Hur dödlig kan huden bli?

Recension av Rädda mig inte

Jag lyckades klämma en bok till i augustiutmaningen. Den här gången blev det Rädda mig inte som är skriven av Tahereh Mafi och den kom 2014. Det är del två i hennes trilogi om Juliette. Vill du veta vad jag tyckte om den första boken Rör mig inte kan du läsa den här.

20170831_195119Juliettes hud är livsfarlig för alla som rör henne utom två personer. En av dem är hennes kärlek Adam och den andre är hennes värsta fiende Warner. Den unge man som höll henne fånge i et torn och isolerad från omvärlden. Han ville göra Juliette till sitt vapen i kriget. Juliette rymde med Adam.

Juliette och Adam lever bland rebellerna och där måste de hålla sin kärlek hemlig. Juliette tränar varje dag för att lära sig mer om sin förmåga och se hur långt hon kan utveckla den. Kriget i landet kommer allt närmare. En dag knackar kriget på rebellernas dörr. Striden är ett faktum och frågan är vilka kommer levande ur den?

Jag tycker att del två är aningen mer spännande än den första. Det är ett långsamt berättande i Rädda mig inte. Spänningen stiger och når toppen tre fjärdedelar in i boken tycker jag. Det gör ingenting. De första delarna handlar mycket om lögner, hemligheter och planerandet inför attacken. Det är skrivet på ett sådant vis som gör att mitt intresse är konstant triggat.

Boken är lättläst och språket är helt ok. Här finns inga målande miljöbeskrivningar eller långa utsvävningar. Precis som den första boken är texten överstucken på vissa ställen. Mafi spär på och håller fast vid dagbokskänslan. Det är ett smart sätt att skriva på. Jag som läsare upplever texten som levande och realistisk. Dessutom blir texten nästan lite förbjuden, eftersom att det är oartigt att läsa andras dagböcker eller vad folk väljer att kalla de för.

Jag är glad att Tahereh Mafi har tuffat till Juliette i den andra boken. Jag tyckte att hon var lite mesig i den första och hon lät sig styras av de andra karaktärerna. I den andra boken är hon lite mera självständig, tuffare och kommer med idéer. Jag upplever Juliette som att hon har fått ett självförtroende.

Jag rekommenderar den här dystopi-serien till dig som vill läsa något som är lättläst med en huvudkaraktär som är muterad. Rädda mig inte påminner lite om X-men. Boken handlar om missförstådda hjältar som gör allt för att rädda sig själva och bli accepterade i en dystopisk framtid.

Betyg: 3 av 5

Hårt jobb ger dig drömjobbet

Recension av Zootropolis

Nu är jag igång igen med bloggandet efter en kortare paus. En förkylning sög all energi, men jag tror att förkylningen har gett sig. Det verkar som att jag är inne i en period där det är animerat som gäller. Fast det kanske snart ändrar sig. Vem vet. Jag har sett ett animerat äventyr från Disney. Filmen Zootropolis kom 2016 och är regisserad av Byron Howard och Rich Moore. Howard har tidigare regisserat Trassel och Bolt. Moore har bland annat regisserat Röjar-Ralf och The Simpson. Här kommer en kort summering av filmen Zootropolis.

20161118_075053Judy Hopps, Ginnifer Goodwin, drömmer om att bli polis. Hon blir utskrattad av sin familj och hela poliskåren. Hon bryr sig inte, utan ser till att göra sitt jobb med bravur även om det betyder att hon ska sätta parkeringsböter dagarna i ända. Någon kidnappar däggdjur i staden och polisen famlar i blindo. Hopps snubblar av en slump på en bedragare som hon milt sagt ser till att spela spelet med. Hon får snart en hållhake på den luriga räven Nick Wilde, Jason Bateman, och han måste hjälpa henne att lösa fallet med de kidnappade djuren innan han kan få tillbaka sin frihet.

Jag tycker att Disney lyckas bättre med sina filmer när det är djur som har huvudrollen. Jag vet att dessa filmer är klassiskt uppbyggda, men jag vet inte varför jag tycker på det viset. Kanske kan det bero på att det känns inte lika klichéartat. Karaktärerna upplevs som mer genuina. Det kanske är lättare att tänka utanför ramen när man gör en film med djur i rollerna. Det blir inte lika könsstereotypt och mer normkritiskt. Budskapet i Zootropolis är att fördomar är något som alla har och att de aldrig stämmer. Flirtandet med populärkulturen är ganska roligt tycker jag. Speciellt scenerna med Mr Big alias Gudfadern.

Zootropolis är en film jag rekommenderar till dig som vill se ett spännande animerat äventyr som både små som stora tittare kan roas av. Jag tycker att detta är en av de bättre filmerna som Disney spottat ur sig den sista tiden.

Betyg: 4 av 5

Hur lågt är du beredd att sjunka för överlevnad?

Recension av 99 Homes

Nu är det fredag igen! Det brukar betyda ”Bookface”. Den här gången fuskar jag lite och skriver om en film istället för en bok. Om du vill se hur bilden ser ut på Instagram kan du klicka här. Jag har sett filmen 99 Homes som kom 2014 och Ramin Bahrani står för regin. Han är inte ny i Hollywoods regissörskretsar utan 14 filmer har han hunnit med att regissera, bland annat At any price och Strangers.

20170714_212913Dennis Nash, Andrew Garfield, är en ensamstående pappa som kämpar för att hålla sitt liv ovanför vattenytan. Banken flåsar honom i nacken. När fastighetsmagnaten Rick Carver, Michael Shannon, kommer och tar huset från Nash raseras hela hans liv. Carver öppnar dörren till rikedom genom att erbjuda Nash ett jobb. Nash måste begrava sitt samvete om han vill tjäna pengar eller hitta ett annat jobb i en ekonomisk depression.

99 Homes överraskade mig. Min förväntningar sa att detta är en skitfilm och jag erkänner att jag hade lite fel. Det är en helt ok film. Det är en spännande dramafilm med många moraliska dilemman för huvudkaraktären. Manuset är genomarbetat och det går att lista ut slutet, men det är inte självklart hur det ska gå för alla. Skådespelarna gör helt ok insatser.

Jag rekommenderar filmen till dig som vill se en dramafilm med en huvudkaraktär som är slug och hänsynslös. Jag tycker att 99 Homes har samma anda som första Wall Street-filmen. Med andra ord ni som gillade Gordon Gekko, Michael Douglas, som skurk lär du uppskatta skurken Rick Carver.

Betyg: 3 av 5

Stress, kreativitet och ångest – vardagsmat i modebranschen

Recension av Dior & Jag

Hittar du inget på tv? Jag har ett filmtips till dig. Den här gången är det en dokumentär. Det är inte ofta jag kollar på dokumentärer, men det händer. Den här gången blev det Dior & Jag. Filmen kom 2014 och är regisserad av Frédéric Tcheng. Han har även regisserat DianaVreeland: The eye has to travel.

20170711_141846I Dior & Jag får tittaren följa Raf Simons som är ny chefsdesigner för modehuset. Detta är hans första riktigt stora uppdrag. Han är en nytänkare och perfektionist. Vi följer Raf genom hela hans kreationsprocess från skiss till färdig kollektion. Hans första för Dior och modevärldens ögon är dömande. Ångest, stress och prestationsångest är delar av Rafs vardag. Han kör med personalen dygnet runt för att hinna klart med kollektionen. Frågan är hur kommer modevärlden att ta emot hans kreationer?

Dokumentären är välgjord och snygg samtidigt som den är spännande. Tittaren känns som en del av personalen. Det är lätt att känna igen sig i alla Rafs känslor och hans stressade situation. Dokumentären visar hela skaparprocessen och det tycker jag är helt fantastiskt. Tittaren får vara med från början till slut. Jag får se det fantastiska kläderna komma till liv.

Det här är en film för dig som alltid drömt om att ta dig in i de glamourösa salongerna. Sitta på första parkett på en modevisning, samt att tjuvkika in genom dörrarna till ett utav världens mest kända modehus och in i dess hjärta; skaparverkstaden. Jag har alltid velat se hur designers förvandlar ett tygstycke till en häpnadsväckande kreation i en miljö där stress, kreativitet och ångest är vardagsmat. Hur gör man för att klara av pressen som ny chefsdesigner för Dior? Svaret får du genom att titta på Dior & Jag.

Betyg: 4 av 5

För att nå toppen finns inga hinder?

Recension av White Gold

I dag har det varit en fin sensommardag i alla fall där jag bor. Det som är synd är att det blir mörkare och mörkare på kvällarna. Jag gillar när det är ljusa kvällar och jag kan njuta på sin balkongen med en bok.

En fördel med mörka kvällar är att jag kan gosa ner sig i soffan med en bra serie utan att det tär på samvetet. Jag har sett Netflix-serien White Gold som är skapad av Damon Beesley. Han har både producerat och regisserat den. På sitt cv som regissör har han ytterligare en serie, The Inbetweeners och filmen The Inbetweeners 2.

White Gold utspelar sig 1983 i Essex på en firma som säljer fönster. Där jobbar den charmige familjefadern Vincent Swan, Ed Eastwick, som är mer en skojare än en försäljare. Han gör allt för att få upp sina försäljningssiffror och skyr inga medel för att nå toppen. Samvete finns inte i hans vokabulär och familjen kommer i andra eller i bästa fall tredje hand beroende på vilket humör han är på.

Han och delar av hans team är villiga att bryta reglerna för en garanterad försäljning. I teamet finns Brian Fitzpatrick, James Buckley, vars självförtroende är större än störst. Han är elak, älskar att spela spratt och slå vad. Vid sin sida har han Martin Lavender, Joe Thomas, en misslyckad musiker. Martin har svårare att sälja eftersom han har ett samvete. Något som ställer till problem när han ska ro i land affärer.

När jag ser White Gold drar jag paralleller till filmen Glengarry Glen Ross från 1992. Både serien och filmens huvudkaraktärer är skitstövlar som gör allt för klättra i hierarkin. Alla medel är tillåtna för att lura på kunderna något som de egentligen inte behöver. Säljtekniken är enkel: Snacka omkull kunden med en massa skitsnack och låt de viktiga detaljerna slinka omärkt förbi.

Jag tycker att det är intressant att se Ed Eastwick spela Vincent Swan. I serien Gossip Girl spelade han den framgångsrike Chuck Bass som utan samvete eller känslor gjorde allt för att nå framgång. Skitstövelrollen är tydligen en karaktär som passar honom. Han gör sin rolltolkning bra och trovärdig.

White Gold är bra underhållning och vissa scener fick mig att gapskratta. Serien är välgjord och snyggt klippt. Regin är helt ok. Jag tror att det är manuset som tillför serien otroligt mycket. Jag gillar att Ed Eastwick ofta talar rakt in i kameran. Det känns som att jag som tittare blir delaktig på ett helt annat sätt. I filmvetenskapens värld kallar man detta för att remedieringen bryts. Tittaren blir uppmärksam på att det är en serie denne tittar på. Jag håller inte med. Jag gillar detta stildrag och jag tycker att jag sugs in i serien på ett annat sätt. Jag som tittare blir en del av säljarteamet.

Enligt BBC kommer det att bli en säsong till som ska sändas nästa år. Jag längtar redan. Se den vettja. Jag tror inte att du kommer att bli besviken förutsatt att du gillar dramaserier med lite krydda i.

Betyg: 4 av 5

Mörka krafter hotar riket

Recension av I ljusets makt

Jaha, då var semestern till ända och vardagen är här igen. Jag känner att det är dags att tipsa om ett fantasyäventyr som riktar sig till unga vuxna. Jag tror att även vuxna kan uppskatta detta spännande äventyr. Jag har läst den första delen som heter I ljusets makt. Leigh Bardugo är författaren till denna trilogi.

20151119_074733Alina är som vem som helst. Hon lever i ett fattigt liv bland Grishor, ett folkslag med speciella krafter. Landet Ravka var en gång rikt, men nu är det fattigt och drabbat av krig. Föräldralösa Alina och hennes bästa vän Mal blir överfallna på en resa. Tack vare rädslan vaknar något magiskt till liv i Alina. Hon förs till palatset där Grishorna bor med den mäktiga Skuggmästaren som styr landet.

Inom en snar tid märker Alina att allt inte står rätt till på slottet. Trots överflöd av mat och lyx är det något som puttrar under ytan. Hon kan inte sätta fingret på vad det är. Mörka krafter börjar hota riket och Alina vet inte hur hon ska kunna hjälpa till för att rädda sig själv, Mal och riket.

Jag tycker att I ljuset makt är spännande och bra. Jag tycker att historien spretar lite, men jag ser fram emot att läsa del två och jag hoppas att jag får svar på en del av mina frågor.

Boken har ett språk som flyter och det är lätt att hänga med i historien. Det som spretar är att Bardugo inte riktigt vet vad det är för sorts fantasybok hon vill skriva. Jag tycker att det är en stark debutbok ändå och jag tror att hon kommer att växa med sitt författarskap.

Betyg: 3 av 5

Rea-filmer kan överraska?

Recension av Bröllopet 

I bland vill jag ge vissa filmer en chans fast de har hamnat i rea-lådan. Jag ger inte alla filmerna i rea-lådan en chans utan endast de som har bra skådisar eller verkar bra. Kvällens film jag tänkte skriva om är Bröllopet med Uma Thurman i en av huvudrollerna. Filmen är regisserad av Max Winkler och den kom 2010.

20170610_131313

I Bröllopet kastas tittaren in i Sams, Michael Angarano, liv. Han är en misslyckad barnboksförfattare. Vid sin sida har han Marshall, Reece Thompson, tillsammans flyr de storstadspulsen för en helg med lugn och ro på landet. Marshall blir lurad av Sam att åka till Zoes, Sams exflickvän, bröllop. Sam är övertygad om att när Zoe, Uma Thurman, ser Sam kommer hon att ångra sina val och följa med Sam tillbaka till staden och leva lycklig i alla sina dar. Riktigt så blir det inte. I stället bryter kaoset ut och lögnerna flödar. Zoe vägrar att berätta för sin blivande man Whit, Lee Pace, hur hon känner Sam och vilka känslor hon har för honom. Sam vägrar att ge sig trots flera avslag när han bett henne tänka om.

Bröllopet är en snurrig komedi med torr humor och romantiska drömmar. Jag stör mig fruktansvärt mycket på att Sam. Han tilltalar Marshall med hans förnamn genom hela filmen. Sam duar aldrig Marshall eller talar direkt till sin vän. Det känns pretentiöst och orealistiskt. När jag pratar med någon tilltalar jag aldrig med dennes förnamn i varje mening.

Inte ens Uma Thurman kan rädda den här filmen. Skådespelarinsatserna från Uma och Lee är helt ok, det är de resterande som……eller kan det vara manuset det är fel på. Jag har ingen aning, strunta bara i att se den.

Betyg: 1 av 5

Skrattfest för alla!

Recension av Vem som helst utom Ivy Pocket

Av en slump hittade jag Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp. Det fina omslaget med en tjej i mitten lockade mig. Boken fick mig att tänka på Mary Poppins. Jag tänkte att detta kan nog bli en underhållande bok och jag hade rätt.

Ivy Pocket är en 12-årig tjej med livlig fantasi milt sagt. Hon hittar på den ena rövarhistorien efter den andra. Vilket får henne att hamna i en del trubbel och i bisarra situationer.

20170205_211309Det hela börjar med att Ivy Pocket blir lämnad själv i Paris efter att hon skämt ut sin dåvarande arbetsgivare. Ivy trodde att hon behövde kyla ner hjärnan och stoppade hela huvudet i en bålskål inför middagssällskapet. Det var inte lyckat. Ivy är nu ensam, pank och vet inte hur hon ska ta sig hem till London.

Hertiginnan som bor på hotellet hör talas om Ivy och ger henne ett uppdrag. Hon ska resa till England och leverera ett värdefullt diamanthalsband till Matilda Butterfield, som fyller 12 år. Ivy får under inga som helst omständigheter prova halsbandet. Det gör hon och snart är hon indragen i ett äventyr hon inte kunnat drömma om. Spöken, skurkar och giriga släktingar till Hertiginnan gör allt för att komma åt smycket. Ivy får ta till sina dolda talanger för att klara uppdraget.

Vem som helst utom Ivy Pocket är en barnbok som får alla med lite humor att skratta. Det är en bisarr historia som lockar små som stora. Jag personligen tycker att man som vuxen inte ska vara rädd för att läsa barnböcker. Det är en välskriven bok och språket är både ironiskt, sarkastiskt och levande. Jag ser fram emot tvåan.

Betyg: 3 av 5

Vad gör du när du hittar din look a like?

Recension av Dubbelgångare

Nu är det fredag igen och ännu en semestervecka har passerat. Självklart har jag ett ”Bookface” även denna fredag att bjuda på. Som vanligt om du vill se bilden får du surfa in på mitt Instagram-konto. När jag såg boken Dubbelgångare stå på en hylla tänkte direkt att denna måste jag läsa för att den har ett solklart ”Bookface Friday”-omslag. Baksidestexten lät både spännande och inbjudande.

20170704_144407I Dubbelgångare möter läsaren Chap. Han är en kille som gör allt för att rymma från alla sina fosterfamiljer. Han vill bara tillbaka till sin morfar. En dag kommer lösningen på alla hans problem. Han stjäl Cassiels identitet. De ser exakt likadana ut och dessutom har Cassiel varit saknad i två år. Chap inser att sannolikheten att den riktiga Cassiel kommer tillbaka är liten och nu har Chap chansen att få den lyckliga familj han alltid drömt om. Under ytan i den nya familjen puttrar ondskan. Chap börjar frukta det värsta…har han fel?

Dubbelgångare är skriven av Jenny Valentine. Hon har skrivit boken i jagform, vilket jag uppskattar. Jag tycker att det är lättare att lära känna karaktären och sätta sig in i dess känsloliv när det är skrivet i jagform. Till en början var det lite förvirrande vilken jaget var, men det löste sig ganska snart.

Jag tycker att historien blev en aning överdriven för min smak. Det fanns ingen hejd utan hela historien eskalerade konstant. Jag är van att läsa överdrivna historier eftersom jag är en frekvent läsare av dystopier, men där är jag beredd på att det är ganska överdrivet. Basen i boken är bra, det är detaljerna som felar. Den är spännande och det tänker jag inte sticka under stolen med. Jag ville veta hur det skulle sluta.

Det som drar ner betyget lite är att boken hade behövt gå en vända till genom korrekturet. På några ställen är det fel person som talar. Det känns lite slarvigt i översättningen. Helhetsbetyget blir ändå godkänt och jag tror att en bred publik skulle gilla denna spänningsroman som tenderar till att bli en thriller på slutet. Det är visserligen en tonårsbok, men jag tror att alla som gillar spännande deckare skulle säkert gilla denna.

Betyg: 3 av 5

Väcka någon till liv igen är väl inga problem?

Recension av Adéle and the secret of the mummy

Jag har gjort ytterligare ett fynd. På min lokala mataffär säljer de ut hyrfilmer för endast fem kronor! Det är helt klart värt att chansa om man är lite tveksam över om filmen är bra eller inte. Fem kronor kan jag helt klart kasta i sjön om det visar sig att filmen är dålig.

Mitt inköp denna gång blev filmen Adéle and the secret of the mummy. Den är regisserad av Luc Besson som är en utav mina favoritregissörer. Denna film kom 2010 och den har smugit under min filmradar.

20170809_213028I Adéle and the secret of the mummy får tittaren lära känna den orädda Adéle. Hon är en författare och journalist som tar sig an den ena farliga utmaningen efter den andra. Hon är på jakt efter en mumie som hon med hjälp av en galen vetenskapsman ska väcka till liv. Denna farao vet nämligen hur man kan väcka döda. Adéles syster råkade ut för en tragisk olycka och Adéle tänker göra allt för att få tillbaka sin syster.

Det märks att det är en väletablerad regissör vid kameran. Bildberättandet är snyggt och manuset är väl genomarbetat. Filmen kantas av komik, bland annat genom absurda situationer och punch lines. Adéle som spelas av Louise Bourgoin är makalösa i sin roll. Hon spelar en orädd kvinna utan hämningar. Hon är komisk i sin roll och det märks att hon är en etablerad skådespelerska.

Jag tycker att Adéle and the secret of the mummy påminner om Mumien-filmerna med Brendan Fraser i huvudrollen. Det är samma typ av humor. Jag gillar det här supermycket. Jag tycker att det är kul med äventyr som är komiska. Det här en minst sagt charmig film. Jag tror att de flesta som gillar Indiana Jones kommer att gilla detta.

Betyg: 4 av 5