Ovanlig gåva kan rädda dig

Recension av ParaNorman

Ibland blir jag sugen på att se något animerat och i går fick jag ett sådant infall. Jag såg filmen ParaNorman. Den kom 2012 och är regisserad av Chris Butler och Sam Fell. Chris Butler har skrivit manus till bland annat Kubo och de två strängarna och ParaNorman. Sam Fell har regisserat Bortspolad och Sagan om Despereaux. Här följer en kort summering av ParaNorman. Fortsätt läsa

Ditt förflutna kommer alltid ifatt dig

Recension av Dumma mej 3

”Bookface friday” är här igen. Detta är en utmaning som jag verkligen gillar. Till i dag fick det bli en film. Jag har sett Dumma mej 3 och jag vet jag borde att sett den när den kom, men det blev inte så. Skaparna Illumination är tillbaka med Dumma mej 3 och den kom förra året. Fortsätt läsa

”Att hitta den perfekta presenten”

Recension av Paddington 2

Idag är det ”Movieface”dags för det är ju trots allt fredag. Jag tänkte tipsa om Paddington 2 som kom i år. Den är regisserad av Paul King. Han har även regisserat filmer som Paddington och Bunny and the bull. Om du vill spana in hur ”Moviefaceet” blev kan du klicka här. Fortsätt läsa

Allt för att nå drömmen

Recension av Belleville rendez-vous

Jag har sett ett udda animerat äventyr som jag tänkte tipsa om. Det är filmen Belleville rendez-vous som kom 2003. Den är regisserad av Sylvain Chomet. Han har även regisserat filmer som Illusionisten och Attila Marcel. Fortsätt läsa

Allt för att platsa in i samhället

Recension av The Incredibles

Snart är det dags för The Incredibles 2 att gå upp på biograferna runt om i världen. Jag kommer givetvis att se den, men jag var tvungen att titta om på den första filmen för jag kom inte ihåg vad den handlade om. Den är regisserad av Brad Bird och filmen kom 2004. På sitt cv har han filmer som Råttatouille, Mission: Impossible – Ghost protocol och Järnjätten. Fortsätt läsa

Att hitta sitt öde

Recension av Coco

Helgen blev en riktigt biohelg för mig. Efter att jag hade jobbat och lyssnat till författaren Åsa Hellberg gav jag mig i väg till biografen och såg den animerade filmen Coco. Den är regisserad av Lee Unkrich. Han har även regisserat filmen Toy story 3. Fortsätt läsa

Julen får ett nytt utseende

20171223_121530

Recension av A nightmare before christmas

I dag är det dan före dopparedagen. Jag har som tradition att alltid titta på Tim Burtons A nightmare before christmas från 1993. Filmen är producerad och skriven av Tim Burton, denna gigant inom filmindustrin. Listan med hans filmer kan göras lång. Några exempel på filmprojekt som han har tagit sig an är Beetlejucie, Big eyes och Alice in Wonderland. Henry Selick är regissören till A nightmare before christmas. Han har bland annat regisserat Coraline, Moongirl och Monkeybone.

I A nightmare before christmas möter vi Jack. Han är Pumpakungen som upptäcker att det finns andra högtider än Halloween. Hans nyfikenhet leder honom till Julstaden. Han blir genast glad och vill lära sig allt om denna tillställning. Jack blir inspirerad och han bestämmer att Halloween Town ska även stå för julen i år. Jultomten kidnappas och spöklika julklappar tillverkas. Julen får ett helt nytt utseende. Till allas belåtenhet eller?

A nightmare before christmas är en dockanimerad film med stop motion-teknik. Den är helt fantastiskt gjord. Det märks att det ligger ett gediget hantverk bakom filmen. Arbetet med filmen började redan 1991 och 120 personer jobbade med projektet. 227 dockor tillverkades för att representera alla karaktärerna. Till Jack tillverkades 400 huvuden med olika uttryck. Det är när jag får reda på sådana saker som jag förstår hur mycket jobb som ligger bakom filmen. Det är imponerande.

Det finns vissa filmer som det knapp går att ge beröm, för att det finns helt enkelt inte ord som passar eller lever upp till filmens kapacitet. A nightmare before christmas är verkligen en sådan film. Det är en av mina absoluta favoritfilmer och jag kan inte ge den nog med beröm. Du som inte har sett den har missat en utav filmhistoriens bästa animerade filmer och du som har sett den: Se om den, den är verkligen värd det.

Betyg: 5 av 5

Våga tro på dig själv

Recension av Vaiana

Som ni märker har det varit lite dåligt med bloggandet den senaste tiden. Anledningen är enkel. Jag har helt enkelt tappat inspirationen. Jag ska försöka hitta tillbaka till den igen och det kanske blir färre inlägg i vecka framöver, för att sänka pressen på mig själv. Nog om detta och till kvällens recension.

Jag tycker att det lika kul varje gång som Disney gör en film med en stark kvinnokaraktär i huvudrollen. Vaiana kom förra året och jag är en av dem i världen som inte såg den på bio. Filmen är regisserad av radarparet Ron Clements och John Musker. De har bland annat regisserat Prinsessan och grodan, Aladdin och Lilla sjöjungfrun tillsammans.

20170828_202012Vaiana är hövdingens dotter och hon är i träning för att ta över tronen. I hennes hjärta finns en helt annan dröm. Hon vill ut och segla på det mäktiga havet, något som är förbjudet. En dag finns det ingen fisk längre och skördarna börjar bli dåliga. Långsamt dör deras ö. Vaiana inser att hon måste göra något radikalt för att rädda ön och sina vänner. Hon ger sig ut på havet och möter halvguden Maui. Hon ska få honom att rätta till ett misstag som han gjorde för många år sedan och retade upp den mäktiga gudinnan.

Jag gillar budskapet med filmen att man ska våga tro på sig själv och att vi ska vara rädda om naturen. Det är bra att det kommer fler Disneyfilmer med starka kvinnliga hjältar i.

Jag tycker att filmen är snyggt gjord och manuset är helt ok. Jag hade låga förväntningar på filmen och det var ett smart drag. Jag är inte lika imponerad som alla andra av filmen. Jag tyckte att den var en typisk Disneyfilm. Jag visste hur den skulle sluta och vad som skulle ske. Det går att argumentera att det är tryggt att det är på det viset, tittaren får det som väntas utav filmen. Det är sant, men är det inte på tiden att Disney bryter sitt traditionella sätt att göra film på?

Jag tycker att Disney är lite enformiga i sina filmers uppbyggnad. Det är det klassiska tre akts tänket med en oväntad vändning som bygger upp för slutet där mannen är en självklar hjälte. Det jag stör mig på är att Vaiana kommer i skymundan när det gäller kampen mot ärkefienden. Det är den manliga halvguden som ska bestämma hur striden ska gå till. Han har fel i sin taktik och erkänner inte det. Hon framstår som den som gjort bort sig och får be om ursäkt. Hon ifrågasätter sina val och hela sin existens. Han bara drar. Sedan kommer han självklart tillbaka för att rädda henne från monstret. En aning klichéartat.

Ska det fortsätta på detta vis kommer jag inte titta på några fler Disneyfilmer. Det får bli Pixar istället och jag vet att Disney äger Pixar och därmed blir mitt uttalande lite motsägelsefullt. Jag tycker bara att det finns ett annat tänkt i Pixarstudion.

Betyg: 3 av 5

Hårt jobb ger dig drömjobbet

Recension av Zootropolis

Nu är jag igång igen med bloggandet efter en kortare paus. En förkylning sög all energi, men jag tror att förkylningen har gett sig. Det verkar som att jag är inne i en period där det är animerat som gäller. Fast det kanske snart ändrar sig. Vem vet. Jag har sett ett animerat äventyr från Disney. Filmen Zootropolis kom 2016 och är regisserad av Byron Howard och Rich Moore. Howard har tidigare regisserat Trassel och Bolt. Moore har bland annat regisserat Röjar-Ralf och The Simpson. Här kommer en kort summering av filmen Zootropolis.

20161118_075053Judy Hopps, Ginnifer Goodwin, drömmer om att bli polis. Hon blir utskrattad av sin familj och hela poliskåren. Hon bryr sig inte, utan ser till att göra sitt jobb med bravur även om det betyder att hon ska sätta parkeringsböter dagarna i ända. Någon kidnappar däggdjur i staden och polisen famlar i blindo. Hopps snubblar av en slump på en bedragare som hon milt sagt ser till att spela spelet med. Hon får snart en hållhake på den luriga räven Nick Wilde, Jason Bateman, och han måste hjälpa henne att lösa fallet med de kidnappade djuren innan han kan få tillbaka sin frihet.

Jag tycker att Disney lyckas bättre med sina filmer när det är djur som har huvudrollen. Jag vet att dessa filmer är klassiskt uppbyggda, men jag vet inte varför jag tycker på det viset. Kanske kan det bero på att det känns inte lika klichéartat. Karaktärerna upplevs som mer genuina. Det kanske är lättare att tänka utanför ramen när man gör en film med djur i rollerna. Det blir inte lika könsstereotypt och mer normkritiskt. Budskapet i Zootropolis är att fördomar är något som alla har och att de aldrig stämmer. Flirtandet med populärkulturen är ganska roligt tycker jag. Speciellt scenerna med Mr Big alias Gudfadern.

Zootropolis är en film jag rekommenderar till dig som vill se ett spännande animerat äventyr som både små som stora tittare kan roas av. Jag tycker att detta är en av de bättre filmerna som Disney spottat ur sig den sista tiden.

Betyg: 4 av 5

Hur vinner man över en fiende som man älskar?

Recension av Kubo och de två strängarna 

20170507_211435

Det var det här med att hitta något att se på. Jag har sett ett animerat äventyr som kanske kan locka. Kubo och de två strängarna är en film för hela familjen eller bara för dig som gillar animerat. Den kom förra året och är regisserad av Travis Knight.

I Kubo och de två strängarna får vi följa Kubo. Han och hans mamma bor i grotta utanför byn. När han föddes blev hans morfar avundsjuk på honom och tog Kubos ena öga. Sedan dess har Kubo och hans mamma levt undangömda. Kubo beger sig in till byn varje dag för att berätta sina sagor. Genom att spela på sin ”banjo” får han pappersark att vakna till liv och bli en del av berättelsen. Arken blir allt från fåglar till en samuraj. Kubo trollbinder sin publik. På så vis kan han tjäna ihop pengar.

Endast en regel har Kubo att följa och det är att vara hemma innan mörkret faller. En dag misslyckas Kubo hålla sitt löfte och genast blir han jagad av två onda andar. De ska ta med honom till hans morfar. Kubo blir indragen i en jakt på liv och död. Under jakten lär han känna sin frånvarande far och hela hans familjs historia.

Alla tecken i Kubo och de två strängarna pekar på att det är en animefilm, berättelsen och valet av utseende på dockor. Personligen har jag lite svårt för när det ska se ut som en animefilm och så är talet amerikanska.

Filmen är värd att se. Det är en grym animation i filmen och den är supersnygg. Själva berättelsen är också bra och det är ett spännande äventyr. Det är en fartfylld film med mycket action och fantasi. Valet av skådespelare till de olika karaktärerna är också bra. Charlize Theron är med och det klart att betyget går upp då.

Betyg: 4 av 5