När byråkratin vägrar att se människan

Recension av I, Daniel Blake

I måndags körde jag bio igen. Det var sista Kontrastfilmen för den här säsongen. Det blir fler visningar i höst som tur är. Sista filmen ut var I, Daniel Blake. Den är regisserad av Ken Loach och nådde bioduken i december 2016. Loach är en rutinerad regissör och som vanligt är det en välgjord film som tittaren får ta del av.

20170530_081611

Snickaren Daniel Blake är en man som faller mellan stolarna i byråkratins Storbritannien. Efter en hjärtattack är han inte arbetsför enligt sin läkare. Tyvärr håller inte utredarna på Försäkringskassan med. De anser att han är frisk och lämpad för att jobba. Daniel tvingas söka jobb för att få någon form av inkomst.

Ingen vill hjälpa mannen som knapp sett en dator i hela sitt liv med att få ut blanketter. Mitt i all denna tragik träffar Daniel den arbetslöse, ensamstående tvåbarnsmamman Katie som gör att för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Hon är också ett offer för byråkratin. Hon kommer närmare och närmare botten och snart ser hon inte vattenytan längre. Tillsammans försöker de att kämpa mot byråkratin som vägrar att se människan.

I, Daniel Blake är en film som berör. Den är gjord för att skapa debatt och det lär den göra. Det är en tragisk verklighet som speglas, där olika människoöden vävs ihop och vänskap uppstår. Vänskap som utvecklas till en familjekänsla. I all tragedi finns ändå värmen och humorn illustrerad i en tragisk och frustrerande film.

Filmen är välgjord och skådespelet är bra. Hayley Squires som spelar Katie tolkar rollen med bravur. Hon är en desperat kvinna som gör allt för att ställa mat på bordet. Nervsammanbrottet är inte långt borta och Squires är mer än trovärdig i sin roll.

Det är inte konstigt att I, Daniel Blake tog hem Guldpalmen förra året. Det här är en film för dig som vill se en realistisk film med humor, värme och frustration. Den kommer att reta upp dig och tvinga dig till att tänka. Detta är en av få filmer jag kommer att se om.

Betyg: 4 av 5

Det oväntade kan ta dig med storm?

Recension av Outsourced

I brist på bra teveprogram kan man se en film i stället. Jag har sett en romantisk komedi som heter Outsourced. Den är regisserad av John Jeffcoat och kom 2006.

20170429_153623

Todd Anderson lever ett uttråkat liv. Han är mellanchef på ett call center. Nyheten vänder upp och ner på hela hans liv när Todd får reda på att hela verksamheten ska flytta till Indien. Han får uppdraget att åka ner och lära upp sin efterträdare något han motvilligt gör. Väl på plats inser Todd att han har mycket att lära om sig själv, USA och Indien. Upplärningen är inte helt smärtfri och problemen hopar sig.

Det här är verkligen inget bra filmtips, men det kan ju vara bra att skriva om de med. Outsourced är full av klichéer och det är lätt att förutspå vad som kommer att ske. Hantverket och skådespelet är nja…det enda som är bra i filmen är hur alla kulturkrockar visualiseras. Det är det enda komiska i hela filmen. Några av scenerna får mig att skratta, men det finns bättre filmer att se.

Betyg: 2 av 5

Har man endast en personlighet?

Recension av Winky Poppy Midnight

Nu när solen är här kan man sitta på balkongen, om man har en sådan, och njuta av en bok. Jag har tagit mig an boken Winky Poppy Midnight som är skriven av April Genevieve Tucholke. Det är en bok som riktar sig till unga vuxna.

20170506_115107I Winky Poppy Midnight  får läsaren följa Winky som är en nördig tjej som ignorerar andras synpunkter om henne. Hon har endast ögon för Midnight. Problemet är att Midnight är kär i Poppy, den populäraste tjejen i skolan. Poppy gör allt för att göra livet surt för Winky. Midnight gillar inte Poppys sätt att behandla Winky. Han väljer sida vilket får stora konsekvenser.

Boken är skriven på ett annorlunda sätt. Det finns ingen kapitelindelning, vilket gör det lite svårt ibland när man vill stanna upp i sin läsning. Den enda form av indelning som finns är att boken växlar mellan de tre berättarjagen. Berättelsen förs fram via karaktärernas tankar och handlingar. Ibland är det svårt att veta om karaktären fantiserar eller om det är verklighet.

Wnky Poppy Midnight är en berättelse om kärlek, hämnd och lögner. Det låter bra på baksidestexten. Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om den här boken. Jag tycker den är okej skriven, men den blir lite tradig. Jag tror att historien är lite för flummig för mig och det drar ner betyget. Dessutom känns den inte speciell på något vis. Det är ett klassiskt triangeldrama.

Boken har ett bra budskap. En människa har inte en enda egenhet eller personlighetsdrag utan flera. Det beror på vilket humör man är på. Jag gillar också att boken på ett vis säger att det är ok att vara som man är. Av berättelsen får jag känslan av att det är killen som är hjälten och huvudrollsinnehavaren hela tiden, men så är inte fallet. Han är med och är en av de centrala figurerna, men det är tjejerna som driver handlingen framåt.

Betyg: 2 av 5

 

Att våga bryta sig loss från normen

Recension av Girlboss

Jag har hittat en ny tv-serie som jag inte kan få nog av Girl boss. Den är riktigt bra, välgjord och humoristisk. Girl boss är skapad av Kay Cannon och det är flera regissörer inblandade i serien. Kay Cannon har varit producent till serier som 30 Rock och New girl.

I Girl boss får vi följa Sophia, Britt Robertson, som är en fattig ung tjej som vägrar att anpassa sig till vuxenlivet. Hon gör allt för att hitta sitt sanna kall. Hon anser att alla ens drömmar dör när man blir vuxen. Med en framgångsrik och känslokall pappa i hasorna som tar alla tillfällen i akt för att påtala hennes misstag är livet en utmaning. Sophia och hennes far har en minst sagt dålig relation till varandra.

Hon gör allt för att bryta sig loss från vuxenvärldens bojor och hitta sin egna väg i livet. Under tiden som hon letar efter sin dröm hankar hon sig fram på ströjobb. Sophia startar en online vintage shop. Hon stöter på problem med andra online vintage shop ägare. De anser att hon inte beter sig som en äkta ägare. Sophia är högljudd, tar det hon vill ha och kör sitt race. Det uppskattas inte. Snart är hon indragen i ett online krig som börjar hota hennes affärsrörelse. Vem vinner? Kan hon rädda sin dröm eller måste hon bli vuxen?

På Netflix hittar du Girl boss om du känner dig manad att ta dig an denna serie. Charlize Theron är en av producenterna. Det spelar nästan ingen roll vad kvinna tar sig an kreativt så blir det till guld. Britt Robertson som vi bland annat sett i Tomorrowland: A world beyond gör en bra insats i serien. Hon spelar dryg med en charm som gör att jag som tittare gillar henne. RuPaul spelar Britts granne och han gör det bra. Han är rolig, ignorant och lite varmhjärtad.

Det finns massor med serier som handlar om unga kvinnor som försöker att hitta sin väg i vuxenlivet så varför ska man titta på denna? Mitt svar är enkelt. Girl boss bygger på verkliga händelser, vilket gör att den får lite mer substans. Det är många ironiska skämt och den visar hur verkligheten ser ut. Vägen till framgång är långt ifrån spikrak för oss flesta.

Betyg: 4 av 5

Det är en kamp att hitta sig själv

Recension av Moonlight

Äntligen är det fint väder ute. Det är varmt och ljust. Det gör att det är svårt att sätta sig i soffan och titta på teve, man vill bara vara ute och njuta. Jag har ett filmtips till er som vill sitta i soffan och mysa. Jag har äntligen sett Moonlight. Den har stått på min ”Att se lista” ett tag. Moonlight gick upp på biograferna i februari i år. Regin står Barry Jenkins för. Filmen har belönats med flertalet priser bland annat vann den en Oscar för bästa film.

32723811383_6e5ae3dbcd_bI Moonlight får vi följa Chiron som från barnsben försöker lista ut vem han är. Little som han även kallas för kommer från ett trasigt hem med en mamma som knarkar. Hon bryr sig bara om honom när hon känner för det. För det mesta är han i vägen och hon är inte sen med att tala om det. Konstant matas han med information om hur värdelös han är. Little lär känna knarklangaren Juan, Mahershala Ali, som öppnar sitt hem för honom. Juan känner igen sig i Little och försöker att ge honom en chans i livet och ett tryggt hem att komma till. Chiron har svårt att acceptera att Juan dog. Teresa, Janelle Monáe, Juans flickvän släpper inte taget om Chiron. Hon ser sig själv som hans extra mamma. Chiron vet fortfarande inte vem han är och grubblar över de stora frågorna. Han är konstant mobbad och dagligen åker han på stryk. Efter ett sexuellt möte med sin bästa vän förändras allt. Black funderar fortfarande över vem han egentligen är, men han är inte rädd längre. Ingen vågar ge sig på honom. Den gode vännen hör av sig och Black vet inte hur han ska göra. Som tur är finns Teresa vid hans sida som kan ledsaga honom genom livet.

Moonlight är uppbyggt på ett klassiskt dramaturgiskt vis. Ett drama i tre akter, precis som en teaterpjäs. Den röda tråden som binder ihop akterna är berättelsen om Little, Chiron och Black. Tittaren får följa Chiron genom livet. De tre akterna är i sig en komprimerad berättelse av hans barndom, ungdom och vuxenliv. Det är tre olika personligheter i samma kropp. De tre akterna har tre olika namn, vilket liknas vid hans mognad i livet och vem han är vid det tillfället.

Det är en gripande historia om ett trasigt barn som växer upp till att bli en man som är ganska trygg i sig själv. Jag gillar hantverket i filmen. Det är snyggt gjort med de tre tydliga indelningarna av filmen. Det finns inga ”flashback”, vilket är ovanligt. Här får tittaren veta vad som har skett med de olika karaktärerna genom dialogen. Det gör filmen realistisk, ett extra plus för det i min bok.

Ni som inte sett filmen än. Se den!

Betyg: 4 av 5

Att leva i ovisshet

Recension av Om jag får stanna

Fredagen är här och det betyder ”Bookface Friday”. Detta har blivit min nya favoritdag på ett sätt och en ångestfylld dag på ett annat sätt. Nu måste jag frenetiskt leta efter framsidor som passar och dessutom hinna läsa boken under veckan. Ja, ni förstår problematiken. I alla fall så den här fredagen blir boktipset Om jag får stanna av Kajsa Gordan.

20170519_124726I Om jag får stanna får vi följa Ilona som inte är en vanlig trettonårig tjej. Hon lever under ständig stress. Hon vet inte om hon och hennes familj får stanna i Sverige eller inte. Hennes föräldrar måste gömma sig på klostret där de bor. Det betyder att det är Ilona som får göra alla ärenden samtidigt som hon ska sköta skolan.

Stella är bästis med Ilona. Stella har svårt att ta sina egna problem på allvar när hon ser hur svårt hennes bästis har det. Alla som bor på klostret lever i konstant ovisshet som påverkar dem. När ska Ilona våga slappna av?

Kapitlen växlar mellan berättarjagen Ilona och Stella. Språket flyter i boken och det är lätt att känna med karaktärerna. Jag gillar att läsaren får känna de känslor som de båda karaktärerna har. Hur de ser på samma situation och hur de tacklar problemet.

Det här är en fin och en aktuell historia. Om jag får stanna känns autentisk. Vilket också framgår från författarens tack. Boken är skriven efter samtal med olika personer. Den visar hur det är att vara rädd, leva i ovisshet och utanförskap. Boken visar på problematiken med att leva i ett land där man inte vet om man får stanna eller inte. Detta är en bok som både vuxna och barn kan läsa. Det är även en bra högläsningsbok. Målgruppen är kanske främst barn i 10 års åldern och uppåt.

Om jag får stanna har inte en typisk book face framsida, men det struntar jag i. Det är det fina med att få bestämma själv över vad man vill publicera. Ha en fortsatt fin fredag alla!

Betyg: 3 av 5

Ingen räder för vargen här!

Recension av Grimmen

Det är härligt när det kommer en röd dag mitt i veckan och man får en extra ledig dag. Den kan man spendera på flera olika sätt. Jag tog tillfället i akt och åkte och tittade på Titanic-utställningen men nu var det inte den jag skulle skriva om utan ett boktips. Vissa dagar får jag bara inte nog av barnböcker. Det är kul när man hittar en ny serie som det finns många delar i och dessutom att den är bra. Efter att ha slukat del ett i Pax-serien var jag bara tvungen att läsa del två Grimmen.

20170507_211452

I Grimmen får vi åter stifta bekantskap med bröderna Alrik och Viggo. Bröderna får lära känna Estrid och Magnars bror Henry som också bor i staden. Han är en typisk lumpsamlare som gillar att skrämmas. Han och Viggo får en någorlunda vänskaplig relation till varandra.

Damir kommer till slottet och vill ta del av bibliotekets hemligheter. Både Estrid och Magnar välkomnar Damir med öppna armar. Viggo är inte lika övertygad om att Damir är den han utger sig för att vara. I staden sker mystiska överfall vid ruinen. Alla tror att det är de lösdrivna hundarna som är skyldiga. Estrid, Magnar, Viggo och Alrik vet bättre. Nu är frågan: Vad är det för någonting som attackerar oskyldiga människor?

Grimmen är lika spännande som del ett Nidstången. Språket flyter och jag uppskattar att det är korta kapitel. Det ger en känsla av att man hinner läsa många kapitel på en gång. Dessutom så fokuserar Åsa Larsson och Ingela Korsell endast på en händelse i varje kapitel, vilket gör att det lättare att komma ihåg i vilket kapitel något specifikt skedde. Henrik Jonssons illustrationer är lika snygga i den här boken. Imparna är extra fina och jag skulle nästan vilja ha en själv.

Detta är en bok jag rekommenderar till dig som vill läsa ett spännande äventyr med fantasyinslag. Jag ser verkligen fram emot att läsa de resterande delarna.

Betyg: 3 av 5

En legend har gått ur tiden

I dag blir det varken ett bok- eller filmtips. Det är en dag som för mig är fylld av blandade känslor. Jag är superglad för att jag har fått 100 följare på mitt Instagramkonto samtidigt är jag lite ledsen för att en av mina actionidoler från barndomen har gått ur tiden.

I dag fick världen veta att en av filmstjärnorna som axlat rollen som James Bond har somnat in. Roger Moore blev 89 år. De flesta har lärt känna honom som den smarta och världsvane spionen som räddat världen…..ja, snart har vi tappat räkningen på hur många gånger.

Mitt främsta filmminne med Roger Moore är från Bondfilmen Mannen med den gyllene pistolen. Det var den nionde Bondfilmen. Moore hoppar med sin Aston Martin Volante över en flod och bilen skruvar sig i luften innan den landar på andra sidan. Detta är ett av filmhistoriens mest berömda stunt. Stuntföraren Loren Willert klarade av hoppet på första försöket. Vilket är sjukt imponerande. Stuntet är häftigt, men ljudeffekten är fruktansvärd. På något vis blir det nästan charmigt.

Det var denna scen som gjorde att jag för alltid kommer att älska bilfilmer oavsett om de är bra eller inte. Det är något häftigt med att se hur man kan pressa en bil till att göra häftiga hopp eller andra manövrar.

Och sist men inte minst vill jag tacka alla som följer mig på Instagram och här. Det värmer verkligen mitt hjärta. Ha en bra kväll alla!

När ödet slår in…

Recension av Nidstången 

Det är jobbigt när det finns så många böcker och så lite tid. Nu har jag äntligen tagit mig tid och kastat mig in i Pax-seriens värld. Jag vet att den är populär bland kidsen. Jag kände att jag behövde läsa åtminstone första delen så att jag förstår hysterin kring böckerna. Efter att ha läst första delen var det bara att erkänna för sig själv att man har missat något. Det är tur att vi har de andra delarna på jobbet för detta gav mersmak.

 PaxI Nidstången får vi lära känna Alrik och Viggo som har en försupen mamma och de har blivit omplacerade. Nu ska killarna bo hemma hos Anders och Laylah. Viggo har en ful ovanan. Han är en ganska duktig ficktjuv och han är dessutom duktig på att slåss. Alrik får ofta försvara sin lillebror. I den nya skolan tar det inte lång tid innan killarna hamnar i bråk.

Estrid och Magnar jobbar på Gripsholms slott. När Alrik står och kastar stenar genom fönstret på orangeriet tar Magnar tag i honom, som straff får han och Viggo hjälpa till med att plantera blommor och kratta löv. Det är i alla fall vad Laylah och Anders tror. I själva verket utsätts pojkarna för ett test som urartar och blir till ett äventyr. Killarna, Estrid och Magnar får slåss mot mörka makter som hotar Alrik och Viggos vistelse i Mariefred.

Nidstången är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell. Henrik Jonsson står för illustrationerna. Det är ett bra språk i boken och som komplement till berättelsen finns illustrationer. Dessa lyfter boken. Korta kapitel fylls med spänning av något slag.

Jag tycker att Nidstången är ett spännande äventyr och eftersom den slutar med en cliffhanger blir jag sugen på att läsa nästa bok med en gång. Detta är ett smart sätt att skriva en bok och locka till läsning. Jag vill varna för sträckläsning.

 Betyg: 3 av 5

Världens bästa pappa?

Recension av  Captain Fantastic

Strax är det nedsläpp i VM-finalen i hockey. Sverige mot Kanada, en riktig nagelbitar bör det bli. Jag ska se final. Jag har ett filmtips till dig som inte vill kolla på hockey. Det är inte en nagelbitare utan ett udda drama. Jag har sett Captain Fantastic och här kommer några tankar om den.

20170419_135341Ben, Viggo Mortensen, lever med sina sex barn ute i vildmarken. De har flytt från samhället bojor och tänker leva resten av sina liv i friheten. Ben utbildar sina barn till att bli starka och självständiga individer.

Han får beskedet att hans fru tagit livet av sig. Hela familjens värld kastas upp och ner. Ben tar familjen och beger sig mot svärföräldrarna i civilisationen. Ett möte som innebär många svårigheter. Ben måste försvara sitt sätt att leva och sin syn på uppfostran. Han försöker om och om igen förklara för sina svärföräldrar vem deras dotter var. Vem har egentligen rätt att säga hur du ska uppfostra dina barn?

Captain Fantastic är ett drama med satirisk humor. Den är regisserad av Matt Ross och den nådde biodukarna förra året. På ett vis är filmen en pik åt samhället och dess normer. Jag gillade den här filmen. Dramaturgin är klassiskt uppbyggd och skådespelet är bra. Filmen fick i alla fall mig att fundera över hur samhället är uppbyggt och hur vi lever efter alla normer. Hur kan jag påverka att normer omvärderas? Det är i alla fall en av frågorna som jag ställde mig.

Betyg: 3 av 5