Vem ljuger och vem talar sanning i denna katt- och råtta-lek?

Recension av Fejk

Att vara med i en bokcirkel är något jag starkt kan rekommendera. Till nästa gång vi ses ska vi ha läst boken Fejk som är skriven av E Lockhart. Jag har läst en av E Lockharts andra böcker, Den ökända historien om Frankie Landan-Banks. Om du vill veta vad jag tyckte om den kan du läsa det här.

Fejk kom ut förra året på svenska och jag köpte den i ett bokpaket från bokförlaget, vilket betydde att jag hade tillgång till boken innan den hade nått hyllorna. Läste jag boken när jag väl fick paketet? Nej, den fick en plats bredvid de andra hyllvärmarna. Som tur är ville bokcirkeln läsa Fejk och boken har gått från att vara en hyllvärmare till färdigläst. Jag tänkte att jag i år skulle utmana mig själv på två sätt det ena med att läsa hyllvärmare och den andra är barn- och ungdomsbokutmaningen 2018. Med detta sagt är jag en bit på väg i min hyllvärmarutmaning.

20180110_072014I Fejk är Jule huvudpersonen. Hon är en utstött och fattig tjej som gör allt för att bli accepterad av de rika och klättra på societetsstegen. Jule vill vara som Imogen, populär, rik och tar ingen skit från någon. Med Imogen som bästa vän har Jule tagit sig in i de fina salongerna. Allt är inte så fint och bra som det ser ut på ytan. Lögner, svek och mord är en del av vardagen frågan är: Vem är äkta?

Fejk är en av de häftigaste böckerna jag har läst. Berättelsen berättas bakifrån och kapitlen räknar ner till 1. Varje kapitel startar med att både plats och tid anges för kapitlet. Det tog ett tag innan jag fick kläm på hur allt hängde ihop. Fejk är en bok som kräver uppmärksamhet av sin läsare. Språket är enkelt, berättande och rakt. Det är berättelsen som är utmanande. Boken är skriven i omvänd kronologisk ordning. Det gör att det blir svårare att sätta ihop tidsramen för hur allt hänger ihop.

Fejk är en berättelse med många oväntade vändningar och den är spännande rakt igenom. Jag vill varna för sträckläsning. Den är skriven i ett allvetande perspektiv. Karaktärernas egenheter och personligheter är väl beskrivna. Det är lätt för läsaren att sätta sig in i den scen som den befinner sig i just då. Vissa av kapitlen känns som att de utspelar sig under en dag och andra under en längre tid.

Jag rekommenderar Fejk till alla som är sugna på att läsa en bok som är en blandning av Talented Mr Ripley och Benjamin Buttons otroliga liv. Den som inte har läst boken ännu har en fantastisk bok att sätta tänderna i. Jag är nästan lite avundsjuk på dig.

Betyg: 4 av 5

Kärlek över gränserna

Recension av Ensamvarg

Det jag gillar med Instagram är att det är en bra kanal för att få boktips. Ibland dyker det upp böcker som jag aldrig annars skulle ha fått reda på att de existerar. Ensamvarg är en sådan bok. Den är skriven av Sara Dalengren och den nådde marknaden 2016. Det är den första boken i trilogin Flocken. Nedan följer en kort summering av boken:

20180125_182505Jonathan är på flykt från sin till vanligheten trygga flock, där han vet sin plats som Omega. Med en dödsdom hängandes över sitt huvud har han inget annat alternativ än att fly. Anja hans bödel skonade honom av någon anledning och han är tacksam. ”Vargen Jonathan” stöter på Miriam i skogen. En kvinna med eldrött hår och det är kärlek vid första ögonkastet. Miriam försöker rädda vargen som sitter fast i en fälla helt ovetandes om att vargen är av dubbel natur. Miriam och Jonathan inleder en relation och hur lång tid tar det innan Jonathans förflutna hinner ikapp honom?

Jag tror att jag hade lite för höga förväntningar på boken. Den har cirkulerat i mitt Instagramflöde och med tanke på recensionerna tänkte jag att detta kanske är något för mig. Ensamvarg är inte alls lika spännande som jag trodde att den skulle vara. Det är synd. Jag tyckte att själva ”hemligheten” till varför Jonathan ska dödas slarvades bort och det var alldeles för lite jakt i boken. Spänningsfaktorn är med andra ord är ganska låg.

Karaktärsbeskrivningarna är helt ok, kanske lite ytliga på vissa av karaktärerna. Huvudkaraktärerna får jag som läsaren en ganska bra bild av. Det är ett extra plus.

Ensamvarg är en kärlekshistoria mellan en människa och en skepnadsskiftare. Läsaren får följa denna ”förbjudna” relation som utvecklas till kärlek. Det finns många som fascineras av att läsa kärleksberättelser mellan människa och monster. Jag tillhör verkligen den kategorin.

Ensamvarg är en bok för dig som vill läsa en annorlunda kärlekshistoria med ett ”monster” i huvudrollen. Jag tror nog att jag kommer att läsa del två för att se hur denna berättelse utvecklar sig.

Betyg: 2 av 5

Livet är ingen dans på rosor

Recension av En olustig början

Jag har bestämt mig för att delta i Barn- och ungdomsutmaningen även i år. Januarimånads utmaning är att läsa en klassiker. Det här med klassiker kan vara lite diffust ibland. Hur länge ska boken ha existerat för att få kallas för klassiker? Eller är det hur populär boken är som i slutändan avgör om den kvalar in i klassikerfacket? Jag har i alla fall valt att läsa Lemony Snickets bok En olustig början. Det är den första boken i serien om syskonen Baudelaire. 2002 gavs den ut på svenska.

20180128_210425I En olustig början möter läsaren syskonen Violet, Klaus och Sunny. Syskonens liv kantas av olyckor och tragiska missöden. Trots det är de vid gott mod och vägrar att ge upp hoppet om lycka. Deras föräldrar dör i en eldsvåda och barnen tvingas flytta in hos den skurkaktige släktingen greve Olaf. Denna onda man går endast med på att hand om barnen för att de sitter på en stor förmögenhet. Olaf sätter en ond plan i verket för att komma över de åtråvärda pengarna. Ska han lyckas?

Detta är verkligen en tragisk berättelse om syskonen, visst finns det bitar av ljus och hopp i berättelsen. På vissa ställen är boken till och med lite komisk. Det är situationerna som barnen hamnar i som är komiska. Språket är okomplicerat och ögat dansar nästan fram över raderna. Vid varje nytt kapitel finns en illustration som sätter tonen för kapitlet eller ger en indikation på vad som kommer att ske.

Det är första gången som jag läser om syskonen Baudelaire. Jag i och för sig sett filmen och den tyckte jag var underbar på ett vis. Första boken tog mig inte med storm, men den inbjuder verkligen till att läsa nästa bok i serien. Jag rekommenderar Syskonen Baudelaires olycksaliga liv En olustig början till dig som vill läsa något som är tragiskt och komiskt.

Betyg: 3 av 5

Vilka känslor puttrar under ytan

20180122_070556

Recension av Nocturnal animals

Nu är fredagen äntligen här. Jag har återigen gett mig i kast med min fredagsutmaning. Dagens ”Bookface” är Nocturnal animals, om du vill se hur det blev kan du klicka här. Filmen kom förra året och den är regisserad av Tom Ford. Han har även regisserat filmen En enda man.

I Nocturnal animals möter tittaren konsthandlaren Susan, Amy Adams. Hon lever det perfekta livet, men under ytan är det allting annat än perfekt. Äktenskapet är kyligt och mannen befinner sig i en desperat jakt efter framgång. Det enda som kan rädda hans självkänsla. Susan är bitter och suktar efter en ny vändning. Hennes före detta man Edward, Jake Gyllenhaal, skickar sitt färdiga manuskript till henne. Han vill veta hennes åsikt. Den råa och våldsamma historien tar med henne i en känslokarusell hon inte var beredd på.

Nocturnal animals utspelar sig på tre olika plan, nutid, manuset och dåtiden. Manus-delen är det centrala i filmen och de andra två världarna kommer i skymundan. Det är metafilmen som dominerar handlingen. Jag förstår inte poängen med det. Det är ett stildrag som jag har svårt för. För mig får metafilmen för mycket uppmärksamhet och de andra karaktärerna kommer bort i handlingen och även huvudberättelsen försvinner. Det primära i filmen är att få reda på hur det ska gå för fiktiva Gyllenhaal.

Amy Adams och Jake Gyllenhaal gör otroligt bra rollprestationer. Gyllenhaal är trovärdig i sin roll som desperat änkling som söker hämnd. Adams spelar en bräcklig och vilsen kvinna som vill hitta tillbaka till kärleken och tryggheten igen. Hon gör det bra, men det känns som att fiktiva manuset påverkar henne överdrivet mycket. Michael Shannon tolkar sin roll som hårdkokt snut vasst. Han är beredd att gå över lagens gräns för att få rättvisa.

Jag rekommenderar Nocturnal animals till dig som vill se en annorlunda thriller. Det är den tryckande stämningen och spännande historien i manus-delen som gör filmen värd att se. Resten hade Tom Ford kunnat hoppat över.

Betyg: 2 av 5

När allt går åt helvete och du endast kan lita på dig själv

Recension av De försvunna

Det är vinter och även om jag vill vara ute i snön och leka så är det för många minus ute vissa dagar. Då är det tur att jag kan gosa upp mig i soffan med spännande böcker
i stället. Den här gången har jag tagit mig an boken De försvunna som är skriven av Cecilia Lidbeck och boken kom ut förra året.

I De försvunna är nio barn på väg på en lägerresa. En lägerresa mitt i sommaren. Olyckan är framme och busschauffören dör. Deras ledare lämnar barnen för att hämta hjälp. Barnen inser att de måste söka skydd i skogen och leta efter mat. Det blir en kamp på liv och död.

20171203_150323De försvunna är en välskriven bok med mycket spänning och tryckande stämning. Det är ovissheten som är den avgörande faktorn för hela berättelsen. Vem ljuger, vem är vän och kommer de att överleva? Dessa frågor cirkulerade konstant i mitt huvud när jag läste boken. Det är det som gör en bra bok tycker jag. Jag som läsare dras in i bokens värld och blir en del av den. Jag blir lika orolig som karaktärerna.

Läsaren kastas in i en ganska lugn scen som snabbt förändras och stämningen är allt annat än lugn. Jag är en del av kaoset och förstår deras panik. Det är ett tvärt kast i dramaturgin som suger in mig i handlingen, med andra ord det går snabbt att komma in i boken. Jag tycker att boken innehåller en del vändningar som är oväntade. Det gillar jag. En av de sista vändningarna tog det ett lite tag innan jag kunde lista ut hur det låg till. Det var snyggt skrivet av Cecilia Lidbeck. Det märks att hon är en rutinerad författare.

Skogen är en bra plats att välja som miljö. Den kan både vara läskig och trygg på en och samma gång. I De försvunna är skogen både hjälten och boven. Det är en bidragande faktor till varför boken är bra. De flesta av oss har någon gång gått i en skog och kan relatera till den känsla som finns i skogen. Det är samma känsla i boken. Extra läskigt blir det så klart om natten i boken. Jag hör hur det knakar i grenarna och knäpper lite här och var. Det är svårt att lokalisera varifrån ljuden kommer och om det finns något djur i närheten. Mina egna erfarenheter av att vara i skogen nattetid gör att stämningen i boken höjs. Jag vill påpeka att man behöver inte ha varit i skogen nattetid för att förstå stämningen. Detta är väl beskrivet i boken.

Boken både börjar och slutar med en kort miljöbeskrivning. De binder ihop bokens start och slut väldigt bra. I början indikeras det att faran snart är framme och i slutet ges ledtrådar om hur det gick sedan.

De försvunna påminner en hel del om boken Flugornas herre. Jag gillar överlevnads böcker oavsett om det är monster som härjar i boken eller en osynlig fiende som det är i det här fallet. Jag rekommenderar boken till dig som vill läsa något spännande och trovärdigt. Den passar verkligen som högläsningsbok.

Betyg: 4 av 5

Liten räddar världen?

Recension av Downsizing

I söndags var det dags för bio igen. På spelschemat stod filmen Downsizing som är regisserad av Alexander Payne. Han har bland annat regisserat filmerna Sideways, About Schmidt och The Descendants.

20180121_213202

I Downsizing möter tittaren en värld inte allt för olik vår. Paul Safranek, Matt Damon, lever ett medelklassliv med sin fru Audrey, Kirsten Wiig. De drömmer om den amerikanska drömmen. Ett större hus och mer framgångsrika, något som verkar ligga bortom deras horisont. Samtidigt pågår ett vetenskapligt projekt där människor frivilligt krymper sig själva till cirka en decimeter stora människor. De går från att vara medelinkomsttagare till miljonärer i ett nafs. Paul och Audrey ser sin chans att uppfylla deras högsta dröm om ett problemfritt liv. Är det nya samhället lika utopiskt som det låter? Har alla klasstrukturer försvunnit?

Downsizing är en film som ställer många frågor kring hur vi tar hand om miljön och vad gör vi ska göra när naturresurserna börjar ta slut? Jag tycker att filmen är bra, men det är synd att de mest relevanta frågeställningen skyndas förbi. I en scen på en bar ställer en full man några intressanta frågor. De som är små och inte betalar lika mycket i skatt ska de ha samma rösträtt som de normalstora? Dessutom konsumerar de små inte lika mycket som de stora, vilket gör att de inte påverkar ekonomin lika mycket. Har de rätt till samma rättigheter som de stora när de inte bidrar med lika mycket till samhället? Dessa frågor skyndas bara förbi och tas inte ens upp till diskussion, vilket är synd för det hade varit intressant.

Jag tycker att filmen är välgjord och värd att se. Den är komisk på sina ställen, men den är långt ifrån en komedi på alla sätt och vis. Den bästa i hela filmen är Hong Chau. Hon tolkar sin roll med finess och bravur. Det är extra kul att Rolf Lassgård är med på ett hörn och spelar den galna vetenskapsmannen.

Detta är en sevärd och tänkvärd film som sätter fingret på konsumtionsfrågor och miljöproblem.

Betyg: 3 av 5

Priset för rent vatten är högt

Recension av Minnet av vatten

Så var det fredag igen och jag har lyckats läsa en bok till denna fredagen som kan fungera som ”Bookface”. Har du lust att se hur det blev kan du klicka här. Jag har läst boken Minnet av vatten som kom ut förra året i Sverige. Det är den finländska författaren Emmi Itärantas debutbok.

20171219_092702I Minnet av vatten tas läsaren med in i en dystopisk framtid där vatten är en handelsvara och fattigdomen är hög. Militären styr landet med hjälp av strikta vattenlagar. För att visa att de menar allvar med sina lagar har militären noll tolerans till de som på ett eller annat sätt försöker skaffa sig mera vatten. Konstanta kontroller görs och många straffas med döden för sina brott.

Noria lever i ett hem där vatten hanteras med stor respekt och är en del av familjehemligheten. Noria ska utbildas till temästare. Det är temästarens uppgift att hemlighålla vattenkällan som finns i berget. Noria och hennes bästa vän Sanja försöker förstå hur dåtidens apparater fungerade. Norias hemlighet gnager hennes samvete. Ska hon våga berätta sin hemlighet för sin bästa vän?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Minnet av vatten. Det tog mig över två månader att läsa boken. För mig är det inget bra tecken. Jag kom aldrig in i den, vilket var otroligt synd. Jag vill verkligen älska den här boken. Den har fått positiva recensioner överallt där jag har läst. Dystopier är dessutom min favorit genre. Med andra ord måste jag fundera över vad det är som inte faller mig i smaken. Till och börja med är det språket i boken. Det är ett beskrivande och målande språk. Jag gillar när det är skrivet nästintill i klartext. Det gör att min fantasi kan måla upp en bild av hur både karaktärerna och miljön ser ut. Det får jag inte chansen till här. På vissa ställen är det väldigt omständligt skrivet. Till viss del kan jag uppskatta språket i boken och jag förstår varför många gillar det.

Boken är uppdelad i tre delar likt en teaterpjäs akter. Varje del är som en akt. När den första slutar kastas läsaren in i del två med massor av frågor. Det är i del tre som allt sys ihop och förklaras. Jag har inga problem med bokens uppbyggnad, det är det otroligt långsamma berättandet som jag stör mig på. Det finns ingen sammanhängande spänning. Det är mycket refererande text till hur det var, nutiden eller hennes sökande av hennes förfäders berättelser, men inga större intriger direkt. De kommer mot slutet eller lite då och då i boken och jag som läsare lyckas glömma bort de. Boken blir spännande på sina ställen, men det räcker tyvärr inte för mig. Jag tycker inte att det ska vara action eller spänning från första blad till sista blad för att det ska bli en bra bok, men det måste finnas en underliggande ton som gör att jag vill läsa vidare och dras in i bokens värld.

Jag rekommenderar Minnet av vatten till dig som vill läsa en annorlunda dystopi. Visserligen har hela samhället krakelerat och alla naturresurser är nästintill slut som i många andra dystopier, men sedan tar spänningen slut. Boken är som ett stort personporträtt av Noria och hennes värld.

Betyg: 2,5 av 5

 

 

Syskonskara på tjuvaktiga upptåg

Recension av Små raringar

Av en slump hittade jag boken Små raringar på jobbet. Den är skriven av Sam Llewellyn och boken kom på svenska 2007. Små raringar har en typiskt framsida som lockar mig till läsning. Illustrationerna är av huvudrollsinnehavarna och de är inte klassiskt ”fint” illustrerade. Det gillar jag. Illustrationerna får mer karaktär på det viset. Nog om det. Nu följer en kort resumé av bokens handling.

20171218_173247Syskonen Viola, Oliver och Rose bor med sin stenrika pappa som har gift om sig med sekreterarmamma. Ingen av föräldrarna verkar intresserad av barnen och de anställer nanny efter nanny, men ingen av dem klarar av de busiga syskonen. Barnen dras in i en katt och råtta lek med en tjuvliga som poserar som nannys. Barnen gör allt för att få sina stulna ägodelar tillbaka. Ska de lyckas?

Små raringar är en bok med många vändningar. Den innehåller en hel del humor och massor av spänning. Det här är en bok där karaktärerna är väldigt framstående. Jag får lära känna syskonen och deras personligheter. Även de andra karaktärerna lär jag känna, visserligen ytligt, men ändå. Det blir intressant att se om jag får en klarare bild av de andra karaktärerna i de resterande böckerna.

Var boken rolig som man kan antas att den ska vara? Ja, den var ganska rolig. Jag skrattade inte rätt ut så många gånger, humor finns i situationerna. Det blir komiskt. Jag tycker att Gareth Jones bok om Tvillingarna Thornthwaites testamente är betydligt roligare.

Små raringar är den första boken i en serie och jag antar att detta är introduktionen till syskonens fortsatta äventyr. Jag tycker att Små raringar är som en blandning av Syskonen Baudelaires olycksaliga liv och Tvillingarna Thornthwaites testamente. Det blir en komisk berättelse med en del tragiska inslag.

Små raringar är en lättläst bok och med en inte allt för komplicerad historia. Den är lite förutsägbar, men det gör ingenting. Boken tar upp det viktiga ämnet familj och hur en familj kan se ut på olika sätt. Författaren menar att det går alltid att skapa sin egna familj och att den inte alltid ser helt traditionell ut. Det gillar jag. Ett extra plus med boken är att författaren på flertalet ställen i boken talar direkt till läsaren. Jag som läsare reagerar och blir på ett vis en del av berättelsen.

Det här är en bok för dig som vill läsa någonting spännande och vara beredd på att boken ingår i en serie. Det går absolut att läsa del ett och sluta där om du vill. Jag ska se om nästa bok finns inne att låna på bibblan. Trevlig läsning!

Betyg: 3 av 5

Mardrömmarnas drottning är här  

20171029_120031

Recension av Maran

Här snöar det för fullt och äntligen är vintern här på riktigt. Med det sagt tänkte jag passa på att tipsa om en bok som kan passa att läsa en mörk, kall vinterkväll. Jag kan bara inte få nog av Pax-serien. Jag var tvungen att läsa ut den senaste boken med, vilken är Maran. Det är del nio för er som undrar. Författarna är som vanligt Åsa Larsson och Ingela Korsell. Henrik Jonsson står för illustrationerna. Om du vill uppdatera ditt minne och läsa om Vitormen kan du klicka här. Här kommer några rader om kvällens boktips:

Svarthäxan har misslyckats igen med att överta det magiska biblioteket, men hon har inte gett upp. Hon sluter ett avtal med mardrömmarnas drottning Maran. Maran ska ta reda på var nyckeln till den kodade boken finns så att Svarthäxan kan lura fram det monster som bor under biblioteket. Nu måste alla jobba snabbt om de ska ha chans att stoppa den onda Svarthäxan.

Maran är lika välskriven som de andra böckerna i serien. Jag tycker att serien växer och blir bättre för varje bok. Dessutom är Maran den näst sista boken i serien och det är olidligt spännande, som en viss Peter Harryson brukade säga i ett väldigt populärt teveprogram en gång i tiden.

Språket flyter lätt och det är spännande från första blad till sista. Maran tar vid där Vitormen slutade och det gör att det är spännande redan från start. Det finns inga transportsträckor i boken utan allt känns relevant för berättelsen. Jonsson snygga och skrämmande illustrationer tillför det där lilla extra för bokens handling. Stämningen höjs ett par nivåer tack vara de.

Åh vad jag längtar till den sista och avslutande boken. Maran slutar med ett par ganska stora cliffhangers. Jag vill veta hur det ska sluta och jag vill veta det nu!

Jag skrev när jag hade läst Vitormen att det var den bästa boken i serien och att jag eventuellt skulle ändra uppfattning efter att jag hade läst Maran. Jag tycker fortfarande att Vitormen är den bästa boken i serien och det är nog för att den förmedlar en sådan stressad känsla, med det sagt…vill jag bara säga detta. Ta dig till närmsta biblioteket eller bokhandel och läs Maran den riktigt bra! Det spelar ingen roll hur gammal man är detta är en spännande serie för alla åldrar!

Betyg: 4 av 5

En gigant som aldrig går ur tiden

Recension av Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå världen

För ovanlighetens skull har jag läst en memoar. Hans Rosling är en utav mina idoler och när hans bok kom ut var jag tvungen att kasta mig över den. Boken har en bra framsida som är som klippt och skuren för ett ”Bookface”. Vill du se hur det blev får du klicka här. Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå världen kom ut sent 2017. Boken är skriven av Fanny Härgestam i ett samarbete med Hans Rosling.

20171219_163606I Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå världen tas läsaren med på en fantastisk resa i Hans och hans familjs liv. Han berättar om hur hans familj har gjort en kunskapsresa från analfabeter till professor på endast några generationer. Hans nyfikenhet tog han och sin familj på ett annorlunda äventyr till en annan vardag än den som de var vana vid i Sverige. De hamnade i en utav Afrikas största städer Nacala. Där lärde han sig att använda resurserna på bästa sätt när tillgångarna är knappa.

Denna jordnära man gjorde saker som inte alla världskändisar gör. Han berättar om ett tillfälle när han ska föreläsa. För att trygga sig själv går han till föreläsningssalen dagen innan och kollar tekniken. Han vill kolla att allt fungerar och hur salen ser ut. Han berättar ett roligt minne om när han ska föreläsa för en publik med endast kvinnor i. Hans självförtroende övergick till blyghet. En kvinna sa åt honom att de inte bits när han kliver på bussen och presenterar sig och därmed var isen bruten.

Språket i boken är okomplicerat och pedagogiskt precis som Rosling var. Det är lätt att ta till sig all fakta som finns med i boken och det är förvånansvärt lite fakta. Den känns mer som ett personporträtt med nedslag i några viktiga händelser i hans liv. Miljöerna är väl uppmålade och det känns som att jag är på plats. Vissa delar i boken är fruktansvärda, där hemska upplevelser som han har varit med om beskrivs ganska detaljrikt. Boken berör och får sin läsare att fundera.

Fanny Härgestam har gjort ett fantastiskt jobb med att sammanställa boken efter Hans död. Hon har arbetat med ett gigantiskt material och färdiga texter från Hans. Boken är indelad i stora kapitel som koncentreras till en större händelse i Hans liv. Som helhet hänger boken ihop på grund av den röda tråden, hans erfarenheter och liv. Boken känns som ett enda långt samtal på något sätt. Jag tror att det är det som gör boken unik och intressant. Sedan skadar det inte att huvudpersonen var en intressant människa med en unik förmåga att trollbinda sin publik.

Jag rekommenderar Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå världen till dig som vill läsa en annorlunda memoar. Det pretentiösa språket och allt skryt lyser med sin frånvaro. Antagligen eftersom att Hans hade svårt för högtravande språk. Detta är en av de bästa böckerna jag har läst. Boken och Hans Rosling har en sak gemensamt de vet hur man ska tala till sin publik.

Betyg: 5 av 5