Spöken finns de på riktigt?

Recension av Mylingen

Jag har äntligen satt tänderna eller ögonen i det här fallet i del tre i Pax-serien, Mylingen heter den. Författarna till boken är Åsa Larsson & Ingela Korsell. Henrik Jönsson står för illustrationerna i denna äventyrsfyllda bok.

20170721_071153I Mylingen får du åter träffa Alrik och Viggo. Den här gången skakas Mariefred av ett spöke som hemsöker olika personer i staden under halloween. Mylingen försöker kväva sina offer med hjälp av spetsnäsdukar. Medan de flesta roar sig på discot försöker Alrik och Viggo lösa gåtan med mylingen. Mylingen är inte Alrik och Viggos enda problem. Mobbaren Simon gör allt för att få sin hämnd på Alrik. Samtidigt har en skum tjej, Iris, kommit till staden. Vem är hon?

Jag måste säga igen att jag gillar Pax-serien. Den passar utmärkt som högläsningsbok tycker jag. Boken riktar sig till läsare i åldern 9-12 år. Illustrationerna är lika imponerande i Mylingen som i de första två böckerna. Illustrationerna tillför både liv till berättelsen och mer spänning.

Mylingen är välskriven och spännande. Jag sträckläste boken. Den suger verkligen tag i en och det känns som att jag blir en del av boken. Jag hoppas att du kan få lika mycket glädje som jag fick.

Betyg: 3 av 5

 

Förbannelsen som inte ger sig….

Recension av It follows

Det hör inte till vanligheten att jag ser en skräckfilm. Det händer, men inte ofta. Jag tog mig an filmen It follows för att det lät som en skräckis jag skulle kunna gilla. David Robert Michell står för regin och It follows nådde biodukarna 2014.

20150406_111622It follows börjar med att en skärrad tonårstjej som flyr i panik. Vad hon är rädd för vet vi ännu inte. Paniken är total och musikens stressfaktor ökar paranoian. Snart inträffar döden och filmens upplägg är klart.

Jay och Hugh är på date. Han blir plötsligt rädd. Hugh ser en kvinna som ingen annan uppfattar. Jay tycker att Hugh är underlig, men väljer att fortsätta träffa honom. Efter några dejter har de sex och Hugh kväver Jay. När hon vaknar upp sitter hon fastbunden i en rullstol och stirrar in i en naken kvinnas ögon. Hugh berättar att det vilar en förbannelse över honom och nu har han fört den vidare till henne. Nu är det upp till Jay att överleva och föra förbannelsen vidare. Jakten är i gång.

David Robert Michell gör en tryckande skräckfilm. Själv skulle jag kalla den för en rysare. Michell har verkligen fångat den paranoida stämningen. Han får tittaren att dela offrens otrygghet genom ett gediget kameraarbete. Själva hantverket är otroligt snyggt med långa svepande tagningar och få klipp. Det är många klipp i vissa sekvenser där det förväntas vara det. Miljön visas med roterande kamera för att sedan stanna och zooma in på den faktiska händelsen. Detta gillar jag. Det är både lite Hitchcock och Mamet över filmandet.

För ovanlighetens skull förs berättelsen fram via bilderna och inte storyn. Som betraktare imponeras jag av kameravinklar och det långsamma berättandet. Sakta men säkert byggs stämningen upp. Michell tar tid på sig. Det är själva poängen med filmen. Något som är ovanligt i dagens Hollywoorullar. Receptet på en bra rulle enligt Hollywood verkar en snabb handling, många klipp, mycket action och haglande klyschyr.

Filmen innehåller väldigt få klyschor något jag inte hade väntat mig. Betyget dras ner lite för att jag hade för höga förhoppningar på filmen och den levererade inte den fulla skräckstämningen. Det är en sevärd film, eftersom känslan fångas fint med ett snyggt bildberättande. Fast filmen handlar om att man inte ska ha sex innan äktenskapet så genomsyras inte denna moral i filmen. Något jag tycker är bra.

Betyg: 4 av 5

Hur tondöv kan man vara?

Recension av Florence Foster Jenkins

Vill du skratta åt olika pinsamma situationer? Ja, då har jag filmen för dig. Florence Foster Jenkins som kom förra året är en komedi som garanterat lockar till skratt. Regin står Stephen Frears för. Här kommer en kort resumé av filmen:

20170522_072417Florence Foster Jenkins, Meryl Streep, är en del av societeten. Hon lever för kulturen och framförallt för operan. Till vardags tar hon sig an projekt och försöker dra in pengar till de. Som hobby har hon sitt sjungande. Hennes högsta dröm att bli erkänd operasångerska. St Clair Bayfield, Hugh Grant, gör allt för att hans frus önskan ska gå i uppfyllelse. Det är en önskan som är svår att uppfylla när sångerskan är tondöv. Otrohet, lögner och skam är en del av Florences vardag och hon är lyckligt ovetande. Vad händer när hon får veta sanningen?

Det här är verkligen en ”skämsfilm” tycker jag. Jag sitter nästan med kudden framför ansiktet för att jag skäms så mycket. Det är en välgjord film och det är helt otroligt att alla inblandade i varje scen klarar av att hålla masken när Meryl Streep börjar sjunga surare än surast. Det är så falskt att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt denna tragiska historia som är sann. Florence Foster Jenkins har i allra högsta grad levt och varit skyddad av sin man. Han hade inte hjärta att tala om för henne att hon inte kunde ta en enda ton.

Jag förstår att hon inte hade en aning om sanningen. Hennes man skyddade henne på ett vis som är helt surrealistiskt. Han mutade journalister, betalade för att hon skulle få uppträda och bjöd endast in ”rätt folk” till deras middagar där hon stod för underhållningen. Florence levde så skyddat som det kunde gå. Hennes man ville ge henne allt, men var det verkligen på rätt sätt. Hon blev utskrattad av ett helt land och sedan världen. Tänk om någon tagit bort skygglapparna på henne och hon hade fått koncentrerat sig på det som hon gjorde bäst. Att samla in pengar till olika kulturprojekt. Visserligen blev hon berömd, vilket var drömmen men var det värt priset?

Alla skådisar i den här komedin förtjänar en varsin Oscar i att hålla masken. Det måste ha tagit många omtagningar på vissa ställen i filmen. Det är en välgjord film på alla sätt och vis. Ett bra manus med fint bildberättande och snygg klippning. Skådespelarna och allra helst Meryl Streep gör fina insatser. Kvinnan som kan sjunga måste sjunga falskt. Det bör ha varit en utmaning.

Betyg: 4 av 5

Hitta sig själv har ett högt pris

Recension av På andra sidan växer gräset

När jag såg framsidan på På andra sidan växer gräset var jag tvungen att låna hem den. Tjejen på bilden såg häftig och ball ut. Jag läste på baksidan och tänkte att det kan vara kul att läsa en kärlekshistoria för en gångs skull, i stället för ännu en dystopi. Med andra ord slog jag två flugor i en smäll. Det är en vuxenbok, som jag lovat mig själv att jag bara får läsa under semestern….det går lite så där med det, och sedan kan man naturligtvis publicera den på en fredag eftersom att den passar som ”Bookface”. Vill du se hur det blev får du klicka på snabblänken till Instagram-kontot.

20170716_223241I På andra sidan växer gräset får läsaren lära känna Sandra som lever ett Svenssonliv. Hon går runt i sin tristess och en dag känner hon att hon har fått nog. Hon orkar inte leva sin charad fullt ut längre. Hon är trött på att leva upp till det som förväntas av henne. Hon har gift sig med en älskvärd man, skaffat hus och vovve. Det har inte gjort henne lycklig. Hon vill bli lycklig och leva ut sina innersta drömmar. Skilsmässan är ett faktum och Sandra flyttar in till Örebro. Med hjälp av en god väninna lär Sandra sig hur Örebros gayvärld fungerar. Hon lever ut sin dröm och livet leker trots att hennes exman spökar i bakgrunden.

På andra sidan växer gräset är en ”komma ut” roman skriven av Petra Sandberg Holstensson. Det är en kärleksfull bok. Det är en välskriven och lättsam berättelse som får dig att le. Det är en bok fylld av intriger och smaskiga detaljer. Jag vill hata Sandras före detta man fast det är på ett sätt svårt att se honom som den skitstövel han är. Han är ändå ”en människa”. Jag tycker att karaktärerna känns trovärdiga och jag kan identifiera mig till en viss del med en av dem. Det gör att det finns en igenkänningsfaktor och det ligger mig varmt om hjärtat.

Jag vill gärna dela in boken i tre akter. Till en början är den en vanlig dramabok som gör dig en aning förbannad och sedan förstående, mitten är ganska lustfylld och till slut är den helt skrattretande. Vid ett tillfälle i boken skrattade jag så pass mycket att tårarna sprutade ur ögonen. Jag kände mig lite som Kalle Anka när han gråter. Det stod som två fontäner från ögonen. Jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och skratta klart. Att läsa vidare var omöjligt.

Det här är en bok jag rekommenderar till dig som vill läsa en bok som är full av kärlek, skratt och att hitta sig själv. Det är en feelgood-roman som kommer att få dig att må bra. Det är en lättsam bok med en trovärdig ton.

Betyg: 4 av 5

Är det sant det jag ser?

Recension av Swedavien

Nu när det är semester passar jag på att läsa vuxenböcker. Näst ut är Swedavien av Johanna Juneke. Än så länge finns boken endast att köpas som e-bok. Det fina är att hon skänker alla pengar som boken drar in under året till UNHCR. Jag vill passa på att tacka Johanna Juneke för recensionsexemplaret.

20170727_191113I Swedavien tas läsaren med till en dystopisk framtid i före detta Sverige. Människor lever i sina virtuella världar. De reflekterar inte över hur mycket den virtuella världen styr deras val och drömmar. Människorna kan liknas vid robotar. Nästan alla är radiostyrda. Liona blir väl medveten om sanningen en dag när hon hamnar i en olycka. Martinius räddar henne och förklarar att hon befinner sig i Grottan. Rebellernas hemliga tillflyktsort. Hon har nu två val; Hjälpa rebellerna att stoppa regimen som hjärntvättar människorna eller att återgå till sitt robotliknande liv och glömma sanningen. Ett val som för alltid förändrar hennes synsätt på verkligheten.

Johanna Juneke skriver med ett lättsamt språk. Sidorna flyger fram och sakta men säkert byggs spänningen upp. Swedavien är skriven på ett sådant vis att kapitlen är daterade med dag och tid. Sedan får läsaren läsa vad olika personer gör vid samma tillfälle. Varje karaktär har ett eget kapitel. Det blir många parallella handlingar som sedan flyter ihop till en enda. Det är smart. Jag får på sådant vis lära känna många karaktärer och får reda på vad som sker för dem vid samma tillfälle. På ett vis blir denna kapitelindelning verklighetstrogen. Det är så livet fungerar.

Jag hoppas att Swedavien går till tryck. Det är en bra dystopi som förtjänar att finnas på bokhyllor runt om i Sverige. Jag rekommenderar Swedavien till alla som gillar att läsa dystopier fulla med robotar, en regim som styr invånarna med järnhand och rebeller som slåss för mänsklighetens frihet.

Betyg: 4 av 5

Passande titel???

Recension av Bloggtantens bravader

En dag på jobbet såg jag Bloggtantens bravader av Camilla Dahlson. Titeln var så tilltalande att jag var tvungen att låna hem den och läsa den. Boken verkade lite passande…..tur att man kan driva med sig själv.

20170402_185143I alla fall i Bloggtantens bravader får läsaren följa Anita. Hon är i medelåldern och har blivit uppsagd från sitt jobb. Anita står vid ett vägskäl och vet inte vad hon ska göra. Hennes son ger henne rådet att starta en blogg. Sagt och gjort gör Anita det och märker att detta är starten på något nytt. Hur det går för Anita får du själv läsa om. 

Förlaget Vilja ger ut böcker på lätt svenska. Det är bra för er som inte riktigt bemästrat språket ännu. Nu har förlaget satsat på böcker med kärlekstema. Det är något som jag tycker har saknats bland dessa böcker. Bloggtants bravader är en lättläst bok som kan tilltala många som befinner sig i samma situation som Anita.

Längst bak i boken finns fyra frågor till Camilla Dahlson. Jag ser det som en extra bonus att få läsa en miniartikel. Jag hade nog önskat att boken varit lite längre så att jag fått veta hur det gick för Anita. Nu får jag själv fantisera ihop hennes öde.

Betyg: 2 av 5

Hur många lager har en person?

Recension av Mitt hjärta går på

Äntligen har jag tagit mig i kragen och läst en vuxenbok. Den här gången blev det Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Den kom 2015 och mottogs med många lovord. Det är en feelgoodroman som handlar om att hitta kärleken.

20170716_223252I Mitt hjärta går på får läsaren lära känna Pontus är som under påtryckningar från sina vänner skriver in sig på en ”dejting-app”. Han har inget intresse av att hitta kärleken. Han är mer än nöjd med att spendera sina fredagskvällar framför teven med Let’s dance och två föräldrar som bråkar om vem som ska vinna. Pontus liv leker. Motvilligt skriver han till tre killar och Chavve är en av de som svarar.

Chavve är en ensam gotlänning bosatt i Stockholm. Han har stora drömmar. Chavve drömmer om att flytta till London och gå en exklusiv konditorutbildning. Något som han ser som en önskedröm. Förra gången han skulle söka till utbildningen gick allt i baklås. Han vet inte om han har mod att söka igen.

Kärleken växer fram mellan killarna. Chavves liv börjar peka uppåt samtidigt som Pontus hamnar i en nedåtgående spiral. Hur räddar man någon som inte vill bli räddad?

Det jag gillar med Mitt hjärta går på är att det är två berättarjag som för berättelsen framåt. Varje kapitel växlar mellan killarna. På ett vis lär jag känna de båda karaktärerna bättre när jag får se berättelsen ur deras ögon.

Det är en välskriven berättelse. Jag gillar Christoffer Holsts sätt att skriva om problem som är rätt svåra. I Mitt hjärta går på berör han både blyghet, ensamhet och depression. Han tar inte lättsamt på ämnena utan beskriver de med respekt och berättar en lättsam historia som innehåller olika lager av problem. Ett lager i taget lär vi känna problemen och ser hur karaktärerna väljer att bemöta de. Det här är en bok jag rekommenderar till dig som vill läsa en trovärdig kärlekshistoria där allt inte består utav rosa fluff utan är ganska verklighetsförankrad. Det är en berättelse om kärlek, ensamhet, mod och depressioner. En perfekt sommarläsning.

Betyg: 4 av 5

Varför sover prinsen i en glaskista?

Recension av Den mörkaste delen av skogen

När Den mörkaste delen av skogen av Holly Black kom till jobbet tänkte jag att den här boken måste jag bara läsa. Sedan glömde jag bort den. Som tur är så är jag med i en bokcirkel och blev snart påmind om att denna bok var ett måste. Sagt och gjort den fick följa med mig hem och jag sögs in i ett äventyr jag inte räknat med.

20170712_215033I Den mörkaste delen av skogen ligger en prins i en glaskista och sover. Han är övernaturligt vacker med horn i pannan och ett mystiskt förflutet. Både Hazel och Ben är kära i prinsen. De besöker kistan frekvent och berättar sina innersta hemligheter för honom.

I den lilla och magiska staden Fairfold bor syskonparet. De är vana att turister försvinner och mördas av skogsfolket. Som små lekte Hazel och Ben att de var riddare och gav sig ut på jakt efter magiska varelser, som de sedan dödade. Nu är de större och leken är förbi, ända tills prinsen vaknar och de måste hitta honom bland alla faror som lurar i skogen.

Den mörkaste delen av skogen är som en blandning av en Bröderna Grimm-saga och Disneys version av Snövit. Det är en spännande mörk saga som trollbinder dig nästan från första sidan. Du kommer föras in i en magisk värld full av väsen som inte alltid är snälla. Jag vill ge dig ett smakprov på Blacks sätt att skriva, på så vis kanske du kan uppskatta hennes språk lika mycket som jag. På sidan 19 skriver hon: Hon önskade att hon hade kunnat göra allt ogjort, att hon hade kunnat repa upp tiden som garnet i en stickad tröja.

Visst är det snyggt?! Jag gillar hennes liknelse med tid och hantverk. Det blir lätt att relatera till. Tiden som oftast är abstrakt blir här en fysisk sak som jag kan ta på.

Holly Black skriver verkligen in sig bland mina favoritförfattare. Hennes berättelse är helt magisk. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Jag ville verkligen veta hur det slutade, men jag kom till en punkt där jag tvingade mig själv att lägga ifrån mig boken. Jag var helt enkelt inte redo att släppa världen. Efter ett par dagar tog jag upp boken igen och läste till sista sidan. Detta är en av få böcker som jag antagligen kommer att läsa om.

Den mörkaste delen av skogen är en bok för dig som gillar fantasy med sagoinslag och som vill följa med på ett riddaräventyr. Där monstren ser olika ut och det är inte självklart vem som är fiende eller vän.

Betyg: 4 av 5

Att stå på sig för sin rätt

Recension av Freeheld

Ni vet hur det är ibland när man bara springer på en film och det visar sig vara en riktigt liten filmpärla som man totalt har missat. Jag har ett sådant filmtips till er tror jag. Det är väl mer upp till dig att välja om du gillar den eller inte. Filmen Freeheld kom 2015 och är regisserad av Peter Sollett. Han har regisserat några tv-serieavsnitt, en kortfilm och även långfilmen Raising Victor Vargas från 2002.

20170712_214231I Freeheld möter tittaren Laurel Hester, Julianne Moore, är en hårdhudad polis. Hon lever med vetskapen om att om hennes sexualitet kommer ut vet hon att hon har svårt att avancera i graderna på jobbet. Samhället är inte välkomnande för homosexuella.

Hester har svårt att dölja sin hemlighet när hon en dag möter Stacie Andree, Ellen Page. De blir genast ett par. Det är när Hester insjuknar i en obotlig cancer som problemen uppstår. Kampen mot cancern kommer i skymundan i hennes kamp mot rättssystemet. Laurel vill att Stacie ska få hennes pension något som varit självklart om de hade varit ett heterosexuellt par. Trots att döden står och knackar på hennes axel vägrar hon att ge upp kampen mot orättvisan. Hester visar in i det sista att hon är en hårdhudad snut som vägrar att ge upp sin tro på rättssystemet trots att det gång på gång inte vill bekänna hennes rättigheter.

En av anledningarna till att jag gillar Freeheld är att den är verklighetsbaserad. Jag är lite svag för sådana filmer helt enkelt. Dessutom är det en intressant historia som berättas.

Det märks att filmen är välgjord. Den är snyggt klippt och filmad. På skådespelarsidan finns det några riktiga storspelare som Julianne Moore och Ellen Page. Moore och Page spelar oförskämt bra. Till och med Steve Carell är trovärdig i sin roll som homosexuell aktivist. Jag brukar ha lite svårt för honom i ”seriösa roller”, men i denna petade han mig verkligen på näsan och visade att han är en skådis att räkna med.

Peter Sollett har verkligen förvaltat den berättelse han fått med stor respekt och gjort en film som är värd din tid. Detta är en film jag rekommenderar till dig som vill se en film med kämpaanda, ett jävlaranamma och en film som får dig att fundera över de mänskliga rättigheterna.

Betyg: 4 av 5

Ung, bitter, uttråkad och olycklig…

Recension av Young adult

Kvällens filmtips är på en film som för mig fallit mellan stolarna och som är underskattad. Jag vill rekommendera Young adult som kom 2011 med regi av Jason Reitman. Han har tidigare regisserat storfilmer som Juno och Up in the air. 

20170722_195126Mavis, Charlize Theron, bor i storstaden och jobbar som spökskrivare till en av de mest populära tonårsserierna genom tiderna. Hon är olycklig och uttråkad. Skrivkrampen hänger över henne och deadlinen kommer allt närmare. När hennes gamla kärlek Buddy mejlar henne om sin dotters ankomst ser Mavis sin chans. Hon åker hem i tron om att vinna tillbaka Buddy och leva lyckliga i alla sina dagar. Den planen var inget mästerverk, men den leder till en oväntad vänskap och ett uppvaknande.

Hon är bitter, ung och på krigsstigen. Det är svårt att inte känna sympati med Mavis. Hon är vilsen och den enda gången hon någonsin varit lycklig var på gymnasiet. Hon kämpar för att få tillbaka känslan. Att hon gör det på ett felaktigt sätt är de flesta överens om.

Charlize Theron är underbar. Att hon tillhör Hollywoods elit råder det ingen tvekan om. Detta är ett drama med svart humor och ett fantastiskt skådespel från flera parter. Hantverket är bra. Med ett snyggt bildberättande och en skicklig dramaturgi håller Jason Reitman mitt intresse vid liv genom hela filmen.

Betyg: 4 av 5