Rymden är inte stor nog för två gudar

I går var det dags för Guardians of the galaxy vol 2 för min del. James Gunn står även för regin i denna film. Om du vill läsa om vad jag tyckte om ettan kan du göra det här.

Star-Lord och gänget ger sig ut på ett nytt äventyr. Den här gången är det lite ofrivilligt till en början. Rocket snor batterier från deras senaste uppdragsgivare och det uppskattas inte av någon. Snart är jakten i full gång och rymden verkar inte vara stor nog att gömma sig i. Samtidigt kommer Peters pappa Ego in i bilden. Peters dröm går i uppfyllelse att träffa sin far. Gamora anser att drömmen är för bra för att vara sann. Vem av dem har rätt?

I Guardians of the galaxy vol 2 är det full action från första bildrutan. Hantverket i tvåan är snyggt. Snygga animeringar blandas med ett bra skådespel från alla inblandande. Det är manuset som gör filmen. Den andra filmen är mer komisk än den första tycker jag.

Första filmen är snäppet vassare, men den andra är otroligt bra den med. I första filmen är allt nytt och man får lära känna alla karaktärerna. Vi tittare kastas in i ett nytt äventyr. I den andra filmen känner vi redan karaktärerna och vet vad de går för. Vi tittare förväntar oss ett äventyr som är lite större och lite häftigare än det vi fick se första gången. Något som är svårt att leva upp till när man lägger ribban ganska högt. Jag tycker att Guardians of the galaxy vol 2 levererar ett spännande rymdäventyr av bästa klass.

Även i tvåan flirtar filmmakarna med populärkulturen. Ett av favoritskämten är när Star-Lord blir Pac-Man. Ett skämt som inte alla kommer att förstå. Jag hörde en kille fråga sin pappa vad det var för roligt med en stor gul boll med en jätte mun? Pappan lovade att berätta efter filmen.

Eftersom jag älskar Marvel-filmer så vet jag att det kommer att komma extra scener. Det är tur att man sitter kvar. Sitt igenom alla eftertexter du kommer att bjudas på flera extra scener.

Betyg: 4 av 5

Lita på magkänslan

Recension av Mästerdetektiven Blomkvist

Jag är lite imponerad av mig själv nu. Jag hann med att läsa en bok till i aprilutmaningen. Den här gången blev det Mästerdetektiven Blomkvist som bästa Astrid Lindgren har skrivit. 1946 kom denna bok.

20170429_153447

Kalle Blomkvist gillar att dagdrömma. Han fantiserar ofta om hur han löser olika brott. Tillsammans med sina kompisar Eva-Lotta och Anders fördriver de sommardagarna med olika påhitt. Röda vita rosen är en favorit och gänget gillar att leka med motståndarlaget.

Dagarna rullar på tills en dag när Einar kommer på besök, Eva-Lottas farbror. Kalle fattar misstankar direkt mot Einar. Är det Kalles fantasi som skenar eller finns det belägg för hans misstankar?

Anledningen till mitt bokval var att jag inte kunde minnas om jag läst Mästerdetektiven Blomkvist eller inte. En liten bit in i boken insåg jag att detta var en ny bokvärld för mig. Jag blev både förvånad och lycklig på samma gång. Jag trodde att jag hade läst allt av Astrid, men jag hade fel och det gjorde mig glad. Jag fick nämligen kasta mig in i en ny fantastisk berättelse. Astrid visste hur man gjorde för att skapa en värld som är realistisk och fantasifull på samma gång.

Mästerdetektiven Blomkvist är en sprallig berättelse full med lek, spänning och igenkänning. Den får en trea eftersom boken känns lite daterad och det är språket som gör det.

Betyg: 3 av 5

Vad gör du när du inser att du har en dubbelgångare?

Recension av Agaton Sax och de slipade diamanttjuvarna

Jag är glad att jag hann med att läsa en till bok skriven innan 1960 i min aprilutmaning. Efter att jag läst ut min förra Agaton Sax-boken kände jag att jag saknade honom. Beslutet blev att försöka hinna med att läsa en till. Denna gång blev det Agaton Sax och de slipade diamanttjuvarna.

20170426_143835

Mr Slogan tar kontakt med Agaton Sax för att sälja illustrationer till hans tidning. Sax blir imponerad av Mr Slogans arbete och säger ja till ett samarbete. Agaton upptäcker att illustrationerna innehåller hemliga meddelanden. En liga är ute efter världens mest värdefulla diamant. Agaton Sax blir ofrivilligt en del av diamantkuppen. Där skurken poserar som självaste Agaton Sax för att komma undan. Nu är det upp till vår hjälte och detektiv att hitta bovarna innan det är försent.

Jag blir lite kär i böckerna eftersom språket är lite komiskt. På sidan 48 står följande ”Octopus Scott slog näven i bordet och ropade: – Agaton Sax? Är du rädd för den fetknoppen? Den ska jag nog nypa i näsan när jag får syn på honom!” Det är kul att veta att 1959 var det brutalt att skriva att man skulle nypa någon i näsan. I dag betraktas inte den våldshandlingen som brutal. Det är skönt att läsa böcker med få våldshandlingar.

Att läsa böcker skrivna innan 1960 är lite som att åka tidsmaskin i både språkets värld och samhällets. Det hör inte till min vardag att jag läser böcker skrivna innan 2000-talet nu för tiden. Med andra ord är Aprilutmaningen min favorit hittills.

Betyg: 3 av 5

Allt för familjen

I fredags såg jag Fast & Furious 8. Jag var väldigt skeptisk till en åttonde film. Inget uppdrag är svårt nog för denna familj.

Hobbs behöver hjälp med ett hemligt uppdrag. Till sin hjälp tar han Dom och hans familj. De ska stjäla en emp. Dom kontaktas av cyberskurken Cipher, Charlize Theron. Hon tvingar Dom att förråda sin familj och stjäla emp åt henne. Hon har storslagna planer och jakten drar igång på allvar. Vem är skurk och vem är vän?

Paul Walker saknas från originalgänget. På något vis vill de behålla alla medlemmarna i filmgänget. I den här filmen får Scott Eastwood axla rollen som agent och han går in i gänget och ersätter Walker. Eastwood har dessutom stora likheter med Brian Walkers karaktär. De är båda poliser, från början är de båda paragrafryttare men vart efter tiden i filmen löper på så lättar båda karaktärerna på sina sätt att se världen i svart och vitt. Jag förstår inte varför de kände sig tvungna att ha en ny Brian.

Jag gillade de första filmerna, men nu har det verkligen gått för långt. De senaste filmerna har varit lite sådär, men denna tog verkligen priset. Konceptet känns urmjölkat och tyvärr är det det upplagt för en nionde film. Enligt Imdb blir det två filmer till.  Det är överdrivna stunts och hela historien känns platt. Jag är sjukt besviken. När jag går på bio lyssnar jag gärna in hur publiken reagerar. Under den här filmen satt de flesta och pratade och en del lekte med sina mobiler. När jag var på Skönheten och Odjuret var det knäpptyst i salongen. Visserligen lockar inte de filmerna samma publik, men det går att göra samma avläsning.

Se inte denna film på bio utan spara dina pengar till en annan film istället. Om du verkligen vill se den hyr den eller vänta tills den kommer på tv. Charlize Therons insats i filmen gör att den får ett så pass högt betyg.

Betyg: 2 av 5

Gott och blandat på rymd vis

IMG_2874Snart är det dags för premiären av Guardians of the galaxy vol 2. Innan dess tänkte jag blogga om den första filmen.

Peter Quill alias Star Lord lever i en galax långt bort från vår. Han är en skattletare. När han får uppdraget att hitta ett värdefull klot, gör han allt för att behålla det när han inser dess makt. Med en hämndlysten kapten i hasorna och en lönnmördare blir det svårt att hålla sig undan. Till slut hamnar han i fängelse och måste samarbeta med fienderna för att lyckas rymma. Den maktgalna Ronan gör allt för att få klotet och ta makten över hela galaxen. Vem vinner duellen och vem kan man lita på?

Chris Pratt tar sig an rollen som Peter Quill. Han visar att han kan spela actionhjälte med komiska inslag. En roll som passar honom. Regissör för filmen är James Gunn.

Hantverket är riktigt bra. Det är snygga specialeffekter som blandas med en äventyrlig historia. Guardians of the galaxy är som en gott och blandat-påse. Här finns surt i form av orättvisor och mod. Det söta representeras av vänskap och humor. Lakritsen blir slugheten att övervinna fienden.

Det är en perfekt blandning. Filmen blir extra mäktig på vita duken, men det är ett äventyr som är väl värt att njuta av i soffan. Stäng av mobilen och gör dig beredd på en fartfylld film med grym musik.

Betyg: 4 av 5

Klassisk saga får nytt liv

I går var det dags för bio igen. På bioschemat stod Skönheten och Odjuret. Det är inte första gången som denna saga filmatiseras och det är säkert inte den sista gången heller. Bill Condon är regissören som väckt sagan till liv igen. Den här gången fick Emma Watson axla rollen som Belle. Något hon gjorde med bravur. Jag hade ingen aning om att Emma var så duktig på att sjunga. Det var en glad överraskning.

Det är väl få som inte vet hur sagan går, men för dig som inte vet kommer här några rader.

I ett slott bor en fåfäng prins. En dag knackar en gammal kvinna på hans dörr för hon vill söka skydd från ovädret. Som betalning för prinsens gästfrihet ska han få en ros. Prinsen skrattar åt kvinnan och förvisar henne eftersom hon är ful. Hon ber honom att tänka om och berättar att skönheten inte sitter på ytan. Han förvisar henne igen. Den gamla damen förvandlas till en ung vacker kvinna. Prinsen ångrar sitt beslut, men det är försent. Häxan lär honom en läxa och förvandlar honom till ett odjur. Rosen blir magisk. Odjuret har på sig till sista kronbladet har fallit att hitta kärleken. Annars förblir han ett odjur.

Skönheten och Odjuret följer den tecknade filmen nästan till punkt och pricka. Det syns att det är en storbudgetfilm. Mycket pengar har lagts på att få till de animerade scenerna så snyggt som möjligt. Tekniken är väl använd och jag förundras över hur något kan se magiskt ut med Emma som agerar mot ett animerat klädskåp. Hon gör det bra och hantverket är superb. Jag tycker att den här versionen är lika bra som den animerade. Det enda jag stör mig på är valet av skådespelare till Gaston. Men man kan inte få allt här i världen.

Filmen gör sig fint på den stora duken. Varenda bildruta upplevs som magisk och det är en fröjd att sitta och ta del av Skönheten och Odjuret. Nu har kanske Emma Watson tvättat bort Hermione-stämpeln och blivit Belle med hela världen i stället.

Betyg: 4 av 5

Dubbelt hot lurar i vinterlandskapet

Recension av Gryningsstjärna

Återigen kastar jag mig in i Ailis magiska värld. Jag bara måste få veta hur det går för henne. Den andra boken i trilogin heter Gryningsstjärna och Charlotte Cederlund är författaren. Vill du läsa om vad jag tyckte om den första boken Middagsmörker klicka här.

20170414_113834

På tre veckor har det hänt mycket i Ailis värld. Hon kom till Idijärvi som föräldralös och själv trodde hon att hon var som vem som helst. Hon kunde inte ha haft mer fel. Aili är noaidi. En person med magiska krafter. I vinterlandskapet lurar faran runt hörnet. Aili försöker med alla medel att skydda sig, sin familj, sina vänner och byn.

Ailis värld är upp och ner. Egel ligger på sjukhuset efter en trafikolycka och Ráijá är mördad. Socialen vill flytta på Aili, eftersom de misstänker att Egels olycka var självförvållad. Aili vet inte vilket av hoten som är värst. Socialen eller känslan av att kriget inte är slut mot de onda magiska krafterna.

Gryningsstjärna håller jämna steg med Middagsmörker rent kvalitetsmässigt. Det är lika spännande den här gången med. Jag vill inte lämna den här världen. Charlotte Cederlund får mig att känna lukten av snö och känna hur kylan biter i kinderna. Jag är ett med Aili. Jag känner hennes rädsla, svetten som rinner ner för ryggen och hur lungorna krampar av överansträngning i det kalla vinterlandskapet. Charlotte Cederlunds språk är levande och boken suger totalt tag i mig. Jag är hänförd, förtrollad och totalt golvad. Det var ett bra sätt att fira Världsbokdagen.

Detta skulle jag vilja se på vita duken. Medan jag håller tummarna och väntar på den sista delen ska jag ta mig an någon annan bok. Jag undrar hur den ska leva upp till detta?!

Betyg: 4 av 5

En utställning som inspirerar

Bloggbilder

Recension av Bodyscape 

I går var jag på utställningen Bodscape – en samlingsutsällning i Enköping. Utställare är Elisabeth Bucht, Sergio Perea Jerez, Nino Ramsby, Mira Sjögren, Katarina Sundkvist Zohari och Stina Wollter.

Det var en fantastisk utställning. Här blandas material som garn, marmor, björk och keramik till ett spännande möte. Utställningen var bra hängd. I varje rum möttes olika material, konstverk och konstnärer på ett intressant sätt. På något vis var det som att verken talade till varandra. De vackra formerna på en kropp illustreras på många sätt och alla kroppar är välkomna. Jag hade svårt att slita mig från en av Stina Wollters tavlor som var en av hennes privata. Den innehöll många olika nivåer. Till en början såg jag inte alla kvinnor som fanns i bilden utan jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och verkligen titta på alla detaljerna. Det fanns även tre verk målade på björk som var helt makalöst vackra.

När jag gick därifrån var jag upp över öronen inspirerad och imponerad. Om du har möjlighet, ta dig till Enköping och spana in utställningen.

Gräset är grönare på andra sidan havet!

20170417_154920Jag tänkte rekommendera en feelgoodfilm. Kvällens tips är kärleksfilmen Brooklyn som är regisserad av John Crowley. Den kom förra året.

Elis är uttråkad och rastlös. Hon lever småstadslivet på Irland och jobbar i byns mataffär. Chefen är inte bara elak mot kunderna, även personalen får känna av hennes bitska kommentarer. Elis bor hemma med sin mamma och syster. Elis känner att hon inte hör hemma. När hon får erbjudandet om att flytta till Brooklyn och börja sitt nya liv tackar hon ja.

Omställningen från lantlivet till det moderna stadslivet i 50-talets Brooklyn är inte lätt. Hemlängtan gör sig påmind och Elis måste även förändra sin personlighet för att passa in på det nya jobbet. Innan Elis vet ordet av har hon anpassat sig och älskar sitt nya liv. När tragedin slår till måste hon återvända hem för att reda upp allt.

Brooklyn rekommenderar jag till alla som vill se en kärlekshistoria som inte är klassisk. Slutet är inte självklart tidigt i filmen och det gillar jag. I filmen blandas vackra miljöer med storstadslivets puls. Med ett varierat bildberättande lyckas John Crowely förmedla känslan i de olika verkligheterna. Skådespelet är bra och historien känns äkta och inte överdriven.

Betyg: 4 av 5