt enkelt se om den. Blade Runner kom 1982 och den är regisserad av Ridley Scott. Mannen behöver knappast någon närmare presentation. Han är verkligen en väletablerad regissör med titlar som Alien, Thelma & Louise, Gladiator och G.I. Jane på sitt cv, bara för att nämna några.

20170927_203144Året är 2019. Vi befinner oss i framtidens dystopiska Los Angeles. Miljön är skitig, mörk och regnig. Forskarna har framställt replikanter, robotar som ser hur som människor. Dessa replikanter ses som slavar till människan. Replikanterna gör uppror och de förvisades från jorden och som ett extra straff förkortas deras livslängd till fyra år.

Rick Deckard, Harrison Ford, är en pensionerad Blade Runner. Han sätts åter in i tjänst för att leta reda på fyra stycken replikanter som tagit sig till jorden. De ska letar efter sin tillverkare och deras mål är att förlänga sina liv. Ricks uppdrag är att eliminera dessa replikanter.

Filmen är ganska löst baserad på Philip K Dicks bok Androidernas drömmar. Filmen är spännande och rätt skruvad. Jag gillar den. Filmen är välgjord och med tanke på när filmen gjordes är den fortfarande väldigt high tech som en del brukar säga. Jag tycker att filmen håller bra klass än i dag rent tekniskt sett.

Historien är bra och spännande. Mitt fokus försvann aldrig. Jag blev helt fängslad av Daryl Hannahs skådespelarinsats. Hon är fantastisk i sin roll som roboten Pris. Hon är lika galen som Harley Quinn och det är en karaktär som jag gillar. Rutger Hauer är också väldigt bra i sin roll som den galna Roy Batty. Skådespelarinsatserna från alla är väldigt bra. Ford spelar en iskall polis med svårigheter att följa regler.

Det är kul att se på sci-fi-film och se hur de förutsatte att det ska se ut om två år. Vi lär ju öka takten i den teknologiska utvecklingen om vi ska leva på samma sätt som i filmen. Det kommer aldrig att hända på denna korta tidsaspekt, men kanske i framtiden. Vad vet jag. Jag hoppas att Blade Runner 2049 lever upp till sin föregångare som har blivit en kultfilm.

Betyg: 4 av 5

Mänskligheten enas mot hot

20170506_172453

Recension av The 5th wave

Har du ingen aning om hur du ska fördriva tiden? Eller är du sugen på ett filmtips? I så fall läs vidare. Jag har sett The 5th wave. Den är regisserad av J Blakeson och filmen kom förra året. På rollistan finns kända namn som Chloë Grace Moretz känd från Kick-Ass, Ron Livingston från The Conjuring och Liev Schreiber från X-men origins: Wolverine. Nu kommer några rader om filmens handling:

En dag kommer en främmande farkost och stannar på himlen en bit från Cassie Sullivans hus. Grannarna blir oroliga och börjar ge sig av. Stadigt kommer det nya rapporter om att fler farkoster anländer. Befolkningen flyr från de främmande och även Cassies familj. Hennes far hör talas om ett läger i skogen där överlevande har samlats. Militären kommer och evakuerar alla barn. Cassie missar bussen och ser hur militären skjuter ihjäl alla vuxna. Hon förstår att utomjordingarna har tagit mänskligform. Hon är lämnad ensam åt sitt öde och hon har ett mål: att rädda sin lillebror.

Jag tycker att The 5th wave gör sig bra på teven. Jag gillar manuset till filmen och det kan bero på att den bygger på en ungdomsbok med samma namn. Jag hoppas att de gör film på de andra böckerna i serien också.

Det är en helt ok film att fördriva tiden med en stund om man känner för det. The 5th wave är en typisk utomjordisk film. Främmande varelser gör allt för att inta jorden och alla människorna enas i kriget mot dem. Som sagt det är lätt att förutspå handlingen, men det överraskade inte mig.

Betyg: 3 av 5

Vem är fienden?

Recension av Oblivion 

Hemma på min gata har det regnat hela dagen! Jag tänkte att det kan passa med ett filmtips en kväll som denna. För mig fanns det ingenting att se på teve ikväll. Mitt filmtips till er är Oblivion som är en actionladdad sci-fi film med Tom Cruise i huvudrollen.

20170507_075641Jorden är i kaos. Inget kan leva där nere och det som finns kvar av mänskligheten lever i stationer som svävar ovanför jordskorpan. Jack Harper jobbar som tekniker. Hans uppgift tillsammans med sin partner är att leta rätt på drönare som är trasiga och laga dem. De ansvarar även för ett visst område och rapporterar om de träffar på asätare eller andra konstigheter. En dag hittar Jack en överlevande i en rymdkapsel. Han ser hur drönarna skjuter ihjäl de andra överlevarna och han lyckas rädda en kvinna. När hon vaknar får hon honom att ifrågasätta allt han vet om världen. Hon menar att han är förd bakom ljuset och att det är en främmande intelligens som styr över mänskligheten.

Jag är alltid skeptisk till filmer som Tom Cruise är med i nu för tiden. Antingen är de bra eller dåliga. Det är jobbigt att han är ojämn. I Oblivion sköter han sig. Det är fina skådespelarinsatser från Tom Cruise, Morgan Freeman och Andrea Riseborough. Filmen kom 2013 och det är Joseph Kosinski som har regisserat den.

Hantverket i filmen är helt ok. Fast att det är en fartfylld film så överrumplas man inte av alla actionscener. Det är många scener där det är en spännande stämning. Det känns inte som att filmen är fylld av klichéer, vilket är både oväntat och bra i min värld. Oblivion är film för dig som vill se en film som ifrågasätter och som innehåller en del oväntade vändningar.

Betyg: 3 av 5

Vem räddar dig?

Recension av 10 Cloverfield Lane

Jag kollade tv-tablån i dag och inget lockade mig i alla fall. Känner du likadant? Har du inte kommit på något du vill se? Jag har ett filmtips till dig. Förra året kom 10 Cloverfield lane som är regisserad av Dan Trachtenberg. Det har tagit mig ett tag att se denna film. Det är en thriller med inslag av sci-fi och det är inte en av mina favorit genrer. Eftersom jag gillar Mary Elizabeth Winstead ville jag se hur hon tog sig an denna roll.

20170429_153528

Michelle, Mary Elizabeth Winstead, vaknar upp på en madrass i en bunker fastkedjad i ett rör. Hennes ben värker och minns inte hur hon kom dit. Howard, John Goodman, hävdar att han räddat henne från en kemisk attack. Hon tror inte på honom och gör allt för att rymma. Efter ett par rymningsförsök inser hon att han har rätt. Någon form av attack har skett. Trion försöker att leva ett normalt liv i bunkern, något som visar sig vara en utmaning. Michelle och Emmett, John Gallager Jr, får reda på att Howard ljuger om det mesta. Nu måste de överlista Howard för att överleva.

10 Cloverfield lane är skrämmande på flera plan. Dels spelar filmen på ovissheten och på klaustrofobi-känslan, som de flesta av oss någon gång har upplevt. Ovissheten visas i filmen i form av att man hör skarpa ljud utanför, men man kan inte på något vis ta reda på vad ljuden tillhör. Det finns ett fönster och det är på dörren som går till friheten. I det här fallet är friheten en ridå eftersom luften är giftig. Med andra ord finns friheten och säkerheten i en bunker förlagd under jord, ironiskt kan tyckas. Klaustrofobin gör sig påmind genom att tre personer ska samsas på en liten yta och det finns ingenstans att ta vägen om man vill vara ifred.

Detta är en film jag rekommenderar till er som vill se en annorlunda thriller. Skådespelet från John Goodman är riktigt bra. Han är skrämmande och övertygande på en och samma gång. Jag lurades till att sympatisera med honom och det brukar vara ett bra tecken på att filmen är helt ok. Det är snyggt filmat nere i bunkern. Det är en tajt bildruta och det gör att man upplever att det är trångt. Det är nästan så att klaustrofobin kommer krypandes. Ha popcornen redo och sätt dig till rätta i soffan. 10 Cloverfield lane är sevärd.

Betyg: 4 av 5

Rymden är inte stor nog för två gudar

I går var det dags för Guardians of the galaxy vol 2 för min del. James Gunn står även för regin i denna film. Om du vill läsa om vad jag tyckte om ettan kan du göra det här.

Star-Lord och gänget ger sig ut på ett nytt äventyr. Den här gången är det lite ofrivilligt till en början. Rocket snor batterier från deras senaste uppdragsgivare och det uppskattas inte av någon. Snart är jakten i full gång och rymden verkar inte vara stor nog att gömma sig i. Samtidigt kommer Peters pappa Ego in i bilden. Peters dröm går i uppfyllelse att träffa sin far. Gamora anser att drömmen är för bra för att vara sann. Vem av dem har rätt?

I Guardians of the galaxy vol 2 är det full action från första bildrutan. Hantverket i tvåan är snyggt. Snygga animeringar blandas med ett bra skådespel från alla inblandande. Det är manuset som gör filmen. Den andra filmen är mer komisk än den första tycker jag.

Första filmen är snäppet vassare, men den andra är otroligt bra den med. I första filmen är allt nytt och man får lära känna alla karaktärerna. Vi tittare kastas in i ett nytt äventyr. I den andra filmen känner vi redan karaktärerna och vet vad de går för. Vi tittare förväntar oss ett äventyr som är lite större och lite häftigare än det vi fick se första gången. Något som är svårt att leva upp till när man lägger ribban ganska högt. Jag tycker att Guardians of the galaxy vol 2 levererar ett spännande rymdäventyr av bästa klass.

Även i tvåan flirtar filmmakarna med populärkulturen. Ett av favoritskämten är när Star-Lord blir Pac-Man. Ett skämt som inte alla kommer att förstå. Jag hörde en kille fråga sin pappa vad det var för roligt med en stor gul boll med en jätte mun? Pappan lovade att berätta efter filmen.

Eftersom jag älskar Marvel-filmer så vet jag att det kommer att komma extra scener. Det är tur att man sitter kvar. Sitt igenom alla eftertexter du kommer att bjudas på flera extra scener.

Betyg: 4 av 5