Drömmar slår alltid in?

20180222_221502

Boktips. Norra Latin är ett tonårsdrama med övernaturliga inslag. 

Recension av Norra Latin

I år är jag med i två utmaningar. Den ena är Hyllvärmareutmaningen 2018 och den andra är att läsa en barnbok i månaden. Februarimånads utmaning är att läsa en bok vars författares efternamn börjar med bokstaven b. Jag slog återigen två flugor i en smäll klarade av utmaningen och dels läser vi boken i bokcirkeln. Norra Latin kom ut förra året och den är skriven av Sara Bergmark Elfgren.

Clea och Tamar är huvudkaraktärerna i Norra Latin. Tamar flyttar till Stockholm för att gå på Norra Latin. Hennes skådespelardrömmar är stora och hon kunde inte vara lyckligare när hon inser att hon och Clea ska gå i samma klass. Tamar har följt den skådespelande Clea via Instagram och är hemligt kär i henne. Clea gillar uppmärksamheten, men är rädd att hon redan har nått sin pik i skådespelarvärlden. Hon har svårt att få betalande roller och väljer att ställa in siktet på Tim. Hon gör allt för att hålla hans humör på topp och deras förhållande är konstant i fokus. Norra Latin verkar vara den perfekta skolan, men under ytan finns en mörk hemlighet.

Jag hade stora förhoppningar på Norra Latin efter att ha läst den ena positiva recensionen efter den andra. Tyvärr levde boken inte alls upp till det som jag hade förväntat mig. Det tog mig över två månader att läsa ut boken. I min värld är det lång tid när det gäller böcker. Jag tyckte att den var seg, full av transportsträckor och lite tråkig på sina håll. Enda anledningen till att jag läste klart den är för att vi läser den i bokcirkeln. När de resterande böckerna i serien kommer ut är jag inte säker på att jag kommer att läsa de som jag känner just nu. Vem vet jag kanske ångrar mig i framtiden.

Spökhistoria? Va?! Nej, jag kan inte hålla med recensenterna och jag vet att jag kommer att bli lynchad för detta, men det struntar jag i. Jag tycker att Norra Latin är ett triangeldrama med inslag av övernaturlighet. Det är kärlekshistorian mellan Clea och ”bråkstaken” Tim som är i centrum. Jag blir lite trött på att läsa en bok som ska handla om två starka kvinnliga huvudkaraktärer och sedan är den ena karaktären den typiska klyschan. Clea springer efter en kille som är en ”bad boy”. Hon tänker att om hon gör honom till lags hela tiden så blir allt bra och sedan försöker hon att förändra honom. Är detta den bild vi ska förmedla till unga tjejer? Gör som mannen vill hela tiden så blir allt bra och glöm bort dig själv och dina drömmar för du är ändå inte värd något. Nej, det köper inte jag. Sedan har vi Tamar som på håll är hemligt kär i Clea. Den olyckliga kärlekskaraktärerna kan jag köpa. I det här fallet är det ett extra plus att det finns ett hbtq-tänk med. Dessutom tilltalas en utav Tamars kompisar som hen genom hela boken och det är ett extra plus för det.

Huvudkapitlen växlar fokus mellan Clea och Tamar. Varje kapitel är skriven i jagform. Språket är bra och det flyter hyfsat på. På ett ställe i boken har  Sara Bergmark Elfgren inspirerats utav Fåglarna, antingen filmen eller boken. Hon har med en scen där fåglar flyger in i rummet och alla drabbas av panik. Det är den bästa scenen i hela boken. Själv är jag Hitchcockian och den scen fick mitt hjärta att hoppa ett glädjeskutt.

Norra Latin är en bok för dig som vill läsa en kärlekshistoria med inslag av övernaturlighet. Boken är i stort sett ett triangeldrama med ett spöke som figurerar i bakgrunden. Den riktar sig till dig som inte vill bli rädd när du läser, men ändå är ute efter någonting som är lite spännande.

Betyg: 2 av 5

Vem jagar vem?

Recension av Wonder wheel

Det var dags för Bio Kontrast igen och den här gången blev det Woody Allens senaste film Wonder wheel. Mannen har ett långt cv, men för att nämna några filmer Midnight in Paris, Café society och Blue Jasmine.

20180219_205425I Wonder wheel följer tittaren det olyckliga paret Ginny, Kate Winslet, och Harold, Jim Belushi. De lever på Coney Island och livet som servitris passar inte Ginny. Hon drömmer om att ta sig tillbaka till scenen igen. Harold är en enkel man som lever livet. Han är mer än nöjd med att fiska på fritiden och jobba som karusellansvarig under dagen. Deras till synes stabila liv döljer både en och två hemligheter. Ginny är otrogen med kvinnotjusaren och livräddaren Mickey, Justin Timberlake. Harolds svaghet är att han blir våldsam när han dricker. Något som Ginny flera gånger råkat ut för. När Carolina, Juno Temple, Harolds dotter kommer för att söka skydd från maffian börjar livet bli en aning komplicerat. Hur slutar detta tragiska men underhållande drama?

Wonder wheel är inte en traditionell Woody Allen-film tycker jag. Självklart ser man direkt att det är en Allen-film, han är ju trots allt en auteur-regissör. Förtexterna har det klassiska typsnittet, det finns en berättare, fina färger och slutligen det vackra bildberättandet. Wonder wheel har en mörkare ton än Allens vanligtvis komplicerade, men lite mer lättsamma komedier.

Det är inte självklart längre när det kommer en ny Woody Allen-film att den kommer att vara bra. Han har med åren blivit ojämn i sin kvalité på filmer. Wonder wheel tillhör i alla fall den bra kategorin.

Wonder wheel är ingen lättsam komedi med snabba repliker. Det är en mer en pratig dramafilm med mycket djup och många intriger hit och dit. Hantverket är som vanligt oklanderligt. Jag rekommenderar filmen till dig som gillar en Allen-rulle. För dig som inte gillar tror jag att du ska hoppa denna om det inte är så att du gillar en film med mycket dialog och långsam handling.

Betyg: 3 av 5

 

Intimt, sant och fängslande

Recension av Hela Kakan

I måndags insåg jag att denna vecka kommer att gå i rasande fart och hur ska jag hinna läsa en bok tills på fredag med en passande framsida för ”Bookface Friday”? För att lösa problemet gjorde jag en djupdykning i min bokhylla och hittade Hela Kakan. Boken är helt perfekt för att den fyller två funktioner. Dels är den tunn och dessutom har den stått ett tag i min bokhylla och kan klassas som en hyllvärmare. Därmed kan den räknas in i min Hyllvärmareutmaning 2018 och jag slår två flugor i en smäll. Jag är supernöjd. Vill du kolla hur ”Bookfaceet” blev kan du klicka på Instagram-ikonen, under min profilbild.

20180222_222455

Hela Kakan är skriven av Karin ”Kakan” Hermansson och boken nådde hyllorna 2016. I boken berättar hon anekdoter från sitt liv, hur samhället och uppväxten har format henne. Hon ber inte om ursäkt för vem hon är eller sina åsikter. De kapitel som handlar om hennes familj är intima. Hon berättar om hur hela familjen skakades om när hennes syster fick en aggressiv form av cancer. Hon skriver även ett ganska avskalat kapitel om sin mamma med mycket värme i tonen.

 

Hela Kakan är en bok som säger hur det är och förskönar inte samhället eller verkligheten. Jag gillade den. Boken känns äkta och lite som ett samtal. Jag tror att det beror på att Karin Hermansson på flera ställen tilltalar sin läsare. Ett exempel på det är på sidan 67 ”Ta en god minut och tänk: Hur fan kan det vara såhär? Och vad ska vi göra åt det?” Jag tror att hon vill få sin läsare att fundera, inte bara att hålla med henne utan ifrågasätta och öppna sina ögon för hur saker och ting är. Det som fick mig att fundera och öppna mina ögon är Hermanssons åsikter om reklam. Det är få reklamer som det är riktade till Ihbtqia-samhället. Det är inget jag har tänkt på innan, men som jag kommer att tänka på mycket framöver. Det är det jag gillar med att läsa böcker. En bra bok sätter i gång ens tankegångar och ger en aha-upplevelse.

Jag rekommenderar Hela Kakan till dig som vill läsa en annorlunda biografi. Boken är inte traditionellt uppbyggd. Den är mer som ett samtal med återblickar, debattsektioner och tilltalande till sin läsare. Jag tycker att Karin ”Kakan” Hermansson har varit modig när hon skrev sin bok. Det är många av hennes kapitel som personliga och hon blottar sig på ett sätt som gör det både sårbart och modigt. Trevlig helg!

Betyg: 3 av 5

En musikresa för alla åldrar

20180220_093555

Recension av Den du är

 Som jag skrev i förra veckan har jag som förmån i mitt jobb att ta del av kulturupplevelser på arbetstid. Den här veckan har vi en musikföreställning som vi erbjuder till barnen som går i fyran till och med sexan. Föreställningen går under namnet Den du är och framförs av Lönnebergakvartetten.

 I Den du är tas publiken med på en resa den klassiska musikens historia. Föreställningen blandas av klassiska verk och moderna med inslag av barns tankar. Det kan handla om familjens uppbyggnad, intressen eller vilka personer de är. Det är ett möte mellan barns tankar och musiken som gör att tittarens uppmärksamhet fångas. Den du är är en musikresa med målet inställt på att visa att det är ok att vara som du är. Alla är olika och alla är unika. Det finns inget som säger att du måste vara som alla andra.

Det är ett fint och viktigt budskap som förs fram. Min favoritdel i föreställning var när de sjöng ”Bara sport”. Det är en låt som för mina tankar till Galenskaparna och i min värld är det Sveriges i särklass bästa humorgrupp genom alla tider. Igenkänningsfaktorn i musiken dyker upp på flera ställen och gör sin publik glad. Publiken rycks med och håller takten.

Lönnebergakvartetten är en fantastik grupp på fyra kvinnor som både spelar och sjunger. Det märks att de är proffs och de vet verkligen hur de ska ta sin publik. När föreställning var över var det cirka 200 elever som applåderade för glatta livet och visslade. Den du är var uppskattad av både barnen och lärarna. För dig som har chansen att se föreställningen, se den. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.

Betyg: 3 av 5

I skuggan av ett krig

Recension av Their finest hour

Det är dags för ett filmtips tycker jag. Februari är här och trots att det blir ljusare är det ändå mörkt ute på kvällarna. Tur att det ligger snö på backen som lyser upp det mörka landskapet. Det som är mysigt med februari är att ens hem får några extra ljuskällor. Jag har alltid tända ljus på kvällen, det gör atmosfären lite mysigare.

Kvällens filmtips Their finest hour som är en dramafilm med kriget hängande över sig. Filmen gjorde entré på biodukarna i Sverige i april förra året. Den är regisserad av Lone Scherfig som även har regisserat filmer som The riot club, En dag och Italienska för nybörjare.

20171115_134252Andra världskriget är en del av människors vardag. Catrin Cole, Gemma Arterton, anställs som manusförfattare. Hon och ett stort antal personer har i uppdrag att göra propagandafilmer. De ska få Londonborna och nationsinvånarnas att ändra åsikt om kriget. Filmens tema blir räddningen i Dunkerque. Superskådisen Ambrose Hilliard, Bill Nighy, blir minst sagt förnärmad när han får rollen som farfar i filmen. Han vill spela den unga hjälten. Cole kastas in i en värld full av egon och cyniska människor där hon uppskattas för sin talang. Hennes man ser ner på hennes jobb och vill genast att hon ska sluta och följa med honom och leva ett fattigt konstnärsliv. Vad lockar henne mest?

Their finest hour är en dramafilm med ett ganska långsamt berättande. Det är en film som fokuserar på propagandafilmernas framtåg och första världskriget får agera i bakgrunden. Jag gillar filmen samtidigt som att jag tycker att den var lite seg. Det tog ett bra tag innan den tog fart. Berättandet går verkligen långsamt.

Hantverket i filmen är helt ok. Det är fina färger och bra klippning. Skådespelarinsatserna är helt ok förutom Bill Nighy som alltid är fantastisk med sitt minspel och kroppsspel. Gemma Arterton har kommit en lång väg från när hon spelade Kelly i filmen The babes of St Trinian’s, som för övrigt är den bästa high school-filmen jag någonsin har sett. Jag hoppas att Their finest hour är hennes inträde till de mer respekterade filmerna och att hon slipper alla b-filmer.

Jag rekommenderar Their finest hour till dig som vill se en film med mycket drama, lite kärlek och en hel del ifrågasättande utav kriget och normer.

Betyg: 3 av 5

Vad gör du om du inser att du har superhjältekrafter?

20180215_181408

Boktips. Superkrafter på gott och ont är ett annorlunda superhjälteäventyr. 

Recension av Superkrafter på gott och ont

Vissa dagar har jag lite extra tur. Jag gick bland bokhyllorna på bibblan och letade efter en ny bok att låna hem. Där på hyllan stod boken med den perfekta titeln Superkrafter på gott och ont. Den är skriven av Karl Modig och boken kom ut 2016. Jag som älskar superhjälteberättelser var tvungen att låna den.

I Superkrafter på gott och ont får läsaren följa Oscar en töntig kille som inte är mobbad, men som inte hänger med de tuffa killarna. Oscar blir inbjuden till en fest hos en av de tuffa, han går dit utan några av sina vänner. På festen träffar han den udda och utstötta tjejen Klara. Hon sitter på badkarskanten och röker när Oscar ramlar in på toaletten och spyr ner sig och golvet. Klara hjälper Oscar hem och på vägen träffas de av blixten. Både Oscar och Klara får förmågor som de knappt kan styra över och inte kan förklara. Hemligheten för de samman och snart ger de sig ut på jakt efter bovarna. Problemet är bara hur hittar man ett brott?

Superkrafter på gott och ont är en lättsam historia med ett enkelt språk. Historien är berättad i kronologisk ordning och det finns några enstaka minnen som berättas. Det är en annorlunda historia om hur det kan gå om du en dag vaknar upp och inser att du har superkrafter.

Läsaren får lära känna karaktärernas liv ganska väl, i alla fall huvudkaraktärerna. Det gillar jag med berättelsen. Klara är den intressantaste karaktären av de båda. Hon har ett mörkt förflutet och lever i konstant rädsla. Jag som läsare får läsa lite mellan raderna för att förstå varför hennes föräldrar har skiljt sig. Boken är lite som ett yin och yang märke. Det mörka balanseras upp av det ljusa och tvärtom.

Jag rekommenderar Superkrafter på gott och ont till dig som inte vill läsa en klassiska superhjälteberättelse. Detta är en berättelse om två karaktärer som är förvirrade, vanliga och lite rädda.

Betyg: 3 av 5

Alfahonor är ett lätt byte?

20180215_163338

”Bookface Friday”. Dagen boktips Chanslös är ett äventyr i sann steampunk-anda.

Recension av Chanslös

Det är fredag igen och till denna fredag har jag återigen kastat mig in i Alexia Tarabottis värld. Jag har läst den andra boken i serien om henne som heter Chanslös. Boken är skriven av Gail Carriger och 2012 kom den ut på svenska. Framsidan har en passande framsida för dagen. Om du vill se hur ”Bookfaceet” blev kan du klicka här. Fortsätt läsa

Storasyster ser dig – Vad gör du åt saken?

Collage

Teater. Tage Granit tog med oss på ett dystopiskt äventyr ända till 2084.

Recension av 2084

En av fördelarna med mitt jobb är att jag ibland under arbetstid får lyxen att titta på teater. Under den här veckan har vi erbjudit alla elever på högstadiet att se pjäsen 2084 av Tage Granit. Denna framtidspjäs har många likheter med romanen 1984 skriven av George Orwell.

I denna dystopiska framtidspjäs tilltalas alla med en sifferkombination. Mänskligheten har tagit många steg från sin vanliga natur och rört sig mer åt ett robotliknande tillstånd. Känslor är ett minne blott och hjärntvättning är en del av invånarnas vardag. Vi får följa Winston som jobbar med att skriva koder dagarna i ända. Han vet inte vad sina koder används till och han ifrågasätter inte sitt jobb, utan gör som han blir tillsagd. Hela hans värld vänds upp och ner när hans halvsyster Lea tar sig in i hans liv. Hon betraktas som rebell och hennes mål är att störta Storasyster och hennes välde. Alla har rätt till att veta sanningen?!

2084 är en interaktiv pjäs, vilket jag inte är van vid att titta på. För er som inte vet vad det betyder kan jag kort förklara att publiken är en del av pjäsen. Under pjäsens gång frågade skådespelarna flera gånger publiken hur berättelsen skulle utveckla sig. Det är ett annorlunda sätt att hålla publikens intresse vid liv. Det fungerade i det här fallet.

Båda skådespelarna var duktiga och trovärdiga i sina roller. Flera gånger under pjäsen tänkte jag detta skulle jag vilja se filmatiserat. Ulrika Lindberg och Daniel Dahlin fick bra kontakt med publiken. Extra underhållande blev det när Daniel klev ut i publikhavet och trängde sig in mellan två tjejer. Hans respons till att stå där var..Vad trångt det är jag får inte plats. Det satte en prägel på pjäsen som gjorde att den gick ifrån att vara dramatisk till lite komisk. Skådespelarna fångade publiken.

I skrivande stund ska jag erkänna att jag påbörjat min läsning av 1984. Den får bli en del i min Hyllvärmareutmaning för detta år. Det som är fantastiskt med kulturupplevelser är att de kan bidra eller inspirera till andra upplevelser. Teaterversionen var spännande och välgjord, vilket i sin tur inspirerade mig till att börja läsa boken. Det vill jag tacka Tage Granit för det. För er som har chansen att se pjäsen se den.

Betyg: 4 av 5

När mardrömmen blir verklighet

Recension av Boet

Jag har tagit mig an ytterligare en barnbok. Den här gången valde jag boken endast på grund av dess framsida. Boet som är skriven av Kenneth Oppel kom 2016 och den har en guldglänsande framsida. Det är en bok som riktar sig till barn i åldern 9 till 12 år.

20171203_142634I Boet kastas läsaren in i Steves liv. Han blir storebror till en bebis som föds med ett hjärtfel. Steve blir helt utom sig. Oroskänslorna stiger ju längre tid det går desto större blir hans ångest. Han börjar drömma läskiga mardrömmar om getingarna som bor utanför hans fönster. Han och drottningen har många samtal. Hon är skrämmande och klok. Hon berättar att bebisen kommer att dö och det är lika bra att han ställer in sig på det. Hon har en lösning på hans problem och det är att getingarna skapar en ny bebis till honom som inte är sjuk…

Boet var inte min grej. Jag tycker att den är för konstig för min smak och jag gillar konstiga böcker. Jag kände att vissa av partierna var transportsträckor som skulle ha skrivits om eller redigerats bort. Jag saknade att komma under huden på mamman och pappan. De figurerar endast  i bakgrunden. Jag fick knappt någon känsla för hur de mådde i den tragiska situationen som familjen befinner sig i. Dessutom fanns inte föräldrarna där för Steve. De passerar förbi i några stycken. Jag förstår att det är meningen att jag som läsare helt och hållet ska sympatisera med Steve och hans känslor. Jag förstår att han är orolig med tanke på situationen, men mer än så lär jag aldrig känna karaktären. Jag vet att han har en fobi för getingar på grund av att han är allergisk mot de, men sedan lär jag mig inget mer.

Det känns som att författaren har velat skriva någonting som är läskigt. Han har använt sig av ett djur som väcker känslor hos alla. Antingen hatar man getingar eller så tycker man att de ok. Om tanken var att getingarna ska vara boven i dramat hade jag skrivit en bok där de var mycket mer hotfulla. Getingarna och Steve är nästa kompisar större delen utav boken, visserligen kommer det en tvist som förändrar deras relation till varandra.

Spänningen stiger väldigt sakta i boken och alldeles för sakta. Det är spännande de sista sidorna och det är för lite för min smak. Jag hade förväntat mig mycket mer av en bok som klassats som rysare av BTJ.

Anledningen till att jag fastnade för framsidan är på grund av att jag gillar saker som glimmar bland annat och dessutom gillar jag framsidor som på något sätt får mig att känna något. Boets framsida består av många små hexagoner som är i guld. Titeln är vit och dessutom finns det en svart geting på framsidan. Jag förstår att det är insidan på ett getingbo som illustreras på framsida. Det är snyggt gjort. Tyvärr lever baksidestexten inte alls upp till framsidans spännande karaktär. Dessutom säger baksidestexten ingenting om bokens handling. Den lockar inte till läsning.

Boken är tänkt att vara en rysare och jag håller inte med. Jag tycker att den kan kallas för spänningsroman, men rysare är att ta i. Jag har svårt att tro att barnen, som är målgruppen, kommer att bli rädda för den.

Jag rekommenderar boken till dig som vill läsa någonting som är snurrigt, vagt och spännande. Eller så hoppar du helt enkelt över den och läser någonting annat i stället.

Betyg: 2 av 5