Rätten till att få vara sig själv

Tjockisdrottningen blogg

Recension av Tjockdrottningen

Det är fredag igen och jag har hunnit läsa en bok som passar som ”Bookface”. Vill se hur det blev kan du klicka här. Jag har läst Tjockdrottningen av Moa Herngren som kom ut i början av denna månad.

Annie är fången i sin egen kropp och lägenhet. Hon väger 203 kilo. En kropp som hon hatar samtidigt som hon inte har krafter till att göra någonting åt det. Hon gömmer sig i lägenheten för att slippa möta dömande blickar och höra elaka kommentarer. Camilla är tv-redaktör för kanalens senaste satsning ”Du är vad du äter”. Hon ska ragga upp deltagare till programmet och hon har fått nys om Annie. Camilla är expert på att manipulera människor. Hon klurar hon ut en plan på hur hon ska lura med Annie i programmet. Camilla spelar på Annies känslor och får Annie att tro att de är vänner. Annie utses snart till programmets Tjockdrottning och hon blir snabbt den populäraste deltagaren. Annie dras med i en snabb kändiskarusell där alla vill vara hennes vän och Annie känner sig mer och mer vilsen.

 Jag tycker att det är på tiden att det kommer böcker som handlar om en karaktär som är tjock. Moa Herngren har skrivit en bok med mycket värme, charm och en hel del svart humor. Det är lätt att sympatisera med huvudkaraktären Annie som är en varm människa som söker efter vänner och kärlek. Camilla framstår som en karriärshungrig varg och en känslokall robot.

Jag tror att Herngrens poäng med boken är att kritisera hur dessa bantningsprogram exploaterar människor. Sedan rider båda på en våg av framgång och alla möjliga dörrar öppnas för deltagarna och tv-bolagen tjänar ännu mer pengar. Jag ska erkänna att jag tittat på dessa bantningsprogram när de kom, men sedan slutade jag. Jag ville inte ge dem tittarsiffror eftersom att jag anser att det är förnedrings-tv. Jag tycker ändå att Herngrens budskap går fram. Du är lyckligast när du är dig själv. Det spelar ingen roll om du förändrar hela ditt skal för du förblir samma person inuti.

Jag gillar Herngrens bok. Jag rekommenderar den till dig som vill läsa något som är lättsmält, charmigt, fullt av intriger och hemligheter.

Betyg: 3 av 5

Wonder woman är här för att stanna

Recension av Wonder woman möter Circe

Jag blev superglad när jag såg att det hade kommit en del två i serien ”Wonder woman”. Detta äventyr heter Wonder woman möter Circe. Laurie S Sutton är författaren och Luciano Vecchio står för illustrationerna. Boken nådde hyllorna i augusti. Laurie S Sutton är känd i superhjältebranschen. Hon har bland annat jobbat för Marvel Comics och DC Comics.

20170926_185551I Wonder woman möter Circe får Diana reda på att trollkvinnan Circe har fått tag i tre bitar av Trippelbesten. Circe har en förmåga att kunna förvandla sina fiender till djur som hon kan styra. Vid sin sida har Circe ett jättemonster och det är upp till Diana att stoppa henne.

Jag är glad att Hegas fortsätter att ge ut superhjälteböcker på lätt svenska. Det finns många barn och vuxna som har svårigheter med sin läsning. Jag är säker på att de vill läsa spännande böcker och uppskattar nog superhjälteböckerna lika mycket som jag.

Illustrationerna är precis lika snygga i uppföljaren som i den första boken. Även i den här boken finns det en ordlista längst bak med de lite svårare orden.

Wonder woman är till för er alla som älskar superhjältar oavsett vilken nivå på läsningen du har. För detta är ännu ett spännande äventyr och jag hoppas på fler!

Betyg: 3 av 5

Vem är vän och vem är fiende?

Recension av Kingsman Th golden circle

I går var det alltså dags för mig att se uppföljaren till Kingsman The secret service. Jag gillade den första filmen väldigt mycket och på grund av det var mina förhoppningar skyhöga inför Kingsman The golden circle. Denna film är regisserad av Matthew Vaughn och han har även regisserat Kingsman The secret service, Kick Ass och X-Men: First class.

20170922_213144Återigen får tittaren stifta bekantskap med Eggsy, Taron Egerton, som den här gången är bekväm i sin roll som spion. Narkotikadrottningen Poppy, Julianne Moore, vill inget annat än att bli känd och att hela världen ska få veta vilken framgångsrik affärskvinna hon är. För att nå berömdhet förgiftar hon sitt knark och håller alla som gisslan. Hon ställer ett krav till amerikanska presidenten. Hon vill att narkotikan legaliseras. Presidenten å andra sidan har helt andra planer. Eggsy har till sin hjälp The Statesmen, men slåss de för samma sak?

Eftertexterna började rulla och lyckokänslan spred sig i kroppen. Tvåan levde verkligen upp till mina förväntningar. Jag hade lite ångest innan filmen började eftersom jag gillade den första filmen ganska mycket.

Jag är imponerad av hantverket i filmen. Uppföljaren är lika snygg som sin föregångare. Jag älskar de långsamma slagsmålsscenerna. De är sjukt snygga. Inledningsscenen är filmad med en tajt bildruta och jag som tittare känner hur trångt det är i baksätet i bilen. Snygga stunts förhöjer filmen och dess actionladdade handling.

En av de absolut mest underhållande scenerna i hela filmen är när Sir Elton John går bananas och spöar skiten ur sina fiender iförd en färgglad fjäderdräkt med platåskor. Det är fantastiskt underhållande. Det är lite extra kul att de driver med svenska kungahuset.

Och det är det som gör att Kingsman The golden circle får ett sådant högt betyg. Det är en klassisk spionhistoria med en stor underhållningsfaktor och en gnutta humor. Det verkar vara ett bra receptet på en schysst rulle. Ni som inte sett den än….ta er till biografen och sjunk ner i en sammetsröd fåtölj och följ med på ett hissnande äventyr.

Betyg: 4 av 5

Nyfikenhet löser mord?

Recension av Flickan på hotellet

Det är fredag igen och det är dags för ännu ett ”Bookface”. Om du har lust att se hur det blev får du klicka här. Den här gången blev det en bok av Katarina Wennstam. Hon behöver knappast någon närmare presentation. Hon är en väletablerad författare som är aktuell med sin första deckare för unga vuxna. Flickan på Hotellet heter boken och den har jag givetvis läst.

FacebookI Flickan på hotellet får vi följa de tre vännerna Alex, Charlie och Bianca. Alex får på omvägar höra att en 17-årig flicka har hittats mördad på ett hotellrum. Alex kan inte släppa tanken på den döda tjejen som är i hennes ålder. Vännen Bianca är en nyfiken tjej som övertalar Alex att börja jobba på hotellet för att få reda på mer information. Trion kan inte sluta lägga sina näsor i blöt. De ska lösa mordet på flickan på hotellet.

Jag ska erkänna direkt att detta är min första bok som jag har läst av Katarina Wennstam. Vilket gör att jag kan inte säga att Flickan på hotellet är en typisk Katarina Wennstam-bok. Däremot kan jag säga att det märks att hon är en etablerad författare. Flickan på hotellet är välskriven och spännande. Det tar lång tid innan läsaren får veta hur flickan blev mördad. Det håller spänningen vid liv. Jag gillade boken. Den var spännande och det var svårt att lista ut vem som var mördaren. Bokens huvudspår är att följa de tre vännerna och deras väg till att lösa mordet.

Jag hoppas att Wennstam fortsätter att skriva ungdomsdeckare. De är verkligen välskrivna och spännande. Det märks att det ligger många researchtimmar bakom boken. Flickan på hotellet är en bladvändare och det kanske den kan bli för dig med. Boken är tänkt att vara den första i en trilogi om Alex.

Extra plus till Wennstam är att hon har flera kvinnliga hjältar i sin bok. De är dessutom starka. De är inte starka på ett överdrivet sätt utan på ett trovärdigt sätt. Det gillar jag. Hon väljer också att bemöta de åsikter som finns i dag med samhällets syn på kvinnor och deras klädstil. På sidan 12 skriver hon ”Om det är killarna som inte kan behärska sig, så är det väl killarna som är problemet.” Det märks att Wennstam har en tydligt ståndpunkt i sin bok. Hon är på tjejernas sida. Hon tar upp ett dagsaktuellt problem i sin bok och visar att det är dags att samhället ändrar sitt synsätt.

Jag tror att jag får ta mig en sväng till deckarhyllan och låna hem en av Katarina Wennstams vuxenböcker bara för att jämföra. Jag tror att de är precis lika bra som Flickan på hotellet. Detta är en bok för dig som vill läsa något spännande med en trovärdig historia som får dig att glömma tid och rum.

Betyg: 4 av 5

Hur urflippad kan en film bli?

Recension av The Square

I måndags var det äntligen start igen för Bio Konstrast och först ut denna termin var filmen The Square av Ruben Östlund. Filmen har redan kammat hem en Guldpalm i Cannes. Ruben är känd i filmbranschen för sitt sätt att belysa olika problem och sin absurda komik. Vad handlar The Square om?

20170919_075752Christian, Claes Bang, är konstnärlig ledare för konstmuseet X-Royal. Han har ett minst sagt ett stressigt liv. Han jonglerar familjeliv med ett krävande jobb. Det senaste projektet som ska marknadsföras är konstverket Rutan. En pr-byrå kallas in för att lansera projektet. Deras filmidé är minst sagt kontroversiell. Videon blir en viral snackis och Christian får stå till svars för sin inblandning i projektet. Det är inte bara videon som hemsöker hans liv, ett barn som han anklagat för att vara tjuv vägrar att lämna honom ifred. En galen preformance artist driver också Christian till vansinne. Samtidigt som han jonglerar dessa problem kan han inte låta bli att skaffa sig nya.

The Square är inte min typ av film, men jag uppskattar hantverket i den. Det är en välgjord film med ett långsamt berättande. Ruben tar tid på sig för att få fram det han vill säga med filmen och filmens handling. Långa tagningar varvas med långa scener för att få handlingen vidare. Jag upplever inte att det är många klipp. Det är de absurda situationerna som förmedlar filmens komik.

Jag fick reda på att Ruben har byggt sin film på en rad verkliga händelser och det drar upp betyget för filmen. Konstverket Rutan finns i Värnamo och det är Ruben Östlund själv som har gjort det. I filmen blir Christian rånad på sin mobil och plånbok. För att få tillbaka sina saker bestämmer sig han för att skriva ett hotbrev och lägga i allas brevlådor i ett höghus. Det har också hänt på riktigt. Det var Rubens före detta assistent som gjorde på detta vis. Filmen är full av kulturreferenser och vissa får oss att skratta.

Jag rekommenderar filmen till dig som vill se en film där berättandet går långsamt och den är fylld av transportsträckor. Jag förstår inte varför han vann en Guldpalm, men det kanske du gör.

Betyg: 2 av 5

Clownen är här igen!

Recension av Det

I fredags blev jag medtvingad på nyversionen av Det. Jag har sett den första från 1990 och den skrämde skiten ur mig på ren svenska. Nu var det alltså dags igen för att bli vettskrämd och spe på clownfobin. Det är regisserad av Andy Muschietti och filmen bygger som de flesta vet på boken med samma namn av Stephen King.

20170915_214057Barn försvinner mystiskt i den lilla staden Derry. Den nya killen i klassen Ben, Jeremy Ray Taylor, är utfryst. Hans fristad är biblioteket där han begraver sig i stadens historik. Han hittar ett mönster i alla barns försvinnanden. Vart 27:de år är det något som kommer till staden och tar en massa barn. Frågan är bara vad?

Ben lär känna de andra utstötta i skolan och tillsammans beger de sig ut på jakt efter Bills, Jaeden Lieberher, lillebror Georgie, Jackson Robert Scott. De hittar clownen Pennywise, Bill Skarsgård, som älskar att sätta skräck i alla och speciellt barn. Den skepnadsskiftande clownen gör allt för att sätta skräck i barnen och han njuter av att jaga sin föda. Vem klarar sig från rovdjurets käftar?

När eftertexterna började rulla konstaterade jag följande. Clowner är skitläskiga, filmen var skrämmande och det blir en del till. Hur ska jag klara av att se den? Filmen är snygg, hantverket är bra och skådespelet är mer än bra både från barnen och de vuxna. Bill Skarsgård är fruktansvärt läskig som Pennywise. Han hade ganska stora skor att fylla efter Tim Curry och det lyckades Skarsgård med bravur. Han är galen och skrämmande på en och samma gång.

Flera gånger hoppade jag till i stolen eftersom att skrämselfaktorn är hög i denna skräckfilm. Vissa av gångerna var det inte självklart att monstret skulle komma. Filmen är väldigt trogen boken och det ger jag en extra guldstjärna för.

Filmandet är snyggt. Jag gillade inledningsscenen mest. Jag förstår varför det alltid är med regn i läskiga filmer, det tillför det där extra för att fånga känslan. Jag imponeras av Andy Muschiettis bildberättandet. Det är snyggt, snabbt och ibland otroligt långsamt. Han har verkligen tagit tid på sig på att göra en snygg film. Där huvudingredienserna är spänning, bra berättande, bra skådespel och skrämselfaktor.

Det är många referenser till populärkulturen i filmen, bland annat till Kings egna skapelser och populärkulturikoner i allmänhet. Vid ett tillfälle skämtas det om Molly Ringwald. Det jobbiga var att det jag och cirka tre personer till i publiken som fattade skämtet. Hmmmm….tänker inte utveckla vad jag tycker om det.

En sak som är lite komiskt är att vart 27:de år dyker den galna clownen upp och kidnappar en massa barn. Det har gått 27 år mellan den första och den andra Det-filmen. Nu ska detta mönster inte upprepas en gång till eftersom det är mer eller mindre är klart att del två kommer nästa år. Vilket betyder att jag har ganska mycket tid på mig att återhämta mig och skaffa lite mod inför nästa del. Med andra ord ni som inte sett Det än: Gå och se den! Detta är en blivande klassiker.

Betyg: 4 av 5

Hur bra kan du ljuga?

Recension av Vit som snö

Nu var det fredag igen och dags för ”Bookface”! Den är gången fick stadsmiljön figurera som face… Det blev ganska bra tycker jag. Kolla in mitt Instagram-konto om du vill se bilden. Dagens boktips är Vit som snö av Salla Simukka. Fortsätt läsa

Hur långt är du villig att gå för att passa in?

Recension av Girlhood

Jag har ytterligare ett filmtips till er. Den här gången är den franska filmen Girlhood. Den är regisserad av Céline Sciamma. Hon har bland annat regisserat Tomboy och Ivory Tower. Filmen Girlhood kom 2014 och det är en dramafilm.

20170910_145104I filmens centrum står Vic, Karidja Touré, en blyg tjej som bor i projektkvarteren och hon är rädd för de flesta. Området styrs av droghandlarna och männen och atmosfären är tuff. Hennes storebror skrämmer henne mest av alla. Han är en grym och hård storebror som gillar att sätta alla i sin närhet i skräck med hjälp av hot och våld.

Vic möter den tuffa tjejen Lady, Assa Sylla. Hon leder sitt tjejgäng. Hon får respekt genom att vara tuff, en bra vän och inte genom våld. Vic får en plats i gänget och hennes självförtroende börjar växa. Hon passar äntligen in. Fily, Mariétou Touré, och Adiatou, Lindsay Karamoh, ingår i gänget som gör allt för att få männens respekt och de backar aldrig för en fajt när andra tjejgäng utmanar. Vic ser hoppet när hon kommer in i gänget, slippa yrkesskolan och istället tjäna snabba pengar.

Girlhood trollband mig. Det är en gripande film om hur tufft livet är i förorterna. Filmen känns verklighetstrogen, välgjord och den har ett bra skådespel. Det är inte en film som förskönar verkligheten. Den säger som det är. Jag gillar den. Dramaturgin är bra upplagd med flera olika vändningar och det ger mycket spänning. Det gick till viss del att lista ut hur det skulle gå för karaktärerna, men det var ändå inte på ett klichéartat sätt.

Jag rekommenderar filmen till dig som vill se en bra dramafilm som tar upp de svåra frågorna om livet, framtiden och hur man hittar sig själv.

Betyg: 4 av 5

Vissa ändrar sig aldrig

20170910_125244

Recension av De feta åren är förbi

Det är dags för ett filmtips tycker jag. Den här gången har jag sett en dramafilm från Tyskland. Jag kände att det var dags att se något annorlunda. Den här gången blev det De feta åren är förbi. Den är regisserad av Hans Weingartner och den kom 2004. Den var med och tävlade på Cannes filmfestival.

Filmens handling cirkulerar kring de tre ungdomarna Jan, Jule och Peter. Peter, Stipe Erceg, och Jan, Daniel Brühl, är bästa vänner. På nätterna bryter de sig in i rikemanshus och möblerar om. De stjäl ingenting, deras budskap är att de ska sätta griller i husägarnas hjärnor. De lämnar alltid ett brev med ett budskap: De feta åren är förbi.

Jule och Peter är ett par. Jule, Julia Jentsch, har ingen aning om sin killes nattliga aktiviteter. Själv har hon stora problem. En bilolycka har satt henne i skuld som mer eller mindre förstört hennes liv. Hon är desperat efter pengar och när hon får sparken vet hon varken in eller ut. Paniken stiger och när Peter åker i väg på en resa förändras allt. Jule och kufen Jan tvingas umgås med varandra. Jule blir indragen i Jans ”fritidsaktiviteter” och snart växer en vänskap fram. Situationen med inbrotten eskalerar och snart är lagens väktare de i hasorna.

De feta åren är förbi är en underfundig film. Det finns en hel del humor och allvar i filmen. Själva historien börjar ganska lugnt, men eskalerar.

Hantverket i filmen är helt ok och skådespelet lika så. Anledningen till att jag inte ger den ett högre betyg är att den blev lite långtråkig och ganska klichéartad. Jag förstod hur den skulle sluta och det blev ett klassiskt kärleksdrama. Det tog bort fokuset från grundidén med filmen, vilket var synd.

Det är en film jag rekommenderar till dig som vill se något annorlunda och ganska välgjort. Det är en verklighetstrogen film och det uppskattar jag.

Betyg: 3 av 5

Borg – Ett världsfenomen

Recension av Borg

I fredags var jag och såg Borg. Filmen om tennislegenden Björn Borg. Den är regisserad av Janus Metz. Han har bland annat regisserat ett avsnitt av True Detective och dokumentären Amadillo.

Filmen Borg utspelar sig under tennisveckan i Wimbledon. Världsettan Björn Borg, Sverrir Gudnason, ska möta världstvåan John McEnroe, Shia LaBeouf, i finalen. En final som gått till historien. Borg framstår som en hårt pressad maskin utan känslor. McEnroe är tennisens ”bad boy” med ett rejält temperament.

Jag hade låga förväntningar på filmen och tur var väl det. Jag saknade inte humorn i filmen som Svd:s recensent gjorde. Hur mycket humor är det att se på en tennismatch?

Filmen känns som ett hyllningsporträtt och jag ville se en film. Jag tycker att Borg svävar mellan generna. Det känns som att filmmakarna inte kunde bestämma sig om de vill göra en spelfilm eller en dokumentär och det blev ett mellanting. I vissa partier kändes filmen som en mockumentary. Det är väl detta som är problemet.

Jag hade från början skyhöga förväntningar på filmen och sedan sänktes de en del när recensionerna kom ut, men jag skulle ha sänkt de lite till. Jag tyckte det var för lite tennis helt enkelt i filmen. Det kändes som att filmen mest fokuserade på hur dåligt Björn mådde av kändisskapet och hur pressen började sätta sig ordentligt i hans huvud. Om en film endast ska handla om Wimbledonveckan varför gör den inte det då? Varför är det en massa flashbacks till Björns barndom? Fokuset spretar. Det hade varit bättre om de visat upp cirkusen kring Wimbledon så att alla fattat hur stort det egentligen är. Dessa sportstjärnor var idolernas idoler. Dessutom tycker jag att John McEnroe får alldeles för stort utrymme i filmen. Här hade den amerikanska titeln på filmen passat bättre Borg McEnroe.

Filmen får en stark tvåa och det är på grund av skådespelet. Det var riktigt bra, till och med Shia LaBeouf skötte sig. Tuva Novotny gör en riktigt bra rollinsats och tillsammans med Stellan Skarsgård lyfter de filmen. Detta är en film för dig som vill se på maktkampen mellan två av tennisvärldens största stjärnor.

Betyg: 2 av 5